Johan Svensson
Visst, det är så klart att sitta här och vara såld av stunden.
AIK har precis slagit tillbaka Djurgården i sitt hemmaderby på Hovet och en sådan publiksinats har jag inte sett Gnagets hockeyklack göra på länge.
Absolut, jag köper att det är lätt att vända kappan efter vinden och allt det där.
Djurgården var ju spelförande osv.
Men alla måste väl ändå se hur väl sammansatt det här laget är?
Jag kan lista hur många punkter som helst, som gör det här till ett extremt väl sammansatt lag, som dessutom kan bli ännu bättre, när fler spelare kommer in.
AIK har seriens bästa målvakter
Till att börja med. Man har seriens bästa målvakter.
Tobias Normann och Antoine Bibeau är utan någon som helst tvekan serien bästa målvaktspar.
Det kommer kvitta vilken av målvakterna som Anton Blomqvist kastar in framöver.
Vad en stark målvakt betyder i ett slutspel har historien visat.
När Djurgården inte klarade av att ta steget upp förra säsongen, så har man i efterhand erkänt avsaknaden av Carl Lindbom i målet, till exempel.
När Brynäs har haft målvaktsjakt hela säsongen och ska förlita sig på en 19-åring, eller någon av de 17 andra man har att välja på, som egentligen tillhör andra klubbar.
Men det är så mycket mer som kuggar i för det här AIK.-laget.
För Gynge är det alltid tävling
Backsidan fick en viktig pusselbit i Anton Olsson, och det känns som hela försvarsspelet sitter på ett väldigt starkt sätt.
Inte ens när Djurgården förde spelet och sköt i väg en herrans massa alibiskott, så upplevde jag det som att det fanns någon stress.
Då ska vi dessutom bära med oss att Eric Norin och Mathew Maione, som spelat överlägset mest av backarna är skadade och kan adderas på det här så småningom.
Framåt har man fyra kedjor, som kör. Så fysisk som jag såg Branden Troock den här kvällen har jag inte sett honom på hela säsongen.
Jake McGrew är någonting helt annat än när han åkte runt och såg ut att vantrivas i mörka Småland
För Richard Gynge är det alltid tävling, och han leder laget på ett fantastiskt sätt. Det finns bara en på-knapp för honom. Han tävlar varje träning, varje byte, och kommer bara att bli bättre i ett slutspel.
Daniel Muzito-Bagenda är i sina bästa stunder en av Hockeyallsvenskans bästa spelare och lär också växla upp när det vankas slutspel.
Nyförvärvet från Västerås Nick Hutchison, som är den spelare som Västeråssupportrarna påstås sakna mest, kommer också in i det snart.
Hej, Johannes Kinnvall och Anton Rödin
Men den intensiva fjärdekedjan, då?
Jodå, den kommer jag till.
William Ignberg Nilsson och Arvid Degerstedt kör, på ren svenska, utav bara helvete.
Och så är Christoffer Björk där bakom och spelar sitt smarta centerspel.
Hej, Johannes Kinnvall och Anton Rödin, när den fjärdekedjan ska ligga och gnugga i en sjumatchersserie mot Brynäs i en semifinal eller final.
Kommer något slutspelslag orka med det?
AIK har hittat en identitet, som bara växer sig starkare, och det är Anton Blomqvist som har format den under sina år som tränare.
När man under ett antal år har känt att det varit ett rätt trött lag, som mest har åkt runt och spelat en hockey, utan att riktigt tro på det, för man ändå inte har kunnat mäta sig med de bästa i slutändan.
Det här laget tror jag kan göra det.
Nu ligger man tvåa i Hockeyallsvenskan.
Det innebär i dagsläget att man har hemmafördel hela vägen in till minst en final.
Kan publiken bara hålla i, och inte bara tycka det är festligt att möta Djurgården en fredagskväll, så kommer man ha en faktor på läktaren, likt den Djurgården hade i slutspelet förra året, och som bar fram ett sargat lag till en sjunde avgörande final.
AIK-publiken var minst lika bra som den nivån DIF-klacken visade upp då.
AIK kommer att bli en obehaglig motståndare för samtliga i ett slutspel.
Och ja, de kan allvarligt talat till och med gå upp.