Ledare: Historiskt få lever på bidrag – får man säga det i det här landet?

I februari varnade arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L) för rekordhög arbetslöshet. Han talade om att vi är på väg att få en sydeuropeisk situation, betonade att jobbsökande måste vara redo att flytta eller utbilda sig, och presenterade åtgärder.

I samma anda visade Försäkringskassans statistik i fjol att antalet stressrelaterade sjukskrivningar har mångdubblats på ett drygt decennium. De är nu uppe på den högsta nivå som myndigheten någonsin uppmätt. Och försörjningsstödet är en kostnadsbomb för kommunerna, enligt tankesmedjan Timbros nättidning Smedjan (2021).

Utifrån den allmänna debatten är det alltså lätt att få intrycket att var och varannan person i Sverige lever på bidrag eller socialförsäkringar. Bilden förstärks av att en av Tidöpartiernas mest diskuterade reformer är det så kallade bidragstaket, där en utredning före årsskiftet ska presentera förslag som säkerställer att det alltid lönar sig att arbeta framför att leva på bidrag.

Initiativet motiveras bland annat med att välfärdssamhället bygger på att alla som står till arbetsmarknadens förfogande jobbar. Underförstått beror därmed bristerna i välfärden – som ofta beskrivs som växande – på att allt färre är med och bidrar.

Kruxet är att bilden inte stämmer.

För lika sant som att arbetslösheten stiger är att nya siffror från Statistikmyndigheten SCB visar att både andelen och antalet med sociala ersättningar och bidrag förra året var de lägsta sedan mätningarna började 1990. Det vill säga före 90-talskrisen.

Däremot bör regeringen kasta idén om bidragstak i papperskorgen

Antalet med sjukpenning och arbetslöshetsersättning ökade visserligen något under 2023. Men antalet med ekonomiskt bistånd, etableringsersättning, arbetsmarknadsåtgärder eller sjuk- och aktivitetsersättning sjönk mer.

Uppgifterna stöds av att Sverige har EU:s näst högsta sysselsättningsgrad totalt (2022): 82 procent – framför allt eftersom kvinnor och äldre jobbar mer än i andra länder. Dessutom har personer födda utanför EU högre sysselsättningsgrad i Sverige än i EU. Och det är en siffra som har förbättrats rejält sedan början av 2000-talet.

Att många kurvor går åt rätt håll betyder dock givetvis inte att det är läge att strunta i åtgärder, som yrkesutbildning och svenskundervisning. De behövs för att människor ska kunna rustas för, och matchas med, de lediga arbetstillfällen som finns. Det handlar inte minst om att nu under våren snabbt hjälpa dem som sägs upp, så att de inte hamnar i långtidsarbetslöshet.

Däremot bör regeringen kasta idén om bidragstak i papperskorgen. De enda som slår i det är familjer med många barn, som kommer att bli än mer trångbodda och få svårt att ställa tillräckligt med mat på bordet.

I stället är det dags att växla upp sådant som Sverige redan gör som fungerar. Metoderna har trots allt lett till näst högst sysselsättningsgrad i EU och lägst andel bidragsberoende sedan 1990.

Läs mer:

Susanne Nyström: Tyvärr Ulf Kristersson – ditt bidragstak kommer inte att fungera

DN:s ledarredaktion: Stora familjer behöver tiotusentals kronor i socialbidrag