Utan statistik på hudfärg får vi gissa oss fram

SLUTREPLIK. Timbro och flera andra debattörer menar att hudfärg inte har betydelse. 

Då undrar vi – ser ni inte den kraftigt segregerade arbetsmarknaden där synliga minoriteter utsätts för diskriminering varje dag? 

Ser ni inte att människor som avviker från normen, på en aggregerad nivå, oftare har otrygga jobb, lägre löner och sållas bort i rekryteringar? 

Det är inte jämlikhetsdata som reducerar människor till deras hudfärg. Det sker varje dag på svensk arbetsmarknad  – oavsett om Timbro väljer att blunda.  

Repliken är full av sakfel. Givetvis har ingen sagt att det ska upprättas register över människors hudfärg. Jämlikhetsdata handlar om att helt anonymt svara på frågor utifrån våra sju lagstadgade diskrimineringsgrunder. Inga uppgifter går överhuvudtaget att koppla samman med en individ. 

Behöver statistik

Det är inget mumbo jumbo. Precis som data är ett viktigt verktyg i kampen mot köns- och åldersdiskriminering är det avgörande för att motverka rasism och diskriminering. Jämlikhetsdata används redan idag av många aktörer. Det gäller konkreta frågor som i vilket land man är född,eller om man anser man sig vara svart, vit, latinamerikan eller östasiat. 

Frågorna kan exempelvis ställas i anonyma befolkningsundersökningar, medarbetarenkäter och forskningsstudier. 

För att vi ska kunna sätta in rätt insatser och följa upp om de har avsedd effekt behöver vi statistik. Det är givetvis inte den enda insatsen som krävs – men utan statistik får vi gissa oss fram. Det är inte en särskilt bra grund för förändring. 

Av Anna Troberg

förbundsordförande, DIK – facket för kultur, kommunikation och kreativ sektor

Malin Ragnegård

förbundsordförande, Kommunal

Sineva Ribeiro

förbundsordförande, Vårdförbundet