Patrik Kronqvist
Tvårummaren på andra våningen har trägolv och högt i tak. Här – i ett tegelhus från 1924 på Runebergsgatan, mitt i centrala Helsingfors – bor Theo Herold, 29, med sin sambo.
Under några år studerade och jobbade han i Sverige och tvingades flytta sju gånger på lika många år. När han flyttade hem till Helsingfors igen 2022 fick han ett förstahandskontrakt direkt.
– Det tog en vecka från att jag såg annonsen till att vi hade flyttat in alla saker, säger han.
Hyran är på motsvarande 12 500 kronor per månad. Från fönstren kan han vinka till sina kolleger på Hanken, Svenska Handelshögskolan.
■ ■ ■
Fram till 1990-talet hade Finland reglerade hyror. Då hade man samma problem som den svenska hyresmarknaden fortfarande plågas av: långa köer, svartkontrakt och bostadsbrist.
Men under den djupa 1990-talskrisen avreglerades hyrorna. Då var det politiskt mycket kontroversiellt. I dag finns inte längre någon vilja att återreglera, ens på den politiska vänsterkanten.
Systemet fungerar ju bra.
Byggtakten är dubbelt så hög i Finland som i Sverige, hemlösheten har minskat med 90 procent och finländska hyresgäster bor större än svenska.
Skillnaden blir uppenbar när man surfar in på en finländsk bostadssajt. Det finns gott om lediga hyresrätter i alla stadsdelar – också, som sagt, i centrala Helsingfors. För en stockholmare framstår det närmast som trolldom. Men det är bara att välja:
En etta på 21 kvadratmeter med kokvrå, söderläge och utsikt över en park i den populära stadsdelen Främre Tölö: 7 400 kronor.
En fyra om 92 kvadratmeter i förorten Gårdsbacka – 20 minuter med Metro till centrum: 11 000 kronor.
En tvåa på 83 kvadratmeter på Norra Kajen med havsutsikt och takstuckatur. Hyra: 18 000 kronor.
Just nu är marknaden extra mycket till hyresgästernas fördel. Efterfrågan i täta städer har inte riktigt återhämtat sig efter pandemin och de senaste årens stora byggande. Enbart i huvudstaden finns 10 000 lediga hyresrätter. I hela Finland totalt över 45 000 stycken.
Överskottet innebär att värdar tvingas renovera, sockra med en hyresfri månad eller kanske en ny Iphone, för att locka hyresgäster.
Det gör att hyreshöjningar hålls tillbaka. I Helsingfors snittade den i fjol på 0,4 procent – i praktiken en sänkning, med tanke på den höga inflationen.
Avsaknaden av besittningsskyddet, denna heliga ko i Sverige, verkar inte vara någon fråga i Finland. Detta trots att värdarna kan säga upp kontrakten med tre till sex månaders varsel.
Hyresgästernas skydd består i att det alltid finns andra lägenheter att hyra och enligt statistiken flyttar finländska hyresgäster mer sällan än svenska.
■ ■ ■
Helsingfors borgmästare Juhana Vartiainen har upplevt både det finländska och det svenska systemet. Under de perioder han har jobbat i Stockholm har han tvingats köpa bostadsrätt. Han tycker att den fria hyresmarknaden är en fördel för Helsingfors i kampen om talang och arbetskraft.
– För mig gick det visserligen bra att köpa lägenhet i Sverige. Men när jag tänker på alla låginkomsttagare som flyttar in till Stockholm och måste hitta någonstans att bo då är det bättre att man även har en hyresrättsmarknad, säger han.
Det råder inte fri hyressättning på hela marknaden i Finland. En tredjedel av lägenheterna ägs av kommunala bostadsbolag och där är hyrorna fortfarande reglerade – och subventionerade. I Helsingfors är de i snitt 40 procent lägre än de fria hyrorna. Men i många städer är hyrorna desamma i båda systemen, i Björneborg är de rentav lägre i det privata beståndet.
Till skillnad från i Sverige fördelas de allmännyttiga bostäderna efter behov och inte strikt efter kötid – det är en förklaring till att Finland så framgångsrikt har kunnat bekämpa hemlöshet.
Låginkomsttagare har också rätt till bostadsbidrag, oavsett vilken typ av hyresrätt man bor i. Finland lägger ungefär dubbelt så mycket på sådana bidrag som Sverige i relation till bnp.
När Helsingfors planerar nya stadsdelar försöker man aktivt blanda ägarbostäder, privata hyresrätter och subventionerade lägenheter för att motverka segregationen.
– Vi kan inte klaga på att ni byggde Rinkeby en gång i tiden för att ta emot alla finnar som flyttade till Sverige. Men sådana särskilt utsatta områden vill vi inte ha i Finland, säger borgmästaren Juhana Vartiainen.
■ ■ ■
Finländare är ett artigt och försynt folk. Men när jag under några intensiva dagar i Helsingfors diskuterar bostadspolitik med politiker, journalister och forskare lyckas många av dem inte riktigt dölja att de tycker att vi svenskar är galna som håller fast vid reglerade hyror.
De ställer frågor om Sverige som jag inte har några bra svar på:
Hur kan svenskarna acceptera ett system som gör att folk får köa i 30 år för en lägenhet i centrala Stockholm?
Vad är rättvisan i att ungdomar och invandrare tvingas ställa sig längst bak i bostadskön?
Finländarna blir ännu mer förundrade när de får höra att flera svenska partier brukar gå till val på att skrämmas med marknadshyror, att statsministern blev avsatt när han skulle införa fria hyror i nyproduktion och inte ens dagens borgerliga regering har några planer på att röra systemet.
Finland visar att en annan värld faktiskt är möjlig.
Patrik Kronqvist är politisk redaktör och chef för Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.