Bland importerade palmträd och konstgjorda vattenfall i det surrealistiska Expo City mitt i öknen samlas nu 70 000 delegater för att försöka rädda planeten från klimatkrisen.

Den som ska leda förhandlingarna är vd oljeshejk al-Jaber för Abu-Dabi National Oil, ett av världens största oljebolag. Mötet äger rum i Förenade Arabemiraten, ett land som byggt sin förmögenhet på olja. Deras klimatbetyg är inte på topp. Landets klimatmål klassas som ”otillräckliga” av ansedda klimatgranskarna Climate Action Tracker.

 ”Jag vet att jag inte är det givna valet”, säger shejk al-Jaber i en sällsynt intervju med brittiska journalister.

Han tillägger att han kommer göra “allt för att mötet ska bli en framgång”. al-Jaber menar att oljeindustrins närvaro vid förhandlingsbordet är en förutsättning för starka klimatavtal. Deras delegation består av över 600 personer, det är en större delegation än vad många länder har på plats.

Måltavla för massiv kritik

Men oljestaterna och deras oljeindustri är måltavla för massiv kritik.

”Fossilindustrin är klimatkrisens förorenade hjärta” har FN-chefen Antonio Guterres sagt. USA:s förre vice president Al Gore har nyligen sagt att oljeindustrin inte ens borde få närvara vid COP28.

Kritiken grundas i paradoxen att trots att klimatkrisen skenar så planerar oljebolagen att fortsätta öka uttaget av olja.

De gör rekordvinster på grund av höjda energipriser i spåren av Rysslands invasion av Ukraina.

Medan världen kämpar med att få ner utsläppen, kommer oljeindustrin öka sina investeringar från 500 miljarder dollar till 640 miljarder dollar fram till 2030 enligt IEA, International Energy agency och S&P Global.

Samtidigt bidrar oljeindustrin bara med en procent av investeringarna i förnybara energikällor, enligt IEA.

Osannolikt med stoppdatum

Djävulen ligger ju i detaljerna. Oljelobbyn har framgångsrikt förflyttat fokus. Plötsligt är det inte förbränning av olja som ska åtgärdas utan utsläppen från oljan. Ett begrepp att hålla utkik efter är det svåröversatta ” orderly phasedown of unabated emission”. ”Orderly” är enligt kritikerna ett kodord för långsamt. Oljeländerna vill inte stoppa alla utsläpp av växthusgaser, bara dom som är ”unabated”, det vill säga utsläpp som inte fångas in och lagras. Vicki Hollis, vd för oljebolaget Occidental Petrolium har till amerikanska medier sagt att koldioxidlagring är sättet att rädda oljeindustrins framtid. Men utrymmet på planeten att lagra är överskattat, enligt IEA.

Det är också många som har ögonen på oljestaternas enorma kassakistor. Av historiska skäl klassas de som utvecklingsländer och behöver därför inte ge klimatbidrag till fattiga länder. Men i år riktar bland annat EU skarpa krav att Kina och oljestaterna måste bidra till den fond till de mest klimatsårbara länderna.

Shejk al-Jabers framgång med klimatmötet kommer att mätas utifrån om han lyckas sjösätta klimat-och sårbarhetsfonden och få oljenationerna att bidra.

Där är han kanske rätt man att sätta press på andra oljeshejker.

Men att vi får ett beslut om stoppdatum för oljeutvinning, ja det är högst osannolikt.