Markus Wulcan
Två lag som stod på noll poäng inför omgång tre och i stort behov av glädje. Det kan lätt sätta sig i huvudet annars, fråga bara IFK Göteborg som inledde 2023 med fyra raka förluster vilket innebar bottenstrid hela året.
De yttre förutsättningarna inför avspark var av ej optimal karaktär, trots att solen sken. Det blåste så att det nästan var svårt att hålla sig på benen utanför Guldfågeln Arena, men på planen såg ändå vinden hanterbar ut även om hörnflaggorna fick jobba hårt.
Gästande Blåvitt, som inte hade vunnit mot Kalmar FF borta sedan 2015, dominerade första halvlek totalt avslutsmässigt och kom i våg efter våg. Henrik Jensens gäng – i snitt ungefär en halvmeter längre än motståndarna, lågt räknat – såg energilöst och idéfattigt ut med undantag för den fine snidaren Jacob Trenskow, 23.
Men som så ofta var Jens Askous lag, som fortfarande är i skriande behov av en nia som skickar bollen i nät, ineffektivt. Skott i block, över, utanför – eller så stod Samuel Brolin i vägen.
Läge att spela mer safe?
0-0 efter 45 minuters fotboll med en herrans massa duellspel och en del godbitar (Arbnor Mucolli på spelhumör och inte så omständlig som han blivit på sistone).
Publiken hann knappt trycka i sig halvtidskorven innan den väl tilltagna bortaklacken fick glädjefnatt precis bakom stackars Samuel Brolin.
Insparken rullades som vanligt i gång kort, den normalt så gedigne Robert Gojani drabbades av hjärnsläpp och passade elegant fram Blåvitts ständigt löpande dansk Thomas Santos, som i sin tur direkt släppte den till Mucolli som sköt in ledningsmålet med högerfoten, för ovanlighetens skull.
Samma misstag gjorde Kalmar FF mot Hammarby i premiären, som stockholmarna vann med 3-1. Läge att spela mer safe framöver måntro?
Kostar mer än det smakar
Smålänningarna är dock inte ensamma om att ha börjat rulla boll på det sättet i eget straffområde. Det är väl i princip bara Halmstads BK som inte praktiserar den typen av (huvudlösa?) fotboll. Magnus Haglund och Pelle Olsson har personlighetsdrag åt det mer riskminimerande hållet om man uttrycker sig försiktigt.
Syftet med kortpassandet är förstås att locka upp motståndarna, spela sig ur den höga pressen och attackera ytorna som uppstår. Svinbra om man heter FC Barcelona och lyckas, lite mindre kul för Kalmar FF så här långt anno 2024.
IFK Göteborg försöker också med samma uppspelsvarianter och blev hårt straffade för det i genrepet mot Sarpsborg, exempelvis, men den här gången gick det bättre och ett par anfall från egen målvakt var vägvinnande.
Men det kan alltså kosta betydligt mer än det smakar.
Det kanske är utvecklande och bra på sikt, men vi kommer garanterat att få se flera sådana här bjudningar i serien framöver, även om Kalmar FF rimligen tänker om ett tag nu när man fått sin sämsta start på 73 (!) år.
Modigt men inte våghalsigt
Henrik Jensen gjorde vad han kunde i andra halvlek i jakten på poäng och det blev bitvis bättre och IFK Göteborg sjönk allt lägre. Inbytte Dino Islamovic, som i somras var väldigt nära just Blåvitt, fick ett superläge med skallen bara ett par meter framför Blåvitts 18-årige målvakt Elis Beshisari, men lyckades nicka bollen utanför.
Där hann nog KFF-klacken redan börja jubla, för mycket bättre chans får man inte.
Hemmalaget var framme och hotade rejält vid ett annat tillfälle också, men då fick blåvite högerbacken Sebastian Ohlsson en stortå på bollen i sista sekund.
Men över 90 minuter var det här tveklöst IFK Göteborgs match, Arbnor Mucolli (bäst på planen) och Thomas Santos (näst bäst) kom i kontring efter kontring och hade det inte varit för det här med effektiviteten hade laget vunnit med tre-fyra mål.
Varierad och modig fotboll utan att vara alltför våghalsig – Jens Askous och Sindre Tjelmelands arbete har tydligt utvecklat IFK Göteborg även om resultaten gått emot.
Nu kom årets första seger i allsvenskan och ett lugn sänker sig över verksamheten på Kamratgården.