Teori: Därför var demens okänt bland de gamla grekerna och romarna
Medicinska texter från antikens Grekland och Rom avslöjar att de inte riktigt kände till demens. Nu forskare en teori om varför.
De gamla grekerna och romarna, som levde långt före vår tideräkning, hade naturligtvis varken mobiltelefoner eller Spotify-abonnemang. Självfallet har vi människor utvecklats mycket, men bortsett från sådana materiella skillnader var människorna då nära nog identiska med människor i dag.
Vi sover, äter, älskar, tänker, pratar och filosoferar över livet, precis som de gjorde förr i tiden. Det är därför rimligt att tro att befolkningen i antikens Grekland och Rom föll offer för samma sjukdomar som vi gör i dag.
Men en djupdykning i gamla välbevarade medicinska texter från den tiden avslöjar att så kanske inte var fallet.
Tittade i 2 500 år gamla medicinska anteckningar
En sak som drabbar väldigt många äldre i vår moderna värld, men som inte var vanligt förekommande bland de gamla grekerna och romarna, är demens.
Genom att tröska igenom medicinska texter som är upp till 2 500 år gamla har en grupp forskare kommit fram till att allvarlig minnesförlust var extremt sällsynt på den tiden. Och det förekom inte tillnärmelsevis i den nästan epidemiska skala vi ser i västländer i dag.
"De gamla grekerna omnämnde mycket sällan – men vi lyckades hitta det – något som skulle kunna påminna om vad vi känner igen som mild kognitiv funktionsnedsättning", säger forskningsledaren Caleb Finch, som är professor vid USC Leonard Davis School of Gerontology.
De gamla grekerna var väl medvetna om att åldrandet påverkar minnet, men inte alls på det sätt som vi i vår tid känner till Alzheimers sjukdom och andra former av demens, som medför massiv minnesförlust och nedsatt förmåga att formulera sig eller tänka.
De medicinska texterna från det antika Grekland beskrev hur äldre personer ofta led av hörselproblem, yrsel och matsmältningsproblem, men det stod inte något allmänt om minnesförlust.
Bly i vinet
Några århundraden senare omnämndes det däremot i romerska medicinska texter att en del människor plötsligt hade svårt att lära sig nya saker efter att ha uppnått 80 års ålder och det talades även om en känd senator vid namn Valerius Messalla Corvinus som hade glömt sitt eget namn. Men det var fortfarande sporadiska exempel utan något mönster att tala om. Det har funnits teorier om att blyförorening kan ha spelat en roll. Det är exempelvis välkänt att de romerska aristokraterna använde grytor, kastruller och stekpannor av bly, vattenrören var gjorda av bly och de tillsatte till och med blyacetat till vinet för att göra smaken sötare. Så de gamla romarna fick en höga doser av detta skadliga nervgift.
Ändå var Caleb Finch av uppfattningen det inte räckte att studera de gamla grekerna och romarna. Svaret måste hittas någon annanstans, tänkte han.
Svaret fanns i Bolivias regnskog
I brist på befolkningsdata om de gamla grekerna och romarna valde Caleb Finch att arbeta med en annan teori, som kan förklara varför demens är så utbrett i dag. För att bekräfta sitt antagande har han granskat studier av Tsimane-indianerna, ett i dag levande infött folkslag i de bolivianska regnskogarna.
En internationell forskargrupp ledd av Margaret Gatz, som är professor i psykologi, gerontologi och förebyggande medicin vid USC Leonard Davis School, kom fram till att endast en procent av de äldre personerna av Tsimane-folket har drabbats demens. Det kan jämföras med att elva procent av den amerikanska befolkningen som är 65 år eller äldre drabbas av problemet.
Precis som de gamla grekerna och romarna lever Tsimane-folket ett förindustriellt liv där de är fysiskt aktiva och inte utsätts för föroreningar.
"Det här är det mest väldokumenterade exemplet på en stor äldre befolkning som i stort sett inte har demens, där materialet visar att miljön är en avgörande riskfaktor", säger Caleb Finch.