Christopher Wagelin om rollen i ”Ronja Rövardotter”: ”Ikonisk”

Spelar full – fem kvällar i veckan

Publicerad 2024-04-01

Han spelar full på kvällarna i ”En runda till” på Scalateatern.

Och nu är han rövarhövding i Netflix-serien ”Ronja Rövardotter”.

– Jag är mest glad och lite allvarstyngd över rollen. Den är ju ikonisk, många har en relation till Börje Ahlstedt som Mattis, säger Christopher Wagelin, 45.

Christopher Wagelin.

Börje Ahlstedt, ja. När vi träffas på Grand Hôtel i Stockholm för att prata om tv-serien, skämtar jag om det har blivit ”Christophers grej” att axla Börje Ahlstedts klassiska roller. Börje spelade ju rövarhövdingen i Tage Danielsson-filmen ”Ronja Rövardotter” som generation efter generation har sett sedan den kom 1984. Börje spelade även den ikoniska rollen som Carl Ekdahl i Ingmar Bergman-filmen ”Fanny och Alexander” två år tidigare. Han som blåste ut brinnande ljus genom att släppa rejäla brakskitar. Den rollen axlade Christopher Wagelin när historien blev stjärnspäckad pjäs på Dramaten 2012.

– Det finns fler kopplingar. Börje har spelat min pappa också en gång på Dramaten, i ”En familj – August: Osage County” (2010). Han var väldigt generös och jättesnäll. Men nä… nu var det många år sedan sist vi hade kontakt, säger Christopher.

Christopher Wagelin.

”Vet inte om jag har haft något break”

”Christophers grej” har kanske snarare blivit att göra mycket av många stora biroller. I närmare 40 film- och tv-roller. ”Snabba cash”, ”Gentlemen”, ”Det som göms i snö”, ”Dirigenten”, ”Älska mig”, ”Alla utom vi” för att nämna några av dem.

– Jag vet inte om jag har haft något break. Jag har inte gjort någon roll som slagit över en natt och alla plötsligt känner igen en. Jag har jobbat, jobbat, jobbat. Tackat ja till det som jag känt mig utmanad av. Mest förknippad är jag väl med Bobo i ”Sommaren med släkten” (i Kanal5 från 2017). En sympatisk karaktär i ett brett program som många ser.

Men i januari hamnade han i rampljuset på Guldbaggegalan. Thrillern ”Syndabocken” tog storslam med sju priser. Christopher vann för bästa biroll, polaren Joel Spira för bästa huvudroll.

– Det kanske var ett break. Eller ett erkännande. Jag är väldigt glad för den produktionen. Det var lyxigt, Axel Petersén är en modig regissör och att få jobba med Joel, vi är väldigt goda vänner privat.

Christopher Wagelin och Kerstin Linden som Mattis och Ronja i "Ronja Rövardotter".

Nu lär dock Christopher få vänja sig vid att väldigt många kommer att se honom som Ronja Rövardotters pappa Mattis, rövarhövdingen. Storsatsningen, första säsongen av två med sex avsnitt i varje, visas nu på Netflix, den mest utbredda strömningstjänsten.

– ”Ronja Rövardotter” är ju en nationalskatt. Det är lite once in a lifetime att man får göra en karaktär som har alla lager. Så Mattis, det förknippas jag gärna med.

Vad har du för minne av originalfilmen, du var sex år när den kom?

– Jag älskade den. Och Hanna (Zetterberg) som spelade Ronja, hon gick på min skola, Eriksdalsskolan på Söder i Stockholm. Jag på lågstadiet, hon på högstadiet. Så det var stort att se henne från filmen jag älskade nästan varje dag i skolan.

Inspelningen av tv-serien höll på ett helt år runtom i landet och lite grann i Litauen.

– Det gällde att hushålla med energin för att orka hålla hela distansen.

Christopher Wagelin.

Växte upp med stjärnorna

Christopher Wagelin är född och uppvuxen på Söder i Stockholm.

– Min pappa jobbade i hamnen, mamma var sjuksköterska. Jag växte upp med bland annat Gustaf Skarsgård och Joel Kinnaman. Gick i samma grundskolor och gymnasium. Att se kompisar med föräldrar (Stellan Skarsgård) eller systrar (Melinda Kinnaman) som jobbade i kultursektorn, då förstod man att steget inte behövde vara så långt. Nu har vi alla familjer, men vi hörs och ses, absolut.

När Christopher tänkte satsa på skådespeleri, sökte han till Teaterhögskolorna i Malmö och Luleå.

– Om jag ska ägna fyra år åt det, är det bra att vara på annan ort, att ha fullt fokus på bara det, tänkte jag.

Efter fyra år i Luleå, fick han jobb direkt på Dramaten. Efter tio år där, sa han upp sig. Film- och tv-jobben hade blivit så många att det var svårt att kombinera.

Parallellt har han bildat familj.

– Jag är gift sedan 14 år tillbaka. Har tre döttrar som är 18 och 17 och så en 9-åring. Så det är jag och fyra kvinnor. Ett riktigt matriarkat, det kan jag rekommendera. Så på fritiden kopplar jag mest av med familjen. Och går på matcher med Hammarby när jag kan.

”En runda till”.

Spelar full – fem kvällar i veckan

Just nu och fram till mitten av maj handlar det om teater fyra, fem kvällar i veckan på Scalateatern. Där spelar han, Sverrir Gudnason, Martin Wallström och Björn Kjellman lärare i ”En runda till”, teaterversionen av Thomas Vinterbergs Oscarsvinnande film med samma namn. Den om fyra lärare som experimenterar med att varje dag på jobbet ha 0,5 promille alkohol i blodet. Något som snart spårar ur totalt i på tok för mycket fylleri…

– Filmen är jävligt bra. Pjäsen är inte The Mads Mikkelsen-show som i filmen (Sverrir Gudnason spelar den rollen på scenen). Det är mer jämt fördelat. Min karaktär Nikolaj vägleder publiken genom föreställningen.

Hur är det att spela full på scenen?

– Bara lustfyllt när man har hittat rätt nivå. Det får inte bli för klichéfyllt och inte för lite, för de ska faktiskt vara dyngraka. Jag har spelat full tidigare. Mot David Dencik i ”Gentlemen”, då skulle jag ha dragit i mig en kvarting, och som Carl Ekdahl var jag jäkligt packad i första scenen.

Att vara berusad på riktigt… nej, det går inte.

– Aldrig. När jag var på Dramaten hörde man historier om sådant, hur det var på 1950- och 1960-talen, men vad som är sant om det vet man inte riktigt. Jag har aldrig upplevt det.

Christophers senaste roller har krävt en hel del träning, inte minst rollen som Mattis.

– Det är en väldigt fysisk roll med svärd och slagsmål. Mycket action. Och så fick jag lära mig rida. Jag var jätterädd för och allergisk mot hästar. Så jag fick trycka i mig allergimedicin och hade sedan fantastisk träning steg för steg. När man nu har kört full galopp med svärd och fackla genom skogen… det är något man har med sig resten av livet.