Vilken Tjechov ska man egentligen läsa?
Debatten om en nyutgåva av en föråldrad översättning av Tjechovs pjäser i censurerad form är en påminnelse om att klassikerna förändras på grundläggande sätt för varje ny översättning – och att frågan om vilken översättning som är bäst inte är så enkel som den låter.
Häromveckan uppstod en debatt med anledning av bokförlaget Modernistas nyutgåva av Jarl Hemmers närmare hundra år gamla översättningar av Anton Tjechovs pjäser. Slavisten och översättaren Lars Kleberg påtalade att Hemmer utgick från versioner som misshandlats av den tsartida censuren och att texterna dessutom är påtagligt föråldrade (DN, 28/2). Översättaren Johanna Hedenberg beskrev problemen med en nyutgivning av äldre texter som sägs ”åka snålskjuts” på nyare översättningar och underminera förlagens vilja att investera i moderna versioner av klassiska verk (DN, 16/3). Liknande anklagelser mot just Modernista har tidigare formulerats av Tommy Olofsson (Axess, 7/2018).