Ibland är AI:n bara en vanlig snubbe

För ett par veckor sedan stod det klart att Amazon lägger ner sitt koncept för obemannade butiker – Just Walk Out – där kunderna kunnat plocka på sig varor och gå därifrån helt utan att passera någon form av kassa. Istället har allt skötts automatiskt med hjälp av ett stort antal kameror och sensorer. Eller?

För det som blev snackisen runt nyheten blev inte att Amazon byter spår och nu ska fokusera på teknik med självskanning i varukorgarna, utan en uppgift som började spridas om att det i själva verket varit över 1 000 personer i Indien som suttit och övervakat allt och skött utcheckningen som ett sorts dolda kassabiträden på distans. En oemotståndlig Trollkarlen från Oz-historia för många som med illa dold förtjusning kunde dela ut nålstick mot den växande AI-bubblan.

Men även om underhållningsvärdet givetvis hade varit stort om detta hade stämt så var det ju inte riktigt så. Det som de tusen indierna hade ägnat sig åt var, vilket framgår av sajten The Informations ursprungliga rapportering, data labeling. De sysslade med att granska transaktioner och märka bilder från videor för att träna Just Walk Outs maskininlärningsmodell. Förvisso krävdes granskning av en stor del av kundernas köp, så tekniken var långt ifrån perfekt, men den mänskliga inblandningen var knappast större här än i andra AI-system. (I onsdags såg sig AWS till slut nödgade att gå ut med en officiell dementi av ”tusen indier”-storyn.)

Att människor har en väldigt stor roll i grovjobbet bakom de flashiga AI-modellerna är ingen hemlighet längre, även om det är något som techjättarna och AI-bolagen inte gärna pratar så mycket om. En förklaring till det, förutom att det gör tekniken lite mindre ”magisk”, är förstås att arbetet till stor del utförs av låglönearbetare i utvecklingsländer, ofta under tveksamma arbetsförhållanden.

I augusti förra året rapporterade The Guardian om situationen för AI-arbetare i Kenya, senare samma månad granskade Washington Post samma sak i Filippinerna och det gjorde också Svenska Dagbladet ett par månader senare, för att ta några exempel. Senast i slutet på mars rapporterade Rest of World (som är outstanding i den här typen av frågor) om hur AI-tränare i en rad länder blivit av med sina uppdrag helt utan förvarning. 

Kanske för att ersättas av mer högutbildade gigjobbare? New York Times skrev i förra veckan att AI-systemen nu är på nivån att detta börjar krävas. Scale AI, en av de största aktörerna på området och samma företag vars dotterbolag gav ovan nämnda arbetare sparken, har börjat annonsera efter gigarbetare med akademisk examen i olika språk eller med expertkunskap inom exempelvis kodning.

Det vi kallar AI har fortfarande ett enormt beroende av mängder av människor för att fungera, men det innebär inte att det sitter en liten gubbe dold i den magiska maskinen.

Undantag finns dock. 

I januari släppte en amerikansk podcast under buller och bång en nyskriven komedispecial på Youtube av och med legendariske komikern George Carlin som varit väldigt död i över 15 år. Specialen ”George Carlin: I’m Glad I’m Dead”, sades vara skapad genom att träna en AI på Carlins samlade verk (och röst). Det hela fick stor uppmärksamhet och ledde föga förvånande till att Carlins efterlevande lämnade in en fet stämning för upphovsrättsintrång.

Saken avgjordes nyligen via en förlikning och den ”AI-skapade” komedispecialen är nu nerplockad från internet. Jag skriver ”AI-skapade” inom citattecken, för i samband med stämningen kom det nämligen fram att det nyskrivna materialet inte alls var AI-genererat. Det var skrivet av en av poddarna, författaren Chad Kultgren.

Så ja, ibland är AI:n bara en vanlig snubbe. 

—

Den här krönikan är hämtad ur CS Veckobrev, ett personligt nyhetsbrev med lästips, länktips och analyser skickat direkt från chefredaktör Marcus Jerrängs skrivbord. Vill du också ha nyhetsbrevet på fredagar? Skriv upp dig för en kostnadsfri prenumeration här.