Nina i Kiev: Min tvååring leker flyglarm hemma

Sonen leker flyglarm i vardagsrummet. Maken väntar på att bli inkallad.

Själv känner 31-åriga Nina ett märkligt lugn.

Det handlar dels om att inte göra tvåårige Aaron orolig. Dels är det nog så att psyket har anpassat sig för att inte bryta ihop, säger Nina till TT på telefon från Kiev.

– Ibland känner man inga känslor alls. Ibland för många.

Dagen efter att den storskaliga invasionen inleddes lämnade de Kiev. Nina och Aaron åkte till Estland medan maken Mykyta, liksom andra män i stridbar ålder, blev kvar i Ukraina.

– Vi kom tillbaka för nästan ett år sedan. Det hade blivit lite säkrare. Jag saknade min man och min son sin pappa, säger Nina.

I somras låg Aaron vaken under nätterna när flyglarmen gick, berättar hon. Men det verkar ha varit en kortare anpassningsperiod.

– Vi har förklarat för honom att det är krig, att det kommer larm om flygräder och att vi då behöver gömma oss någonstans. Och när han är på förskolan och larmet går så går de alltid ned i skyddsrum.

Numera springer tvååringen runt hemma, tjuter som en siren och gömmer sig.

Pappa Mykyta, 30, förbereder sig för en inkallelse som kan dyka upp när som helst.

– Vi pratade lite om att om vi inte hade haft vår son så hade vi tagit värvning tillsammans. Kanske på vårdsidan, säger Nina, som vill betona plikten – ”om man är vid fronten så gör man det rätta”.

Är du inte rädd för att förlora honom?

– Jo, såklart. Men jag hoppas att allt kommer att bli bra. Det beror lite på i vilken del av militären han hamnar.