Vargattacker förekommer inte så ofta som distriktsordförandena för Jägarnas riksförbund i södra Sverige vill påskina (Aktuella frågor 10/2).

Totalt skedde 66 vargangrepp mot tamboskap i hela Sverige under 2022, enligt SLU Viltskadecenter. Det är knappast ”varje dag i södra Sverige”, som distriktsordförandena påstår. Intressant är också att Länsstyrelsen i Jönköping och Skåne nyligen uttalade sig positivt när det gäller de etablerade reviren, alltså att de vargar som finns där inte har gjort några omfattande angrepp.

Distriktsordförandena för Jägarnas riksförbund i södra Sverige önskar sig förenklad vargjakt och ägnar sig åt uppenbara överdrifter, men det är inte vad som behövs – utan en faktabaserad debatt där Jägarnas riksförbund gärna får vara med och diskutera vargarnas för- och nackdelar. Det är det minsta man kan begära av en organisation som får nästan 10 miljoner kronor av Naturvårdsverket per år för att arbeta med jakt och viltvård.

Distriktsordförandena strör salt i såren i en redan infekterad vargdebatt genom förvrängning av fakta, något som också gör debatten obegriplig för alla som inte är insatta i frågan.

Jägarnas riksförbund sitter i både det nationella rovdjursrådet och i chefsmöten på Naturvårdverket och vet därför mycket väl under vilka förutsättningar vargjakten bedrivs idag och varför.

Jägarnas riksförbund vet att det måste finnas minst 300 vargar i Sverige för att vargstammen ska vara livskraftig. Siffran 300 förutsätter också att det sker regelbunden invandring av vargar från Sveriges grannländer som kommer med nya gener. Annars behövs det 1 700 vargar i Sverige enligt samstämmiga uppgifter från svenska och utländska vargforskare.

I motsats till vad Jägarnas riksförbund hävdar tar länsstyrelserna redan idag hänsyn till revirmarkerande par när de med hjälp av en vedertagen formel räknar ut hur många vargar det finns i Sverige och därmed hur många som får skjutas.

Det begränsade antalet vargar som får skjutas i licensjakt i södra Sverige beror på att det finns så få vargar totalt sett i landet.

Anledningen till att jakten i södra Sverige i år var begränsad är omfattande jakt av vargstammen i vissa län i mellersta förvaltningsområdet – Gävleborg, Dalarna, Värmland, Örebro, Västmanland och Västra Götaland. Den jakt som sker där har Jägarnas riksförbund varit med om att driva fram trots att där inte finns många gårdar där vargar skulle kunna angripa får. Orsaken till att Jägarnas riksförbund inte vill ha varg i mellersta Sverige är att de konkurrerar om samma byten – älgarna, inte att Jägarnas riksförbund bryr sig om landsbygden.

Hade Jägarnas riksförbund varit med och verkat för fler vargar i mellersta Sverige hade det inte behövt finnas så många i södra Sverige.

Om företrädare för Jägarnas riksförbund verkligen brydde sig om fårägarna och landsbygden borde de sluta att hetsa mot vargarna och låta dem vara där de gör minst skada. Varför inte se över jakten med drivande hundar istället? Sådana hundar dödar förmodligen fler får än vargarna och bidrar till ett stort antal trafikolyckor på landsbygden genom att driva viltet ut på vägarna, eller själva bli påkörda.

En kontrollerad jakt med hund är bättre för landsbygden än färre vargar. Fler vargar minskar antalet trafikolyckor och gör att betande hjortdjur inte skadar åkrarna.

SKRIBENTEN

Magnus Orrebrant, ordförande för Svenska rovdjursföreningen

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.