IFK Norrköpings Axel Brönner i lång intervju: ”Jag vill bli en komplett spelare”
Publicerad 2024-03-30
NORRKÖPING. Han har växt upp som supporter på läktaren.
Nu står Axel Brönner, 15, på tröskeln till en potentiellt rekordung allsvensk debut.
– Jag vill inte sätta något direktmål men det är klart att jag vill slå mig in i A-laget, säger IFK Norrköpings supertalang i en lång intervju med Sportbladet.
Det är dagen innan allsvensk premiär.
15-årige Axel Brönner, född april 2008, har precis avslutat ännu ett träningspass med A-laget när Sportbladet träffar honom på Platinumcars arena.
En arena han har spenderat en hel del tid på, sedan han som sjuåring flyttade till Norrköping från Luxemburg. Både på ståplatsläktaren Curva Nordahl som supporter och vid sidlinjen som bollkalle när IFK Norrköping spelat allsvensk fotboll.
Till lördagens match mot Malmö FF finns han med i en allsvensk trupp. Om han byts in blir han IFK Norrköpings yngsta debutant genom tiderna. Marcus Johansson har rekordet från 2010, när han 16 år, två månader och tolv dagar gammal debuterade i superettan. Han blir även en av de yngre debutanterna någonsin i allsvenskan (även om han inte kommer slå en 15 år och 230 dagar gammal Nicklas Bärkroths rekord från 2007).
Hur tror du det kommer kännas första gången du får spela här på hemmaplan?
– Det är helt oförklarligt. Alltså, jag kan inte tänka mig den känslan men det skulle ju vara helt fantastiskt, säger den unge mittfältaren.
Det märks på hans leende att han blir lycklig blott av tanken att få göra en potentiell allsvensk debut.
– Jag har varit på hur många matcher som helst här. Så att nej... Jag vet inte. Jag kan inte riktigt förklara. Att liksom få spela framför supportern här. Eftersom jag varit här och tittat själv sen jag kan minnas. Jag vet inte hur jag ska beskriva det men det kommer ju såklart vara ett mål man har haft. Att få spela i klubben som man älskar. Så att det skulle vara hur kul som helst.
”Tänker inte så mycket på om det blir fel...”
Att träna och spela med A-laget är dock något han hunnit vänja sig vid under försäsongen, när han fått chansen och möjligheten att kontinuerligt träna med Pekingseniorerna.
Den unge mittfältaren dök upp i nye tränaren Andreas Alms första startelva i träningsmatchen mot Lyngby i vintras. I genrepet mot Gefle för en vecka sedan fick han ett inhopp.
Har du vant dig vid A-lagsvardagen?
– Ja, men det tycker jag. Det är klart det tar lite tid att anpassa sig. Men jag känner att jag har kommit in i det ganska bra.
Vad kände du när du fick veta att du skulle få börja träna med A-laget?
– Det var först vår P19-tränare som skrev till mig. Det är klart det blev en nervös känsla först, men sedan dess har det gått bra tycker jag.
Hade du det på känn? Att det kunde vara på gång redan nu?
– Lite plötsligt blev det ju. Man kan ju aldrig förvänta sig att man ska få träna med A-laget liksom. Men det är klart att man snackade om det lite inför säsongen. Sen att det kom det var ju bara... Det var ju hur kul som helst.
Det har också synts i matchspel och på träningar att Brönner verkligen tycker det är kul att spela seniorfotboll. I en intervju med Sportbladet tidigare under försäsongen beskrev tränare Andreas Alm sin supertalang som ”en väldigt sorglös spelartyp som gör samma saker med a-laget direkt som han annars brukar göra på ungdomsnivå”
En spelare som vågar, helt enkelt.
– Ja, jag tror det är bättre att göra fem saker och misslyckas än att bara göra två saker och lyckas, så att säga. Jag försöker inte tänka så mycket om det blir fel utan jag tror det är bättre i längden att bara köra, säger Brönner.
Hur skulle du beskriva dig själv som spelare?
– Jag skulle vilja beskriva mig själv som rätt så bolltrygg. Bra speluppfattning och trygg med bollen.
”Inget dåligt i att vara lik De Jong”
Att han fått chansen, och tagit den, innebär att han numer spelar tillsammans med flera av de spelare han följt som supporter från läktaren tidigare och sett upp till. Spelare som den Luxemburgfödde talangen nu kan insupa kunskap och lärdomar från på träningsplanen.
Var det Lars Krogh Gerson (tidigare IFK-spelare) som var idolen när du var yngre då?
– Haha, jag vet ju att han är från Luxemburg. Så det är klart att det är en extra grej.
Men du är inte så lik Krogh Gerson på planen?
– Nej, det skulle jag nog inte säga. Men han är ju skitduktig.
Har du några spelare du ser upp till i allmänhet?
– Nu är det inte min position, men Neymar. Det var idolen när jag var liten. Sen är ju innermittfältare som Frenkie de Jong kul att titta på. Thiago är kul att titta på. Alla typer av innermittfältare. Declan Rice är ju helt otrolig. Finns många olika.
Frenkie, Thiago, Rice är ju alla bolltrygga. Är du är mest lik dem själv i spelstilen också?
Den unge mittfältaren funderar lite.
– Jag vet inte. Alltså, mitt mål är att jag vill bli på den nivån att folk ska uppfatta mig som att jag kan göra det mesta på en fotbollsplan. Att jag kan bryta. Jag kan driva. Jag kan passa. Alltså att jag blir en ganska komplett spelare. Det är vad jag vill bli, säger Brönner, och lägger till:
– Men det är klart att vara lik De Jong... Det är ju inget dåligt i det liksom.
Har du något favoritlag utöver IFK?
– Ja, Arsenal.
Är det där slutmålet är? Att ersätta Declan Rice på Arsenalmittfältet om tio år?
– Haha, det är klart. Mitt mål är att spela i de största klubbarna ute i Europa och ta mig så långt jag bara kan. Så att ta Rices plats i Arsenal. Det är väl ett mål i sig.
Har du haft blickarna så långt redan från start? Eller är det någonting som växt fram med tiden?
– Jag har alltid haft höga mål. Jag har drömt om att spela i de stora klubbarna sen jag började spela fotboll. Så det är inget som kommit nu på senaste tiden. Jag har alltid haft den målbilden om mig själv.
”Desto snabbare, desto bättre”
Om tio år är Axel Brönner 25 år gammal. Det säger det mesta om att det är på tok för tidigt att börja sväva i väg för långt.
Men bara att ha tagit sig till IFK Norrköpings A-lagsverksamhet är ju i sig ett avklarat drömdelmål på vägen.
Vad har du för förhoppningar om säsongen som kommer nu? Är det att slå dig in i A-laget på allvar?
– Svårt att sätta målsättningar, men det är klart att få spela så mycket som möjligt. Det är klart man vill slå sig in men... Ja, det blir som det blir och sen får jag göra det bästa jag kan liksom.
Du har tålamod med andra ord?
– Ja, sen är det klart att desto snabbare desto bättre. Jag vill inte sätta något direktmål men det är klart att jag vill slå mig in i A-laget.
Trots den målmedvetenheten har han fortfarande fötterna fast på jorden.
– Jag skulle säga att jag försöker alltid hålla fötterna på jorden. Det är ingen idé att försöka sväva i väg. Man skjuter sig själv i foten till slut om man svävar i väg. Så jag tar inget för stort. Försöker bara ta en dag i taget, en träning i taget och en match i taget.
Vad gör du när du inte spelar fotboll?
– Då tittar jag på fotboll. Men annars så försöker jag vara med vänner, familj och nära och kära. Jag försöker göra aktiviteter utanför fotbollen. För jag tror det är viktigt att koppla ifrån när man kan.
Med det sagt så är det mycket tid som läggs på just fotboll. Om han inte tränar eller spelar matcher, om så i A-laget eller med U19-laget, så tittas det på så väl Premier League som allsvenskan.
Har du redan börjat tänka på saker utanför planen som kosthållning, träningsbelastning och sånt också?
– Det är klart man gör det. Men jag är inte den som är så där stenhård med det, säger Brönner och fortsätter:
– Är du lite friare utanför plan så kanske du är lite friare på plan. Jag tror det hänger ihop lite. Sen är det klart att jag tänker på det. Det vore ju dumt om jag inte gjorde det.
Om vaderna: ”Jag får höra om det dagligen...”
Det råder ingen tvekan om att Axel Brönner redan hunnit sätta avtryck i A-lagskostymen när han fått chansen under försäsongen.
Han har också noterats för något annat än sin fallenhet för fotboll sedan han klev upp i A-truppen.
Jag fick höra inför den här intervjun att jag borde fråga dig om dina vader...
–Haha! Alltså, jag får ju höra om det dagligen. Men det är ju något som går i släkten då. Min farfar har stora vader, pappa har stora vader, min bror (Viggo) och sen jag då. Sen kanske jag har tagit förstaplatsen när det gäller storlek på vader... Men det är en rolig grej.
Oavsett Axel Brönners vadstorlek kan man i alla fall slå fast en sak.
Nämligen att Norrköpingsfansen har all anledning att på sikt tro på en ny generation (Axel Brönner är trots allt långt ifrån ensam akademispelare som knackar på dörren i A-laget) som ger dem en möjlighet att åter sjunga en specifik ramsa.
”Grabbarna på plan, hälften är från stan”.
Den som gick på repeat under guldåret 2015.
Då var Axel Brönner sju år gammal.
– Jag satt hemma och tittade på guldmatchen mot Malmö. Men det starkaste minnet jag har från det var ju när vi vann sista minuten här hemma mot Helsingborg. Och alla bara... Hela arenan lyfter och... Jag tror det var ”Ante” (Johansson) som gjorde det här målet. Alla bara lägger sig på varandra. Och den matchen är något som sitter kvar än idag, säger Brönner.
”Ante” lirar ju fortfarande också, 42 år gammal. Det skiljer ju några år mellan er...
– Haha, ja, det är ett gäng ändå.
