Därför kan cykelsporten bli farligare: ”Rädd när mina vänner tävlar”

”Jag har börjat vara rädd när mina vänner tävlar.”

Så skrev den förre cyklisten Nicolas Roche häromveckan på Instagram, efter att bland andra tre av storfavoriterna inför sommarens Tour de France kraschat i Baskien runt.

En annan som slutade tävla för några år sedan, Dan Martin, skrev i helgen i sociala medier:

”Jag frystes ut när jag talade öppet om att vara rädd för att krascha.”

Dan Martin skriver att han fick höra att ”det är en del av cykelsporten”, och ”det är vad du får betalt för”. Mentaliteten måste förändras, tycker han.

”Pressen på åkare att ta risker och alltid vara långt fram är större än någonsin.”

På den femte etappen av Schweiz runt förra året kraschade 26-årige Gino Mäder i en utförskörning i hög fart, och dog senare av sina skador.

Det är svårt att ta fram statistik över utvecklingen, men enligt internationella cykelförbundet UCI ökar antalet olyckor, och intrycket som många delar i cykelsporten är att någonting har förändrats.

– Det blir fler vurpor som blir mer och mer allvarliga. Det är trenden de senaste fem, sex åren, säger Anders Adamson, expertkommentator på Eurosport.

Det finns flera möjliga faktorer som kan tänkas samverka.

● Snabbare hastighet.

När Mathieu van der Poel vann Paris–Roubaix förra söndagen med en snittfart på 47,8 kilometer i timmen var det den femte vårklassikern för herrar i år, inklusive Milano–Sanremo och Flandern runt, vars hastighetsrekord slogs. Cykelsporten är till och med snabbare nu än under dopningseran på -90 och -00-talen.

● Bättre cyklar.

Utvecklingen av kolfibercyklar gör dem snabbare men också mer svårhanterade.

– De är mer direkta. De är inte förlåtande alls, säger Anders Adamson.

● Smalare styren.

Nya sätt utvecklas för att maximera aerodynamiken, till exempel smalare styren som ger mindre stabilitet.

● Bättre bromsar.

Skivbromsar som kommit på senare år är effektivare, man kan vänta längre med att bromsa, och tar kanske större risker.

● Bättre cyklister.

Träningsmetoder och organisation utvecklas och fler har kapacitet att ligga längre fram.

● Mer trängsel.

Favoriterna brukar vilja hålla sig långt fram i klungan för att undvika att fastna i krascher. Nu är det ofta där krascherna sker.

– Stressen och prestigen blir högre och högre. Om alla ska ligga långt fram så funkar det inte helt enkelt. Då är det någon som krokar i och sen…, säger Anders Adamson.

● Mindre tävlingsvana cyklister.

Många har allt fler träningsläger under säsongen och färre tävlingar, och är därmed mindre vana att cykla i en klunga.

● Fler väghinder.

Mer vägutrustning, som refuger och räcken, ska göra biltrafiken säkrare men i ett cykellopp blir effekten den omvända.

Kraschen i Baskien där Tourfavoriterna Jonas Vingegaard, Primož Roglič och Remco Evenepoel vurpade föregicks av en masskrasch i Dwars Door Vlaanderen där Wout Van Aert skadades. Att stora namn är involverade gör att frågan om säkerhet hamnar högre på agendan.

– Man säger hela tiden att man ska ha säkrare banor och så vidare. Det går inte att säkra ett helt Tour de France. Det är cyklisterna själva, och ledarna, som kan göra någonting åt det här, säger Anders Adamson.

Han tar upp en sak som inte diskuteras så mycket: radiokommunikationen mellan sportdirektörer i bilkaravanen och cyklisterna.

– Sportdirektörerna kan stressa cyklisterna enormt mycket fast de inte har kraften kvar egentligen.

Anders Adamson tycker att man borde testa att förbjuda radio.

– Då skulle de helt plötsligt börja tänka själva, det behöver de ju inte göra i dag. Det var en stor ingrediens i sporten, att tänka själv.

Sportdirektörer brukar svara att det blir säkrare om de kan informera åkarna om banan och tävlingen under vägen. Anders Adamson tror tvärt om.

– Det finns mängder av klipp på hur de skriker och gapar om ingenting. Om det kommer en högerkurva – det tror jag att cyklister ser ändå.

Internationella cykelförbundet UCI startade förra året en ny enhet, ”SafeR”, som kontinuerligt ska bevaka och utvärdera frågorna.

Nya regler tillkommer ständigt som svar på utvecklingen i tävlingarna, till exempel har det blivit förbjudet att sitta på ramen på det sätt allt fler gjorde i nedförsbackar, likaså att vila underarmarna på styret, och nu att ha bromshandtag som är vinklade inåt, en ny variant för aerodynamik.

– Man har gjort massor av sådana saker. Men då hittar man på annat, säger Anders Adamson.