Jämförbart med finalen 2017

Det var ett drag som påminde mig om finalserien 2017. Den här gången förmodligen mer av lättnad än av glädje.
HV71 är nu en enda match från att säkra sin fortsatta SHL existens.

Den femte matchen mellan HV71 och Oskarshamn levde inte upp till de tidigare mötena.
Det var märkbart hur mycket den här matchen betydde vilket gjorde att fokus mer handlade om den egna prestationen än att försöka störa och vinna den mentala kampen.
Jag har tidigare under matchserien imponerats av båda lagens inställning och förmåga att klara av att fokusera och påverka sin egna prestation trots det pressade läget. Den här matchserien har varit den i särklass bästa sedan nuvarande kvalsystem infördes 2021.
HV71 inledde matchen riktigt bra och skapade några riktigt vassa chanser med ett spel i numerärt överläge där man var mer samspelta än tidigare i matchserien. Trots det tog Oskarshamn ledningen när Lucas Jasek styrde in en puck framför en storspelande Frederik Dickhow. Trots det klarade HV av att kanalisera sitt fokus och såg inte så märkbart stressade ut även om Oskarshamn lyfte sitt spel och skapade anfall och offensiv zontid.

Det blev en aningen ryckig match, i och med alla utvisningar, vilket gjorde att Viktor Lodin, Oskarshamns klart mest lysande stjärna, fick skralt med speltid under den första- och delar av den andra perioden.
Det, i kombination med HV´s förbättrade spel i mittzon, gjorde att Oskarshamn och Lodin inte kunde bära in pucken i anfallszon lika frekvent som tidigare i matchserien.
Det var en stor faktor till att man kunde vända och vinna den här matchen efter att Oliwer Kaski smaskat in en puck i powerplay medan Radan Lenc svarat för en klassaktion i numerärt underläge som till slut blev matchavgörande.
Jag var på plats i den sjunde finalmatchen mot Brynäs 2017 och minns den magiska stämningen som var då.

Efter Lenc mål så var decibelnivån fullt jämförbar med var den var när Christoffer Törngren kvitterande mot Brynäs i den tredje perioden. Jag är osäker om det var mer än lättnad än av glädje men oavsett ett sinnessjuk bra drag.

Den intensiva matchserien tycks ha tagit rätt hårt på vissa spelare. Ahti Oksanen som jag tycker, vid sidan av Lodin, varit Oskarshamns bästa spelare såg rätt trött under den sista perioden. Inte bara i samband med Radan Lenc 2-1 mål utan tendenserna fanns redan där i de första minuterna av den tredje perioden. Det är såklart oroväckande även om han har tid att återhämta sig tills på tisdag. Oksanen är kolossalt viktigt för Oskarshamn med sitt fenomenala tvåvägsspel.

Kan HV spela med samma tålamod i spelet utan puck som under den tredje perioden på tisdag kommer man ha en stor chans att punktera den här matchserien.
För Oskarshamns del handlar det om att få till ett snabbare spel bakifrån likt man hade under framför allt den tredje matchen i Oskarshamn och under den andra halvan av första perioden idag.

Oskarshamn har varit uträknande hela säsongen och nu har man bara en endaste livlina kvar. Hur märkligt den än kan låta kan man ändå intala sig själva att man har allt att vinna.
För om matchserien vänder tillbaka till Jönköping för en match sju på fredag så undrar jag om nerverna står pall för ett HV71 med allt att förlora.

Matchens tre bästa spelare:

Tomas Rydén Oskarshamn
Så otroligt lugn och stabil. Sattes rejält på prov under matchinledningen. Har de senaste matcherna visat att han håller en hög klass och att man med tålamod kan ta sig hur långt som helst även om vägen till den stora scenen inte är spikrak.

Frederik Dichow HV71
Har vunnit tre av sina fyra starter och stod återigen för en stabil och bra match. En matchvinnare.

Radan Lenc HV71
Utöver 2-1 målet var Lenc bra matchen igenom och stod för ett hårt och uppoffrande jobb. Gillar hur han hela tiden försöker driva spelet framåt och skapar utrymme för andra.

Tack för att ni tog er tid

Sanny