Man häpnar. En högt uppsatt tjänsteman på kommunen står på torget och kallar skulpturen där för ”kuken”. Han tittar självsäkert in i tv-kameran. Även jag har hört att en och annan självutnämnd lustigkurre försökt locka fram skratt genom att skrävla om ”pitten på torget”.
Det brukar sägas, att hur man uppfattar ett konstverk ligger i betraktarens öga. Jag ser först en damm, sedan ett stort ägg – en tydlig symbol för livets början. En fågel sträcker på halsen och försöker flyga iväg. Den långa, lutande pålen uppfattar jag först som en gigantisk, avskuren pil. Kanske är det den bakre ändan, med styrfjädrarna, som ligger bredvid. Egentligen ser pålen mer ut som ett snett avhugget spjut. Känns hotfullt mot den tidigare friden i dammen. Så ser min reaktion ut när jag funderar över skulpturens komposition. Andra kan säkert reagera helt annorlunda och se sammanhang jag inte upptäckt.
Tyvärr har jag inte märkt av några seriösa diskussioner om konstverket. Misstänker att snacket om ”kuken” legat som en våt filt över allt och därmed gjort att folk har tystnat.
Om man ser en avskuren käpp, snett avhuggen påle, stör, stolpe eller liknande och endast får sexuella associationer – då har man problem, anser jag.
Konstnären Bo Holmlunds titel ”Lyftet – en ankdamm i utveckling” är mycket passande. Insnöat och inskränkt prat kan kallas ”käbbel i ankdammen”. Skulpturen har funnits på torget i snart 30 år. Skellefteå kommun måste ta ett större ansvar för att den ska fungera. På sommaren bör det vara städat i och kring dammen och alltid finnas porlande vatten. Sätt även upp en informationstavla i närheten där konstnären presenteras och skulpturens namn framgår.
Slå vakt om vår gemensamma konst.