”Blir tårögd när barnen gör mål”

Det är en fin vårdag i slutet av mars.

Ljuset och värmen har kommit till den skånska myllan.

Lars I Nilsson föddes i storstaden Malmö.

Numera bor han mitt i landets sydligaste landskap i lilla Vomb.

– Jag trivs här och har inga planer på att flytta, säger Nilsson på klingande skånska.

Han blev proffstränare för snart 30 år sedan.

– Det har varit hästar och trav sedan jag var liten grabb, säger Nilsson.

Pappa Sven gick alltid till Jägersro och tittade på travtävlingar.

– Jag följde med farsan, men känslan för hästarna kom några år senare. När jag var yngre samlade jag mest bongar och käkade korv, säger Nilsson.

Han skrattar.

Sven Nilsson delägde även några hästar.

– Vi hade ett sommarhus i närheten av där pappas hästar stod. Jag började hänga i det stallet, säger Lars.

Han sopade stallgången, skottade skit och såg att hästarna mådde bra.

– Jag fick en helt annan känsla för hästarna som jag inte hade haft tidigare. Efter ett tag fick jag även chansen att börja köra dem, säger Nilsson.

Har dedikerat hela livet till trav

Han fick sommarjobb på Jägersro och började som lärling hos tränaren Leif Lövgren.

– Jag är utbildad plåtslagare och svetsare. Jag fick arbete på en mekanisk verkstad men valde travet, säger Nilsson.

Det har han aldrig ångrat.

Han har etablerat sig i Sverigetoppen och är en återkommande vinnare när det handlar om V75.

Lars I Nilsson berättar att han alltid har stöttats av sin pappa Sven och mamma Gerda i sitt yrkesval.

– Jag var arbetslös i en vecka och jobbade som stuveriarbetare i hamnen under några dagar. Annars har hela mitt liv kretsat kring travet, säger Lars I Nilsson.

Mamma och pappa Nilsson träffade varandra i ungdomsåren.

– Nu har de varit lyckligt gifta i 65 år, säger Lars. Farsan är 88 år och hälsar på i mitt stall lite då och då. Mamma är 84. Båda är pigga men tiden bara rasar iväg.

I i namnet står förresten för Inge.

– Det fanns en tränare här på Jägersro som hette Lars Nilsson när jag började. Jag fick lägga till ett i helt enkelt. Han slutade strax efter jag blev proffs men jag valde att fortsätta ha kvar mitt i.

Säger dina vänner Lars I till dig?

– Nja, det är väl mest inom travet, säger han och skrattar.

I början av 2000-talet träffade travtränaren kärleken Eva.

I dag är de sambos och har tre barn.

Elin, 20, Victor, 9, och Emil, 7.

– Jag är ju en gammal gubbe nu och skulle väl egentligen vara farfar eller morfar vid min ålder, säger Lars.

Hur är livet som småbarnspappa?

– Fantastiskt, jag har ett roligt jobb, men den stora glädjen här i livet är ju mina barn och Eva.

Hur är Eva?

– Hon är navet i familjen, det är Eva som ser till att allt fungerar. Hon har alltid haft ett stort tålamod med mig, att jag kan vara ute och arbeta som jag vill.

Sambon Eva Löfvander, 46, arbetar som ekonomiassistent på ett företag.

– Det är ett stort livspussel att lägga med våra arbeten och barnens alla aktiviteter.

Elin, Victor och Emil spelar fotboll i lokalföreningen Veberöds AIF.

– Elin spelar med damlaget i division 3 och killarna är med i klubbens yngre lag.

”Då blir jag tårögd”

Lars I Nilsson blir känslosam när han pratar om sina barn – och om fotbollen.

Tränarens intresse för den runda leksaken, som finns över hela världen, har växt under åren.

– Mitt intresse för fotboll har varit rätt lågt tidigare, men så är det inte längre. Jag älskar när barnen spelar. När de gör mål så blir jag tårögd.

– Jag ser även Malmö FF:s matcher i allsvenskan och internationella matcher på tv. Dessutom konsumerar jag en del fotbollspoddar. Fotbollen gör att jag kan rensa skallen emellanåt från travet. Det är nyttigt och behövs verkligen.

Lars I Nilssons systerson Aleksander är proffs i norska Sandefjord som spelar i Eliteserien.

– Jag följer barnen och Alexander. Det är riktigt roligt. Jag är stolt som en tupp när de är så duktiga.

Lars I Nilsson bor granne med travfamiljen Kolgjini.

– Jag arbetade under en tid hos Ludde. Det var väldigt lärorikt, det var fantastiska dagar och väldigt fina hästar. Jag älskade verkligen den tiden.

Han var hästskötare och Kolgjinis försteman i stallet.

Lars I Nilsson bor bara 800 meter från sin tidigare arbetsgivare.

– Vi är bästa kompisar och pratar varje dag. Ludde har visat att hårt arbete lönar sig. Ludde ställde högra krav och de framgångar han haft har inte kommit gratis.

Lars I Nilsson tränar 30 hästar just nu.

– Stallet går bra, vi har öppnat det nya året bättre än i fjol. Vi kämpar på för att det ska snurra runt.

Vunnit miljonbelopp: ”Blir aldrig fullärd”

Stallets hästar har redan kört in en miljon kronor.

– Vi har hittat rätt med utfodring och träning. Men i det här yrket blir du aldrig fullärd, säger Lars I Nilsson.

Det gäller hela tiden att hitta nya framgångsrika vägar att gå i den hårda konkurrensen.

Han är ödmjuk och vet att det inte finns någon genväg att ta om man ska vara med och slåss där uppe i toppen,

Teamet består av tre heltidsanställda och två personer som arbetar halvtid.

Lars I Nilsson hyllar sitt lag och lyfter gärna fram skötaren Ida Lindberg.

– Hon är trevlig, är ung och ambitiös, jag får skärpa mig varje dag för att kunna vara på samma nivå som henne.

Ida har arbetet åt Lars i tio år.

– Hon selar säkert ut närmare 250 hästar inför tävlingar varje år. Ida har minst en lika stor del i att det går bra för stallet som jag har.

Du fyller 59 år senare i höst. Hur ser du på framtiden?

– Jag hade inte tänkt göra något annat. Jag kör på så länge min kropp orkar. Det gäller att få ekonomin att snurra.

Ja, hur är det att vara travtränare i dagens Sverige?

– Det är ju inflation i Sverige, höga räntor och stigande matpriser. Hästar är en lyxartikel och det är ju det första folk drar in på. Vi vet ju inte hur det ser ut om några år.

– Jag har haft tur och har haft stabila hästägare som varit mig trogen under alla år. 

Kritiken mot prispengarna: ”Förstår inte logiken”

Lars I Nilsson berättar en historia från mitten av 1980-talet.

– Jag skötte en häst som vann på Jägersro och tjänade 20 000 kronor. I dag kan du vinna lopp på samma bana och prissumman är 25 000 kronor. Jag tycker att det måste till en omstrukturering av travet så att sporten inte blir ekonomiskt lidande.

– De största tränarna mår alltid bra, men travet är ju så mycket större än så. Nu har det meddelats att prispengarna ska dras in ytterligare. Jag förstår inte den logiken.

Berätta?

– Du måste alltid se till helheten och kapa kostnader överallt om det måste sparas pengar utan att man ska behöva sänka prispengarna.