Adam Johansson
0.43: Mål Brynäs.
4.38: Mål Brynäs. Timeout Djurgården.
7.08: Mål Brynäs. Målvaktsbyte Djurgården.
15.38: Djurgårdens första skott på mål.
Ibland kan statistiska noteringar vara missvisande för att beskriva en matchbild, men ibland kan de sammanfatta händelserna ute på isen tämligen väl.
I 15 minuter var det här en sällan skådad överkörning i det allsvenska slutspelets historia, som tog sin början 2021.
Brynäs körde. Djurgården var lamslaget.
Brynäs hade kontroll. Djurgården var utan lösningar.
Efter den lille trollgubben Tyler Kellehers öppningsmål kunde Brynäs bekvämt stänga mittzonen med sitt grötiga styrspel, som tvingade djurgårdsspelarna att chippa in puckar ned till Brynäs kortplank där hemmalagets backar alltsomoftast kunde ta sig ifrån Djurgårdens första press, hitta ett blad i uppspelsfasen och utan större krusiduller var hemmalaget inne på stockholmarnas planhalva igen.
Om Brynäs är PSG är Djurgården Metz
I den första perioden var Brynäs som en livs levande Gävlebock på steroider.
Anton Rödin käkade upp Kevin Karlsson med en 50-metersåkning, Simon Bertilsson och Johannes Kinnvall turades om att täcka skott i samma byte och fjärdekedjan med Kvist-Blomqvist-Nordh var som ett gäng bålgetingar runt djurgårdsförsvaret de gånger Brynäs valde att pressa högt upp i banan.
Ledande spelare skickade rätt signaler med 3-0 på tavlan. Sånt som förlänger momentum, skapar energi till båset och väcker publiken.
Djurgården sprattlade till tack vare två powerplay – varav ett renderade i mål – men bortsett från ett par minuter i andra och tredje perioden, då man tog sig fram till några chanser runt Damian Clara, var Brynäs i förarsätet matchen igenom.
Djurgården kunde i stunder tillåtas äga pucken, men det var ett högst medvetet val av Brynäs, som låg rätt i sina positioner, sög upp sina markeringar och täppte igen varenda liten centimeter ute på banan. Djurgården hade inga knep eller förmåga nog att dyrka upp Brynäsförsvaret framför Clara, som med sin jättelika, italienska kropp fanns där när Brynäs behövde honom.
Italienare förknippas ju inte med ishockey, de är lättare att associera med fotboll – och det var sporten Viktor Andrén valde i sin metafor när han försökte förklara Brynäs status i hockeyallsvenskan den här säsongen:
– Jag ser dem som ett PSG i hockeyallsvenskan, sade han till TV4.
För den oinvigde: Paris Saint-Germain är det Qatar-dopade fotbollslaget från Frankrike som sprungit hem Ligue 1 i princip varje år sedan 2012; ett lag som ofta ses som orubbligt i den franska ligan.
Lite som Brynäs i hockeyallsvenskan 23/24.
Eller i den här finalserien.
Och om Brynäs får iklä sig rollen som PSG i slutspelet är det lika bra att utnämna Djurgården till finalens Metz, den franska nästjumbon som aldrig någonsin vunnit en match mot PSG.
Inget talar för Djurgården – och det talar för dem
Nu är Djurgården mesta mästarna, en av Sveriges mest anrika föreningar, men i den första finalmatchen mot Brynäs upplevdes styrkeförhållande så astronomiskt stora att en Ligue 1-jämförelse är på sin plats. Det var en hockeyslakt – i brist på bättre uttryck.
Så, vad talar egentligen för Djurgården i det här läget?
Ingenting, så klart.
Och ironiskt nog är det kanske det enda som talar för Djurgården, att ingen räknar med dem nu.
Lyckligtvis för stockholmarnas del lever inte ett resultat eller en prestation längre än en match, och det är trots allt bara 1-0 till Brynäs i finalserien, men sett till vad lagen uträttat i grundserien – i slutspelet – i begynnelsen av den här HA-duellen – är det svårt att tro något annat än att Brynäs spelar i SHL 2024/2025.