Beteendet splittrar stjärnorna: ”Infekterat”

Bakom Anna Tamminen stod ett hav av Hammarbysupportrar. Några var nästan på väg in på planen under straffläggningen i semifinalen av Svenska cupen.

När Anna Anvegård satte sin straff kysste hon klubbmärket på bröstet.

– Vi vill slå alla lag, men slå Bajen på Tele2 vore något extra, säger Anna Sandberg på den damallsvenska upptaktsträffen.

Fjolårets cupfinal och titelstrid har gjort BK Häcken och Hammarby till rivaler.

Hammarbys lagkapten Alice Carlsson ser vilken effekt det fått.

– Det drar så klart ett större intresse till de matcherna. Det bygger så klart en hajp kring ligan när det är två bra lag, vi har mycket publik och de är på uppgång i sin publikliga. Det är bara jättekul, säger hon.

Rivalitet och hets välkomnas av damallsvenskans stjärnor. Samtidigt pratas det om en gräns, en gräns man inte får gå över.

Asllanis varning: ”Är över gränsen”

När serien drar i gång i helgen har en debatt om kulturen på läktaren bubblat upp.

I centrum står mötet mellan Vittsjö och IFK Göteborg i Svenska cupen för en månad sen. Vittsjös Linda Sällström gick fram till Blåvitts supportrar efter slutsignalen. 

På Instagram skrev hon att laget var ”tvungna att lyssna på misogyna glåpord och verbala trakasserier i 90+ minuter på fotbollsplanen”.

När laget mötte Rosengård i matchen efter poserade båda lagen tillsammans med en banderoll. Budskapet? No to sexism.

Händelsen gav eko.

– Jag tycker det var jättestarkt av henne att stå upp i det. För det är något som vi inte vill ha in och det viktiga är att man stöder sitt lag och fokuserar på det, säger Fridolina Rolfö.

Stjärnan har följt utvecklingen i Sverige från klubblaget Barcelona.

– Det handlar om att stödja sitt lag och jag tror att vissa delar av det som kommer ifrån herrfotbollen som kanske inte är så himla fint, är såna saker som man inte vill få in i damfotbollen och hoppas kunna hålla utanför.

Landslagskollegan Kosovare Asllani håller med.

– I klubblagsfotboll kan det bli lite hetsigt, det är likt herrfotbollen. Men sen får man lägga nivån på vad som är hets och vad som är över gränsen, säger hon.

– Publiken som gått på våra matcher historiskt har varit familjer, småbarn som vill se sina idoler, så man vill inte få in det här som blir för hetsigt. Det ska vara en respektfull stämning.

Stockholmlagens oro

Hammarbys Alice Carlsson vill inte prata om det som hände under matchen i Göteborg, men höjer ett varningens finger i debatten.

– Jag tycker man någonstans får vara försiktig i den debatten. Jag älskar det intresset som byggs och tycker att Hammarby är ett praktexempel på hur man ska bygga sin kultur kring klubben och publiken. Så jag vill bara ha så mycket publik som möjligt till alla matcher, säger hon.

Hur menar du med försiktig?

– Jag vet inte, jag vill bara inte att folk ska bli bortskrämda från att komma till våra matcher. Det är publikfest så mycket som möjligt. Titta på våra supportrar, de är fantastiska, jag vill bara ge de all eloge.

Hos rivalen AIK är Jennie Nordin inne på samma sak.

– Det skrivs för mycket om de negativa grejerna, så fort det skrivs om damfotbollen är det något negativt. Det blir orättvist mot supportrarna som dyker upp och verkligen bryr sig, säger hon.

AIK-kaptenen poängterar att hon inte vill ha in sexistiska glåpord, men att hon inte har något problem med det som skriks från läktaren.

– Jag tror det kan bli en ganska stor chock för de klubbar som inte har de här herrklubbarna bakom sig. Vi som varit med i Stockholmsklubbarna vet om att det alltid varit lite på läktarna, så för mig stör det inte för fem öre. Jag triggas nästan ännu mer, att ”skriker ni det här så kan jag göra det här på planen”.

”Måste ha en hård hud på den här nivån”

Från tränarbänken ser Växjö DFF:s Olof Unogård en diskussion som ofta blir ”enkelspårig”.

– Jag tycker den är lite svårnavigerad och framför allt nästan infekterad, det är väldigt smala åsiktskorridorer.

Med färre personer i publiken hörs det som skriks tydligare, säger han. Och pekar också på en annan skillnad mellan herr- och damallsvenskan.

– Ett visst språkbruk tror jag också kan landa annorlunda för att det är kvinnor och tjejer. Många okvädningsord som slängs på herrmatcher kanske landar annorlunda för att det ofta är kopplat till tjejer och kvinnor, tyvärr.

Unogård, som har ett förflutet i både Hammarby och Linköping, pratar om två onyanserade sidor.

– Från att man blir väldigt skraj för att stöta sig med supportrar och säger att man inte har hört någonting, till att ibland kan det bli onyanserat åt andra hållet. Fotboll är känslor och man måste ha en hård hud om man ska vara på den här nivån och man får också räkna med lite mer press om man vill ha publiken till matcherna.