Gå direkt till sidans innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

IFK Göteborg
Markus Wulcan

Oroväckande att se IFK Göteborg mot Djurgården

Vårvärme, fullsatt och dukat för fotbollsfest.

Det blev det också – för Djurgården.

Kolbeinn Thordarsons hjärnsläpp avgjorde förstås, men Blåvitt föll ändå ihop på ett oroväckande sätt.

Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

”Glad påsk, Djurgården”, sjöng IFK Göteborgs supportrar efter 6-0-segern på Gamla Ullevi 2009.

Djurgårdens väl tilltagna klack var 15 år senare inte sena med att ge igen på samma sätt när laget ledde. 

Inramningen inför avspark var fantastisk. Två röststarka supporterskaror, mäktiga tifon över alla läktarsektioner, och en Joel Alme som tog i från tårna när han sjöng Snart skiner Poseidon (han har gjort mycket fin musik, Alme).

I övrigt såg det ut att bli en jämn kamp mellan två offensivt balanserade lag i den allsvenska premiären. Högt tempo, mycket vilja, härligt duellspel på hybridgräsmattan, men få målchanser.

Det skulle bli ändring på det.

Har annat att lägga energi på

Kolbeinn Thordarson ligger ofta på gränsen, den här eftermiddagen passerade han den definitivt.

Den övertände islänningen träffade visserligen bollen i duellen med Rasmus Schüller, men satsningen var våldsam och finländaren tvingades utgå med svåra fotsmärtor. Det gula kortet inte mycket att snacka om.

Knappt två minuter senare var Thordarson i farten igen, kom på efterkälken mot Piotr Johansson på offensiv planhalva och satte ut ett väldigt onödigt krokben. Domaren Glenn Nyberg kunde inte göra annat än att hala upp kortet på nytt.

Blåvita protester förstås och inte blev det bättre när Nyberg en stund senare pekade på straffpunkten efter en solklar hands på Gustav Svensson.

Visst, det fanns andra tveksamma situationer att diskutera åt båda håll, men gällande de avgörande momenten var domaren inte snett på det.

IFK Göteborg har mycket annat att lägga energi på. Som att skapa målchanser, till exempel.

Debutanten fick inte mycket hjälp

Inte en enda fram till utvisningen efter knappa halvtimmen, och det blev inte mycket bättre med en man kort.

Malick Yalcouyé, hemmalagets tveklöst bästa spelare i premiären – konkurrensen var inte mördande, det ska sägas med emfas – sköt skottet som Paulos Abraham sedan stötte in i slutet. Det var i princip det enda vettiga IFK Göteborg presterade offensivt över 90 minuter plus stopptid.

Marcus Danielson var kylig från straffpunkten, Lucas Bergvall, som hade en del goa duster med Yalcouyé, nickade kraftfullt in 2-0 före pausvilan och sedan rullade det på fram till komfortabla och för IFK Göteborg genanta 4-1.

Allsvenske debutanten mellan stolparna, 18-årige Elis Beshisari, fick inte mycket till hjälp och kan inte lastas för något av målen. Han var lugn, säker med fötterna, uppträdde med pondus och tog det han skulle.

Djurgården tog en tung trepoängare, utan att egentligen förta sig. Efter det röda kortet och ledningsmålet blev det bekvämt värre och gästerna kontrollerade tillställningen fullständigt. Vann duellerna, satt ihop som lag över hela planen, tog det lugnt när det var läge och gasade vid rätt tillfällen.

Känslan är att Djurgården har flera växlar till att lägga in och tuppkammen kommer bara att växa efter det här, IFK Göteborg kan trösta sig med att det är 29 omgångar kvar.