Äventyraren som blev bäst i världen

Satsat och kraschat

Om vägen varit spikrak? Knappast.

“Jag har satsat, jag har kraschat och lärt mig och lyckats. Och nu känner jag inte att det är så många som ifrågasätter mig”, säger hon.

Då, i begynnelsen fanns det inga pengar i racing. Annie utbildade sig till marknadsekonom och hade ett ”vanligt jobb”. Motorintresse var en galen hobby.

Nu är allt en fråga om anpassning.

Ny teknologi, nya regler och premisser gör att det inte längre går att komma till Dakar som hungrig amatör och mecka sig fram.

I den stenhårda konkurrens som råder måste alla kvala in och din störste konkurrent är din teamkamrat. Ytterst få håller måttet, men några lyckliga slinker igenom.

Annie är en av dem.

Banat väg för kvinnliga förare

Så är hon också den kvinna som tävlat mest inom alla olika motorsporter i världen. Kvinna i en do or die-bransch, som gjort stor skillnad för andra kvinnor, sporten och tjejerna.

Bland annat genom att bygga upp ett eget landslag i ökenrally för att det inte fanns ett, liksom en lady cup för kvinnliga roadracingförare på 1990-talet för att inte heller det fanns.

I dag coachar hon andra i rally och tar ofta med sig nybörjare.

Senast i Saudiarabien, där hon tillsammans med Iraks enda kvinnliga förare tog en sträckseger. Ett viktigt statement för både motorsporten och kvinnors frihet i ett land som för bara sex år sedan förbjöd kvinnor att köra bil.

“Det ligger mycket kvinnligt empowerment i att köra bil”, säger Annie.

Compared to shit I´m really good, compared to really good – I´m shit

Annie Seel

Ingen kille vill ha tjejdäng

Det kräver förstås också sin kvinna. Inte minst i en bransch som länge tillhörde männen.

“När jag började köra motorcykel tyckte killarna det var gulligt med en tjej, tills jag började köra ifrån dem, då är det inte så gulligt längre”, säger Annie och tillägger:

“Ingen kille vill ha tjejdäng. Så är det ju fortfarande”.

Hon understryker dock att konkurrens kommer i alla former.

“För att nå dina mål måste du helt enkelt vara bättre, oavsett vem som är framför dig. Ingen kommer att ge dig något. Du måste själv brinna och kämpa för det. Och det betyder att du kanske måste göra avkall på något annat i livet.”

Det har lärt henne att inte ta saker så personligt – men:

“Om jag misslyckas som kvinna kan det anses som ’typiskt tjejer’. Det blir inte bara min egen fuck-up utan gör att hela mitt kön misslyckas. Så där behöver man vara lite extra tuff.”

Racecraft i blodet

Att Annie kan vara just det råder det kanske inga tvivel om.

Inte heller att hon är lika ödmjuk inför uppgiften i dag som för trettiofem år sedan. Kanske även en smula förvånad att karriären gått vägen – trots några avåkningar.

“Att jag skulle nå den här nivån har jag aldrig drömt om, för det har inte funnits på min karta”, säger hon.

Samtidigt har hon alltid haft det hon själv kallar för ”racecraft” i blodet. Den där nerven som alltid vill hoppa högre, aldrig dukar under, och trivs som allra bäst i pressade situationer.

“När det är som jävligast i Dakar, vem vill du ha i ditt team? Jo, någon som inte äter, sover eller gnäller utan bara löser problemet. Jag tror att det är därför jag skapat alla möjligheter. Att känna den där superhjälten i sig är ganska ballt”, säger hon.

Två veckors helvete i öknen

För jävligt kan det vara, vilket Annie fått erfara från dag ett. Under sitt första race 2002 pajade både den egenhändigt ihopsatta hojen och mellanhandsbenet.

Feber, en allvarlig muskelblödning i låret och ösregn på det, och “två veckors helvete i öknen” var ett faktum.

Det hindrar förstås inte att hon sörjer sitt gamla Dakar, eller fortsatt drömmer om det perfekta rallyt.

“Dakarrallyt håller mig på topp. Jag tror inte man ska förlora den där livsnerven och sluta kämpa, för mig är det en del av min existens”, säger hon.

Krönikör på Dagens PS

Nu ligger fokus på teamet och Dakar 2025. Och så Dagens PS förstås, där hon från och med nu kommer att gästspela som krönikör.

En uppgift som i likhet med hennes karriär just nu bubblar av uppslag, från Dakars innersta väsen, kulturkrockar och elbilar till spaningar kring de nya, automatiserade bilarna, pekskärmar och farliga bilförare. 

Gasen i botten

Det för oss givetvis till frågan hur bra förare hon är själv:

“Compared to shit I´m really good, compared to really good – I´m shit”, säger hon och skrattar. 

Välkommen Annie säger vi. Håll i hatten – nu blir det åka av.

Får du inte nog av Annie Seel? Följ hennes äventyr här!

Läs mer: Babben Larsson: Den ofrivilliga entreprenören. Dagens PS