Tomas Pettersson
Johannes Hösflot Kläbo tittar sig omkring. 27-åringen ler lite grand innan han sedan säger:
– Jag tror det blir en kort mixad zon för mig i dag.
”Mixad zonen” är alltså platsen där åkarna möter oss journalister efter varje genomförd tävling. I längdåkningens värld är det en plats som i decennier fullständigt dominerats av horder av norska journalister.
Men något har hänt.
Förutom två utsända från norska Viaplay (som sänder tävlingarna) är den mixade zonen kliniskt fri från norska reportrar. Inga tidningar är här. Inte ens stora, mäktiga NRK har ansett det lönt att vara på plats.
En orsak är förstås pengar.
Men lika betydande anledning är det stadigt minskande intresset på hemmaplan för världens bästa landslag.
Det spelar ingen roll hur bra Kläbo, Krüger, Valnes och de andra världsartisterna i denna sport åker. Allt färre bryr sig.
Och aldrig har det väl varit tydligare än under för-VM i Trondheim i december.
Helgen var inte bara ett publikmässigt fiasko – den var också ett ylande alarm om att nästa års VM hotar att bli något helt annat än den bultande folkfest man redan räknat in.
Så vad göra?
Tja, tydligen står allt hopp till två pensionärer.
Samtidigt som de norska åkarna fortsätter att rada upp segrar i världscupen fylls de norska sajterna med olika artiklar med drömmar om en dubbel VM-comeback.
Dels av Therese Johaug, 35.
Dels av Petter Northug, 38.
Den sistnämnde utlöste en närmast makaber uppmärksamhet med sin andraplats i ett lopp i Norgecupen förra helgen. Plötsligt var 38-åringen stekhet för femmilen i Trondheim. Experter slog fast att gubben Northug är så bra att han kan knäcka alla svenskar.
Eh, okej?
Sanningen är att Northug var tvåa i ett lopp där 1) Alla uttagna till världscupen i Kanada saknades, 2) Alla uttagna till U23- och JVM i Planica saknades, och 3) Banan var så lätt att den gick att staka igenom.
Nej, Petter Northug har tyvärr inget i VM att göra.
Men hysterin runt Northug talar sitt tydliga språk om hur desperat norsk längdåkning saknar affischnamn.
Samtidigt här i Canmore sopar Norge i det tysta hem en dubbelseger i herrarnas masstart i världscupen.
Världscupledaren Harald Östberg Amundsen slutar tvåa efter Simen Hegstad Krüger. Samme Krüger som beskriver den medieskugga hans landslag hamnat i som högst ”speciell”.
Efter att ha promenerat igenom en Norge-fri mixad zon stannar Harald Östberg Amundsen till hos oss.
– Kul att ni här. De norska medierna får nog steppa upp lite, säger Amundsen iklädd den cowboyhatt alla åkare som når prispallen får här.
De verkar lite mer intresserade av Northug och Johaug än er, va?
– Mmm, man borde kunna prata mer om oss som åker fort i dag – i stället för om gamla stjärnor. Nu rackar man mest ner på oss.
Harald Östberg Amundsen är inte bara en fenomenal skidåkare. Han är faktiskt rätt skojig också.
Som när han får en fråga om just VM i Trondheim nästa år:
– Nej, nej. Den truppen verkar ju redan vara uttagen. Jag får vara glad om jag får åka nåt världscuplopp den säsongen, säger Amundsen ironiskt.
Sedan fortsätter han:
– I VM blir det väl Northug, Johnsrud Sundby, Johaug, Dählie, Alsgaard och såna namn. Så det är kört för mig.
Kan det ha varit en uns bitterhet med där? Jo, jag tror nog det.
Självklart förstår jag att Therese Johaug och Petter Northug är saknade i Norge. Det är de i Sverige också. Större profiler har ju den här sporten inte haft på 2000-talet.
Men med det sagt: Det är nog dags att gå vidare, Norge.
Även en comeback av Johaug skulle ändå bara vara konstgjord andning över hemma-VM nästa år.
Sedan är ni tillbaka på ruta ett igen.
Men den rutan innehåller ju faktiskt bland annat världens bästa herrlandslag. Med åkare som svensk längdåkning bara kan drömma om. Åkare som om de varit svenska lyfts upp till nationella superstjärnor.
De borde faktiskt vara värda lite mer av er kärlek, Norge.