Ikonens raseri – kräver ändring: ”Är bedrövligt”

Det fanns en tid när svensk tennis blomstrade.

När blågula stjärnor tändes efter varandra på den klara vackra himlen.

Björn Borg visade under 1970-talet världen hur en arbetargrabb från Södertälje hanterade en tennisracket.

Ingenting var längre omöjligt.

Borg, som bland annat vann fem raka titlar i Wimbledon, öppnade dörren till det svenska tennisundret som följde med nya stjärnor som Mats Wilander, Stefan Edberg, Joakim Nyström, Magnus Norman, Anders Järryd och Kent Carlsson.

– Det var Björn Borg som fick mig att börja spela. Jag höll i min första racket när jag var fyra år, säger Kent Carlsson.

Han älskade sin tennis.

Den energiske grabben bodde praktiskt taget vid TK Hobbys utebanor.

– När det inte fanns en bana ledig så stod jag och nötte slag efter slag mot ett bollplank i närheten, säger Carlsson.

Vi återkommer till tennisen.

I januari fyller Kent Carlsson 56 år.

Han är en man mitt i livet och ständigt på språng.

Den här eftermiddagen har han hälsat på sina hästar i stallet och arbetat med administrativa uppgifter.

– Jag jobbar med det som rör vår travverksamhet. Det är allt från konsortium till att fixa med veterinärer och hovslagare. Min fru Elisabet tränar hästarna. Det är hon bäst på.

Kent träffade Elisabet 1986. 

De gifte sig 2002, i dag har paret en gård i Ärsta strax utanför Eskilstuna.

Familjen har 15 hästar på gården.

– Min pappa Lars-Göran var amatörtränare, jag började tidig att hänga med honom i stallet, jag var kanske sju, åtta år.

– Intresset för travet eskalerade rejält när jag kom i tonåren, men då hade jag förstås inte en tanke på att det skulle bli så stort som det nu blev.

Lars-Göran Carlsson tränade inte bara hästar på fritiden.

Han var även en av Kents tennistränare och följde sin sons karriär på nära håll innan han gick bort 1993.

– Pappa hade cancer och kämpade i fem år. Han var var bara 49 år när han dog, säger Kent Carlsson.

Rasar: ”Ett stort misslyckande” 

I dag för Kent familjens stolta travarv vidare.

Kent Carlsson har aldrig varit rädd för att gå sin egen väg.

Han är rak, ärlig och öppen.

Carlsson är arg och besviken över hur Svensk Travsport sköts.

– Jag har haft tankar på att sluta med trav och hästar många gånger under åren. Jag tycker att vår fina sport är misskött, säger Carlsson.

Hur menar du?

– Svensk Travsport (S T) är ett sjunkande skepp som läcker rejält. Hålen har bara blivit större och större för varje år. Det är ett stort misslyckande sedan många år tillbaka.

Hur tänker du då?

– Vi måste få försöka få tillbaka publiken till våra banor, ST måste börja ändra starttiderna till tävlingar. Det finns så mycket som måste förbättras innan det är för sent. 

Carlsson riktar bland annat kritik mot att V75 börjar klockan 16.20 på lördagar.

– Lördagar är travets största dag. Jag har hållit på med hästar större delen av mitt liv och jag har aldrig hört någon säga något positivt sedan starttiden ändrades från 15.00 till 16.20.

– Är det verkligen värt att börja så sent? Tänk på alla de som jobbar runt sporten. Aktiva, funktionärer, skötare ja alla inblandade.

– Jag tycker det är bedrövligt och att ST inte har gjort en konsekvensanalys efter den nya tiden. 

Carlsson är inte heller nöjd med att lunchtravet börjar klockan 12.20.

– Det är alldeles för tidigt, flytta fram tiden till 15.00 i stället. Lunchtravet är kanske den enda tävlingen du kan vara med den veckan. Det är väldigt tidskrävande för personalen att behöva stiga upp nästan mitt i natten för att kunna göra ordning hästarna. Många som tävlar har ju mellan 20 och 25 mil att åka.

Tror du inte att en senareläggning av lunchtravet skulle inkräkta på kvällstävlingar?

– Nej inte alls. Om du åker du på lunchtrav som hinner du ändå inte tävla på kvällen.

– Jag fattar inte hur A- och B-tränare, hästägare och skötare kan acceptera de här usla tiderna. Vi som håller på med travet har varit otroligt dåliga på att säga ifrån också om vi ska vara helt ärliga. Vi har varit för flata och har inte sagt tillräckligt vad vi tycker.

Spår mörk framtid: ”Väldigt negativt”

Kent Carlsson säger att han inte förstår hur ledningen för Svensk Travsport tänker.

– Det är rent bedrövligt att ST inte gjort en konsekvensanalys om det verkligen är värt att börja V75 så sent och även köra V65-tävlingar 19.40 en lördag kväll. Det är helt fel mot alla som håller på med den här fina sporten. Jag får inte ihop ekvationen.

Carlson riktar även kritik mot travets prispengar som han tycker håller för låg nivå.

– Vi hade en häst som vann sex lopp under ett år. Vi gick ändå bara plus med 7000 kronor. Vinner du ett lopp på Vincennes i Paris så har du betalat i ett år för en häst. Det säger ju en hel del.

Hur ser du på travets framtid?

– Väldigt negativt. Jag tror inte att de som styr ST i dag är kapabla att reda ut sportens framtid.

– Travsporten skulle helt enkelt behöva ett nytt styre. Det finns personer som har kompetens och som brinner för sporten och framför allt ser en helhet vad som krävs.

Skulle du själv kunna tänka dig att sitta i ST:s ledning?

– Jag är inte rätt man för det.

Varför?

– Du behöver ha kompetens för detta. Jag känner många bättre som skulle kunna klara det här uppdraget på ett bra sätt.

Kent Carlsson visade som ung gnista och en målmedvetenhet som inte har avtagit under åren.

Den tidigare tennishjälten brinner verkligen för travsporten.

I dag är han även författare.

I juli 2022 gav han ut boken ”Mot alla odds blev jag sexa i världen & svensk tennis uppgång och fall” tillsammans med Andreas Slätt.

Det är en öppen och vacker berättelse om hur han tog sig till tennistoppen efter flera kontroversiella beslut, karriären och det smärtsamma slutet.

Men inte bara det.

Kent Carlsson berättar om det svenska tennisundrets uppgång och fall baserat med intervjuer och och fysiska möten med storheter som Björn Borg, Mats Wilander, Stefan Edberg, Anders Järryd, Peter Lundgren, Robin Söderling, Jonas Björkman, ”Jonte” Sjögren och Magnus Norman.

– Du kan se boken som en komplett dokumentation om svensk tennis som ger dig den totala bilden som vi alla undrar om vad som egentligen hände med svensk tennis, säger Kent Carlsson.

När Kent var 15 år vann han Orange Bowl (världens största juniortävling i tennis) trots att han spelade i 18-årsklassen.

Kent Carlsson valde redan i unga år att gå sin egen väg. 

Han fick dispens om att vara med i TK Hobbys tennisskola som sjuåring.

När Kent var 15 år ville han spela i 18-årsklassen i Orange Bowl i USA, VM på grus för juniorer.

– Svenska tennisförbundet ville skicka mig för att spela i 16-årsklassen, det var många diskussioner innan de sa ja.

Varför ville du spela mot tre år äldre killar?

– Jag hade aldrig fått stryk av jämnåriga spelare tidigare. Jag ville veta vilken status jag hade när jag spelade mot äldre killar. Jag vet att det fördes långa diskussioner på förbundet och många där var inte speciellt nöjda när jag fick åka.

Den unge svensken gjorde succé.

Han gick till final och slog sedan den spanske stjärnan Emilio Sánchez, som senare under sin karriär vann 15 titlar på ATP-touren.

Kent Carlssons sensationella seger på gruset i Miami blev starten på en stor internationell karriär.

Kent Carlsson var rankad som nummer 794 i världen som 15-åring.

Ett år senare var han på plats 139. När han var 17 år var han inne på listan över de 50 bästa spelarna i världen.

Han tränade hårdare än de flesta.

– Jag stod nog inte på banan mer än ett par timmar om dagen. Den övriga träningen bestod av styrka och kondition.

Tog sig till världstoppen – mot alla odds

När han var 13 år fick han en hård dom av läkaren Jan Ekstrand.

– Han var väldigt tydlig med att jag skulle få problem med mina knän när jag blev äldre. Att jag inte skulle få en lång karriär, berättar Kent Carlsson.

Varför?

– Jag hade som han kallade det för ”gräshopparskålar”, de satt tydligen fel. Det enda hopp Jan Ekstrand gav mig var att jag skulle träna upp min fysik och göra de övningar som behövdes för att mina knän skulle hålla.

Mot alla odds fortsatte Kent Carlsson sin klättring mot världstoppen.

1988, när han var 20 år, spelade han sju grusfinaler på ATP-touren – och vann fem titlar.

– Jag rankades som världens bäste grusspelare 1988 och låg sexa på världsrankingen, säger Kent som vann 50 av 56 matcher under succéåret.

Svensken vann totalt nio turneringar och spelade även ytterligare åtta finaler.

Han spelade in en miljon dollar i prispengar.

1989 efter en turnering i Kitzbühel tvingades han operera sig.

Stjärnan försökte komma tillbaka ett år senare – men det gick inte.

Karriären var över.

Hur är din kontakt med tennisen i dag?

– Den var dålig under många år, men nu har jag varit med på lite läger som tränare i Spanien och följt med Saltsjöbadens medlemmar till Frankrike och varit hjälptränare och hållit föreläsningar.

– I dag har jag börjat åka förbi tennishallen i Eskilstuna. Jag träffar gamla vänner, vi sitter och ljuger lite. Jag har fina minnen från min tid som tennisspelare.