Så kan Gazakriget påverka USA-valet: ”Vi kände oss förrådda av Joe Biden”

Vid trappan till Kapitolium i Madison kliver Forrest Wolf upp på en skateboard med en palestinsk flagga i hand. Han ska bana väg för en protestmarsch mot universitet i delstatshuvudstaden i Wisconsin.

Yaseen Najeeb följer efter, med famnen full av informationsbroschyrer om hur väljarna kan rösta blankt – det som kallas ”uninstructed” på valsedeln. Det är en protest mot USA:s nuvarande president Joe Biden och hans stöd för staten Israel.

– Biden kan inte vinna valet utan Wisconsin. Så det är vår plikt och vårt ansvar att göra våra röster hörda, säger han.

”Hey, hey, ho, ho! Genocide Joe has got to go”, skanderar talkören i protesttåget. De menar att ”Folkmords-Joe” måste bort.

Den utpräglade mittenpolitikern Joe Biden var aldrig favoritkandidaten för progressiva studenter på vänsterkanten i USA. Men under Gazakriget har kritiken blivit skarpare och hårdare.

– Vi har försökt allting. Vi har försökt skicka mejl, vi har försökt att prata. Vi har försökt med filmer. Men vi har mötts av stängda dörrar och tystnad. Då får vi använda rösträtten i stället, säger Yaseen Najeeb.

Han är en del av en rörelse som kan sätta det demokratiska partiet i gungning.

DN besöker den amerikanska Mellanvästern i skiftet mars-april, bara dagar innan flygräden mot en iransk konsulatbyggnad i Damaskus i Syrien, där minst sex höga iranska militärer och diplomater dödas. Natten den 13 april riktar Iran en massiv attack mot Israel med över 300 robotar och drönare. USA deltar i försvaret, tillsammans med Storbritannien och Frankrike.

Ingen av dem som vi talar med kan förutse den händelseutvecklingen. Ingen av dem försvarar heller Hamas blodiga terrorattentat mot Israel den 7 oktober 2023 i samtalen med oss.

Över 1 200 personer dödades och över 200 personer togs som gisslan och fördes till Gaza i terrorattacken den 7 oktober. Det blev startpunkten för Gazakriget.

De människor som vi möter i den amerikanska Mellanvästern tycker att historien om USA:s Mellanösternpolitik börjar långt tidigare. Kanske med Israels ockupation av Västbanken och Gaza 1967. Eller kanske med det misslyckade försöket att mäkla fred i Mellanöstern via Osloavtalet som undertecknades i september 1993.

Den dåvarande demokratiska kampanjstrategen Terry Ahwal var på plats vid Vita huset i Washington för över 30 år sedan, när USA:s president Bill Clinton sträckte ut händerna nästan som i en omfamning av Israels premiärminister Yitzhak Rabin och palestiniernas ledare Yassir Arafat.

Hon minns mest att många i publiken – senatorer och guvernörer – var så okunniga.

– De kunde inte begripa att jag var kristen och palestinier. Det verkade inte som om de visste vilket land som Jesus kom från, berättar hon med ett snett leende.

Terry Ahwal kom från Västbanken till Michigan som tonåring i början på 70-talet. Då hade hon smärtsamma upplevelser av ockupationen. I USA engagerade hon sig politiskt.

Tillsammans med maken Bob Morris, som har judiskt påbrå, har hon arbetat med otaliga kampanjer för Demokraterna. I gillestugan i hemmet i Farmington Hills, en förort till Detroit, poserar de på bild med flera amerikanska presidenter.

– Så mycket av det som jag har gjort sedan jag kom till USA har varit förknippat med det demokratiska partiet, säger hon.

Hon insåg tidigt att hon var i otakt med stora delar av sitt parti i synen på Mellanöstern. USA har varit staten Israels främsta allierade i många år.

– Jag trodde att jag kunde åstadkomma förändring inifrån, men jag blev desillusionerad. När jag arbetade som kampanjstrateg kunde jag ge politiker rådet att hålla sig borta från Mellanösternpolitiken, för att inte stöta sig med någon väljargrupp, säger hon.

Det hänger inga foton med president Joe Biden i gillestugan i Farrington. Terry Ahwal har alltid betraktat honom som en politiker från vad hon kallar det militärindustriella komplexet i USA. Bob Morris tycker att presidenten har fastnat i gamla tiders Mellanösternpolitik.

– Biden läste på om Israel när han kom in i senaten i början på 70-talet och han har inte utvecklas sedan dess. Han har inte förstått hur mycket Demokraterna har rört bort från Israel under Netanyahu och under Trumperan i USA, säger han.

Ändå kampanjade makarna för Joe Biden när han blev Demokraternas presidentkandidat 2020.

– Det var han eller Trump. Och Trump hatar oss palestinier, han struntar i om vi är muslimer eller inte, säger Terry Ahwal.

Ett krig har fått henne att tänka om.

Enligt det Hamaskontrollerade hälsoministeriet på Gaza har över 33 000 personer dött i bombningarna. USA-tillverkade vapen har blivit en viktig del av Israels krigföring.

Terry Ahwal tycker att Biden är skenhelig, när han talar om att ta kampen mot auktoritära regimer och ställer sig bakom den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahus högerregering.

– Biden säger att han står för det goda, att han står för medkänsla. Samtidigt skickar han vapen som dödar barn i Gaza. Det är hyckleri, säger hon.

Så talar en frustrerad demokrat i Michigan.

Men Terry Ahwal och de amerikanska araberna i Mellanvästern saknar inte politiskt inflytande. Tvärtom.

För att vinna presidentvalet den 5 november behöver Trump eller Biden säkra minst 270 elektorsröster. Nästan alla delstater har ett system där den kandidat som får flest röster erövrar alla elektorer. Det innebär att amerikanska presidentval i praktiken avgörs av en handfull vågmästarstater.

Michigan och Wisconson är två av dem.

Detta är siffrorna som varje politisk strateg i USA behöver ha koll på:

Valet 2020 vann Joe Biden över Donald Trump med 20 682 röster i Wisconsin. Valet 2016 vann Trump över Clinton med 10 704 röster i Michigan.

När marginalerna är så snäva, kan även mindre väljargrupper få stor betydelse.

I fjol blev Dearborn – som ligger i Detroits storstadsområde i Michigan – den första staden i USA där amerikanska araber utgör en majoritet av befolkningen. 55 procent av  Dearborns 110 000 invånare har rötter i Mellanöstern eller Nordafrika.

Rashida Tlaib, som är den enda ledamoten med palestinskt påbrå i det amerikanska representanthuset, representerar Dearborn och delar av Detroit. Hon är känd som en av medlemmarna i The Squad”, en informell kongressgrupp från Demokraternas vänsterflank.

Under inledningen av Gazakriget blev hon en kontroversiell politiker. I november enades en majoritet från båda partierna i representanthuset om att ge henne en reprimand för att hon försvarat uttryck som ”From the river to the sea” – som kan uppfattas som en uppmaning om att utplåna Israel från kartan (Tlaib hävdar att hon står för ”fredlig samexistens).

Nu är det hennes lillasyster som skapar rubriker i amerikansk politik. Layla Elabed är organisatör och aktivist och talesperson för nystartade ”Listen to Michigan”.

– Gazakriget slog så hårt mot vårt samhälle. Vi kände oss förrådda av Joe Biden. Jag märkte att ämnet återkom i samtal efter samtal. Vad ska vi göra för att utkräva ansvar? Hur ska vi hantera valet i november?, berättar hon för DN.

Några av aktivisterna i Michigan pekade på valmatematiken. Det började cirkulera en promemoria om hur muslimska och arabiska amerikaner kunde markera sitt missnöje genom att rösta blankt i partiets primärval – ”uncommitted” som det heter i Michigan.

– Detta handlar om Bidens kärnväljare i Michigan. Vi stod helhjärtat bakom honom i valet 2020. Amerikanska muslimer och amerikanska araber bidrog till hans seger och hans väg till Vita huset, säger Layla Elabed.

Den 6 februari lanserades kampanjen. Då hade organisatörerna bara tre veckor på sig att nå ut till väljarna i primärvalet i Michigan.

Budskapen om möjligheten att rösta blankt spreds via sms, telefonsamtal och flygblad. Det blev många gruppchattar på kommunikationsappar som Whatsapp.

– Vi hade nästan inga pengar, säger Thasin Sardar, som är organisatör och knuten till Islamic Society of Greater Lansing, som ligger i delstatshuvudstaden Lansing 15 mil nordost om Dearborn.

Han mötte många som aldrig hade deltagit i ett primärval och än mindre hört talas om alternativet att rösta ”uncommitted”.

– Det var första gången för många av oss. Men allt vi ville var att göra våra röster hörda. Vi hade redan försökt att kontakta våra representanter i kongressen, våra senatorer, i princip varje dag, säger han.

Farha Abbasi, god vän med Thasin Sardar och psykolog i Lansing, hävdar att Gazakriget har varit ett hårdare slag för USA:s muslimer än efterspelet till terrorattackerna mot New York och Washington den 11 september 2001.

– Efter 11 september uppstod faktiskt en ny kärlek från många amerikaner. Folk sa att de behövde lära sig mer om islam. Så är det inte nu. Vi känner oss inte säkra. Vi känner oss inte bekräftade. Vi har berövats rätten att sörja, säger hon.

Möjligen dämpades känslan av maktlöshet på valkvällen i Michigan den 27 februari. Då vann Joe Biden som väntat primärvalet i Demokraterna i Michigan med bred marginal. Men mer än var åttonde – över 100 000 Michiganbor – valde att rösta blankt. Det var tio gånger fler än vad aktivisterna hade vågat hoppas på.

– Det blev en känslosam kväll, säger Layla Elabed.

– Vi såg att vi fick röster i en del distrikt där det inte bor många arabiska amerikaner eller muslimska amerikaner. Det visade att väljarna i Michigan bryr sig om Palestina.

Efter triumfen i Michigan har protesterna spridit sig till fler platser – som Minnesota, Hawaii och delstaten Washington.

När DN besöker Wisconsin i början av april råder febril aktivitet inför delstatens primärval, med manifestationer i flera stora städer.

På North Sherman Boulevard i Milwaukee rättar Gertrude Martin till solglasögonen och luvan på munkjackan. Så greppar hon tag i pennan och foldern med broschyrerna och ringer på.

I vanliga fall brukar hon berätta om allt som demokraten Joe Biden har gjort för att stötta invånarna i Wisconsin – från vaccinationssystem till nya vattenrör. Men den här dagen tänker hon och hennes kolleger från medborgarrättsorganisationen Bloc förklara hur väljarna kan protestera mot presidenten.

Mannen vid dörren lyssnar och tackar.

– Han visste inte att han kunde rösta blankt i primärvalet i Wisconsin, säger Gertrude Martin när hon kommit ned från stentrappan.

Inför presidentvalet för fyra år sedan var aktivisterna från Bloc – som står för Black Leaders Organizing for Communities – i centrum för den politiska debatten. Då kretsade protesterna kring rasism och polisbrutalitet.

Nu stöttar de Gaza. Kollegan Kenneth ”Big Ken” Ezell tycker att solidariteten med palestinska amerikaner går hand i hand med solidaritet med svarta och bruna amerikaner i Milwaukee, Wisconsin.

– Det här kriget kostar massor av pengar som vi kan använda mycket bättre, på barnen och skolorna här hemma, säger han.

Mätningar – genomförda före helgens robotattacker mot Israel – visar att stödet för Gazakriget minskar i USA. En majoritet av amerikanerna motsätter sig Israels attacker i Gaza och drygt hälften vill att USA slutar stödja Israel militärt, enligt undersökningar från Gallup respektive Center for Economic and Policy Research.

Men polariseringen i debatten är stor.

I konservativa Wall Street Journal varnar MEMRI (The Middle East Media Research Institute) för att Dearborn är ”USA:s Jihad-huvudstad”, ett fäste för Hamas och islamiska extremister på amerikansk mark.

Det kommer larm om ökad antisemitism och ökad fientlighet mot muslimer.

Samtidigt går en koalition med över 20 olika progressiva grupper samman i en kampanj för att stötta Israelkritiker i kongressen. De tänker ta strid med lobbyisterna i Aipac, The American Israel Public Affairs Committee, som arbetar gentemot båda partierna för att stärka banden mellan Israel och USA.

Generellt har amerikanska judar och amerikanska muslimer skilda åsikter om Gazakriget. Men det betyder inte att alla i en befolkningsgrupp tycker lika.

På protestmarschen i Madison i Wisconsin vandrar Molly Friedman med skylten ”Jews for Palestine”.

– Det judiska folket har genomgått liknande förföljelse och vi har lovat att detta aldrig ska hända igen – inte för någon och inte för något folk. För mig som jude, som lärt mig om folkmord och vad mina förfäder utsatts för, är det mycket viktigt, säger hon.

Aktivisterna i Wisconsin använder samma måttstock som föregångarna i Michigan: De vill att proteströsterna ska nå upp i samma siffror som den minsta segermarginalen i de senaste presidentvalen.

Precis som i Michigan lyckas de över förväntan.

Några dagar efter protestmarschen i Madison får de facit i form av resultatet i primärvalet: Biden vinner, men 48 000 demokrater röstar blankt.

Ett otroligt resultat, säger gräsrotsaktivisten Yaseen Najeeb.

– Det är en rungande varning till Biden att hans beslut om att finansiera och rättfärdiga Israels folkmord i Gaza stöter bort väljare runtom i det här landet och i en av de viktigaste delstaterna i vägen till Vita huset, säger han.

Sammantaget har över en halv miljon amerikaner tagit tillfället i akt att proteströsta i de demokratiska primärvalen.

Gazakriget påverkar USA-valet. Men USA-valet kan också påverka Gazakriget och USA:s Mellanösternpolitik.

På senare tid har Biden skärpt kritiken mot Netanyahu och hotat att dra in stödet om Israel inte vidtar åtgärder för att förbättra den humanitära situationen på Gaza.

Under Irans attack natten 13 april, betonar den amerikanske presidenten sitt bergfasta stöd för Israels säkerhet. Men han försöker också undvika att konflikten trappas upp.

Den absoluta merparten av Irans drönare och robotar missar sina mål, tack vare det israeliska luftförsvaret och stödet från USA, Storbritannien och Frankrike. Enligt uppgifter till CNN har Biden uppmanat Netanyahu att betrakta den operationen som en stor seger – en seger som gör att det inte krävs något motangrepp.

Det är en besvärlig balansgång för den amerikanske presidenten, i ett läge när kriget i Mellanöstern skapar allt större vånda för Demokraterna. Efter primärvalet i Wisconsin rapporterar politiksajten The Hill att högt uppsatta politiker oroar sig – både för partikonventet i Chicago i augusti och för presidentvalet i november.

Gazaaktivisterna kommer att ha en egen delegation på konventet.

De kräver omedelbar vapenvila och stopp för det omfattande militära stödet till Israel.

– Man kan se att språkbruket har förändrats och att USA:s agerande i FN har ändrats. Men det räcker inte med ord, säger initiativtagaren Layla Elabed.

Donald Trump kampanjade hårt på misstron mot muslimer i sitt första presidentval 2016. Då pratade han bland annat om att införa ”ett totalt och komplett inreseförbud för muslimer”. Han fick hård kritik och ändrade formuleringen till inreseförbud ”från områden med terrorism”. En del av hans anhängare tycker inte att skillnaden mellan terrorister och muslimer är så stor.

Nu utmålar Trump migrationen som det överhängande hotet, med påståenden om hur kriminella och terrorister väller in över gränsen. På valmöten raljerar han över ”Barack Hussein Obama” med betoning på den tidigare presidentens andranamn, för att anspela på myterna om att Obama inte var amerikan från födseln.

Trumplägret vet att den hårda retoriken kan locka väljare.

För åtta år sedan tog Trump hem segern i presidentvalet mot Hillary Clinton i nyckelstaterna Michigan och Wisconsin.

Gabriela Santiago-Romero, lokalpolitiker i Detroit, varnar för att historien är på väg att upprepa sig med Biden.

– Partitopparna säger att ”ni kommer att rösta på oss i alla fall”. Hur kan ni vara så säkra på det? Har ni inte lärt er någonting? Det är utmattande, säger hon.

Den stora frågan för kommande månader är om blankröstarna kommer att återvända till Biden i november, när de måste välja mellan den sittande presidenten och den före detta presidenten Donald Trump.

Gazaaktivisterna har ingen gemensam eller uttalad strategi. En del säger att det är självklart att kampanja för Biden i höst. Andra vill hellre ha fokus på att påverka Vita huset här och nu.

– Detta är inte en röst för Trump. Det är en röst mot Biden. Vi förklarar för presidenten att han kan få våra röster i november om han lägger om politiken omedelbart och kräver en vapenvila. Men det är ju inte folkets ansvar att se till att Biden blir vald, det är Biden som ska övertyga folk att välja honom, säger Yaseen Najeeb, aktivist i Madison.

Det är inte sannolikt att Gazaaktivisterna går till Republikanerna. Men de kan välja att stanna hemma, eller stötta oberoende kandidater eller kandidater från ett tredje parti.

– En del av oss tycker att det bästa vore om Biden bara sa att han inte skulle ställa upp i valet i höst, och att någon annan fick Demokraternas nominering, säger Thasin Sardar, som organiserade blankrösterna i East Lansing.

Han vet inte hur han ska göra i november. Den tidigare strategen Terry Ahwal har däremot bestämt sig. Hon stannar hemma.

– Det kommer att bli den sorgligaste dagen för mig, oavsett vem som vinner. Vårt land kommer att förstöras oavsett om det blir Biden eller den andre, säger hon.

Maken Bob Morris kommer att rösta på Joe Biden, trots att han delar sin hustrus svidande kritik mot Vita husets Israelpolitik.

– Tanken på att Trump ska komma i närheten av Vita huset igen gör mig skräckslagen, säger han.

Det är ett val mellan ”bombs” och ”bans”, mellan Bidens stöd för Israel och Trumps främlingsfientlighet, tycker Detroitpolitikern Gabriela Santiago-Romero.

Hon har bestämt sig för att rösta på Biden. Men hon tänker inte kampanja för presidenten, trots att hon vet att mobiliseringen kan avgöra valet i höst.

– Vi bygger för framtiden. Om Trump vinner så blir vi av med honom om fyra år. Kommer Trump att införa diktatur? Jag tror faktiskt inte det. Han har redan haft en period i Vita huset, vi har sett hur det gick. Vi överlevde och vi kan överleva igen.

Läs mer:

Därför fortsätter Biden att stödja Israel – trots risken för väljartapp

Jonathan Conricus: Svenskar är inte vana vid att judar har makt

Naomi Klein: Jag kan inte se att Trump skulle ha varit värre i detta