Att vi måste arbeta för klimatet, biologisk mångfald och miljön i stort ger inte just vattenkraftsbranschen någon rätt att slippa miljöanpassa sig, skriver Christer Borg.
Svar till Erik Evestam (NWT 8/4).
Omprövningarna av vattenkraften enligt regeringens nationella plan (NAP-plan) åren 2022-2037 är gjord för att värna vattenkraften samtidigt som den ska miljöanpassas. Planen som sådan har späckats med skydd för vattenkraften, och alla undantag som finns i EU:s ramvattendirektiv ska användas enligt order.
Att vi måste arbeta för klimatet, biologisk mångfald och miljön i stort ger inte just vattenkraftsbranschen någon rätt att slippa miljöanpassa sig. Det var inte EU:s vattendirektiv som skapade situationen med att många äldre, framförallt småskaliga kraftverk, blev ifrågasatta vad gäller grundtillstånd. Kravet att inneha ett tillstånd finns sedan äldre vattenlagen som trädde i kraft 1919.
Tillsynsmyndigheter har ett ansvar att se till att de lagar och förordningar som gäller också följs. Det var vad som hände, och på Energimyndigheten ordnade man då en serie med ”högnivåmöten” där undertecknad var med. Syftet var att hitta minsta gemensamma nämnare mellan myndigheter, kraftföretag, både stora och små, samt miljöorganisationer. Detta eftersom alla var överens om att svensk vattenkraft måste miljöanpassas, eftersom de cirka 2 100 kraftverk vi har aldrig blivit omprövade.
Så skriver du en debattartikelFörutom de miljöskador som då förvärras i våra vattenekosystem är det också en total anomali jämfört med t ex industrin vars anläggningar dels är utsatta för kontinuerlig tillsyn, dels många gånger omprövar sina verksamheter självmant efter dialog med tillsynsmyndigheten. Att det inte skett inom vattenkraftsbranschen beror bl a på att myndigheter aldrig krävt in egenkontrollrapporter från vattenkraften. Dessa är en förutsättning för dialog och förståelse mellan företag och myndighet. Högnivåmötena ledde till att nuvarande NAP-plan utformades.
Att urminnes hävd nu anses vara en rättighet som följer med är ett resultat av lagändringen 2019. Men fortfarande måste den som söker omprövning visa att urminnes hävd föreligger. Med den lagstiftning vi har i dag betyder det att verksamheten i det stora hela måste bedrivas på samma sätt som 1882. Kan man inte visa det får man söka tillstånd för den del som inte är urminnes hävd. Det i sig är inte samma sak som att den äldre anläggningen måste läggas ned. Tvärtom är det miljöanpassning med minimitappningar av vatten och fiskvägar m m som behövs.
För att detta inte ska bli för betungande för framförallt de småskaliga med mindre ekonomi än stora företag, har de åtta största företagen i branschen startat vad man kallar en fond. Ur den får den som deltar i omprövningarna mellan 85 och 95 procent av alla kostnader inklusive produktionsbortfall ersatt. Detta är något som deras kollegor i andra EU-länder enbart kan drömma om. Normalt gäller att den som förorsakar en skada på miljön är den som också betalar för att återställa och skydda.
Att beskriva för Erik Evestam (C), ordförande för den regionala utvecklingsnämnden, vilka skador som dammar orsakar räcker inte utrymmet till för. Men det är inte längre bort än en Google-sökning för att hitta hundratals vetenskapliga referenser som visar det.
Sammanfattningsvis är det inga problem för de småskaliga kraftverken, de får pengar för att moderniseras vad gäller miljöanpassningen.
Christer Borg
Ordförande, Miljö och Kultur i Sverige, tidigare av regeringen delegerad expert i Vattenverksamhetsutredningen, sakkunnig vattenkraft