Åren med nollränta fick hushållen att rata sparkonton. Istället tog många större bolån, medan pengarna som blev över i mångt och mycket placerades på börsen. Bankerna följde efter och tävlade med konkurrenskraftiga erbjudanden på lån och fond- och aktiesparande.
”Innan ränteuppgångarna började var det nog ingen aktör som var särskilt intresserad av att konkurrera på inlåningssidan. Nästan alla sparkonton hos större aktörer låg på noll eftersom inlåningen inte var lönsam”, konstaterar Arvid Krönmark, vd Skandiabanken.
Det senaste året har det förändrats.
”Nu befinner vi oss i en helt annan räntemiljö, där inlåning blivit något som vi alla är intresserade av att konkurrera om”, fortsätter han.
”Det är en ny spelplan. Konkurrensen har hårdnat väldigt mycket runt inlåningen sedan i somras”, säger Lars Lindmark, produktchef för bolån på SBAB.
Flera banker vittnar om att kunderna är mer aktiva i jakten på bästa sparande. De flyttar oftare pengar mellan löne- och fasträntekonton på samma bank eller till sparande på annan bank. Statistik från SCB visar att hushållen på bara ett år fördubblade sin inlåning på sparkonton med villkor, från juni 2022 till juni 2023.
När marginalerna på bolån krymper och lånetillväxten står och stampar blir sparräntorna ett sätt för bankerna att täcka upp. Men kampen om spararna handlar inte bara om att locka nya kunder. Det handlar kanske främst om att få billigare finansiering.
”För två år sedan var vi, liksom många andra aktörer, relativt indifferenta mellan om det var kapitalmarknadsfinansiering eller inlåningssfinansiering som finansierade utlåningen. Nu är prisskillnaden mycket större. Därför har vi nu ett helt annat fokus på att vara konkurrenskraftiga på inlåning än vad vi var tidigare”, säger Arvid Krönmark.
Billigare inlåning skapar en möjlighet att locka fler kunder med bra bolåneräntor, som är en större marknad.
”Svenskar i allmänhet har mycket mer bolån än de har pengar på sparkonton. Och då blir det i nominella kronor mycket viktigare att få en bra bolåneränta än att få en bra ränta på sparande, för att det är mer pengar det handlar om”, säger SEB:s finanschef Masih Yazdi.
Nollränteåren födde en ny generation nischbanker som satte press på storbankerna. Samtidigt är det relativt få som kan erbjuda stora lån. I sparräntelandskapet kan betydligt fler konkurrera, och med helt andra villkor. Exempelvis erbjuder aktörer som tillhandahåller konsumentkrediter, inkasso och leasing betydligt högre sparräntor än storbankerna.
”Det är lite grann vårt dilemma. Vi har valt en lägre riskprofil i vår affärsmodell och kan inte erbjuda samma räntor som en högriskverksamhet”, säger Masih Yazdi och tillägger att den statliga insättningsgarantin snedvrider konkurrensen till uppstickarnas fördel.
”Kunden behöver inte bry sig om att verksamheten är riskfylld eftersom staten skyddar pengarna. Det ger en konkurrensfördel för dem som tar så hög risk som möjligt”, säger han.
Att kunderna flyttar kapital till fasträntekonton blir dyrare för bankerna, men än värre är kapitalflödena till konkurrenterna. Någon risk för att det ska bli svårt att finansiera bolånen föreligger däremot inte, enligt de banker Di talat med.
”Man kan absolut se att det sker flöden från banken till de som har högre sparräntor, och om vi tappar inlåning måste vi finansiera oss på ett annat sätt. Men vi har så pass bra kreditvärdighet att det inte är något problem för oss att ge ut obligationer, det är en ganska förmånlig finansiering för oss. Men det är klart, allt annat lika så blir det något mer komplicerat och därför vill vi attrahera inlåning”, säger Masih Yazdi.
Gunnar Olsson, tillförordnad vd på Avanza, menar att för få sparare flyttar sina pengar för att det ska få några kännbara konsekvenser hos storbankerna.
”Jag tror inte att det är något stort hot, det syns åtminstone inte än i våra branschkollegors kvartalsrapporter. Det krävs ganska stora rörelser bland konsumenterna för att det ska kunna påverka”, säger han.
