Göteborgsrap med ungdomens hastighet

Publicerad 2024-04-17 14.52

Partille-rapparen A36 återvänder med sitt andra album ”Planet 36” och än en gång är temat rymden.

ALBUM Ett stråk av fransk hiphop är vad som främst singlar ut Göteborgsrapparen A36 från sina svenska kollegor.

Det, och en fäbless för rymden då.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
A36
Planet 36
AT/Asylum/Warner


RAP ”Det sorgliga med att få det man vill ha är att man inser att allt är en illusion”, sa en gång den brittiska Pulp-sångaren Jarvis Cocker. Många med honom har vittnat om att stora scener och berömmelse knappast är vägen till inre frid.

Den 28-åriga Partille-rapparen A36 är ännu en i raden av artister som har kommit till den insikten. Han debuterade 2020, har haft en stor hit med låten ”Samma gamla vanliga” och uppträtt på ”Allsång på Skansen”.

Men när Geivar Shlaimon, som han egentligen heter, fick smak på det som han tidigare drömde om var han inte längre intresserad. Istället drog han sig tillbaka till sin kreativa bubbla.

Det är inga oceaner av tid som han har varit borta sedan debuten ”Area 36” (2021) – och dessutom har ett par singlar släppts längs vägen – men nu kommer i alla fall andra albumet.

I sin estetik återvänder A36 till rymden och referenserna dit duggar fortfarande tätt. Rapparen ”lever i en annan värld”, ”nånstans i nån galax”.

I musiken märks ett för svenska rappare uppfriskande stråk av fransk hiphop. A36:s snabba flow och musikens sporadiska, viskande röstsamplingar är vad som främst singlar ut honom från hans svenska kollegor.

Någonting med Göteborgsursprunget piggar också upp. I ”Mary Jane” kallar A36 hemstaden för ”riktiga huvudstaden” och i ”Svalen till Grammis” anammar han det göteborgska ordet för trappuppgång (svale).

”Åker med taket nere i 150”, sjunger han i den senare, och visst är detta oftast musik gjord med ungdomens hastighet, där tillbakablickar i backspegeln fortfarande inte hinns med. ”Hon sa” har emellertid en mer reflekterande text om svårigheten i tvåsamhet – samt ett snyggt, luftigt beat.

De klistriga melodierna och produktionerna, med sina spanskklingande gitarrer, har annars en hel del gemensamt med den inhemska hiphop-samtiden.

Singlarna ”Alla vill” (gästad av Estraden) och ”Inga änglar (na n ana)” är mer poppiga historier som tar avstamp i ”Hold on, we’re going home”, en av de Drake-låtar som verkar har fungerat som vägvisare för en hel generation svenska rappare och producenter.
BÄSTA SPÅR: ”Hon sa”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads och Spotify för full koll på allt inom musik