Linda Jerneck
”Döden, döden, döden”, inledde Astrid Lindgren och hennes systrar varje telefonsamtal. Det var de rätt ensamma om. Så länge man är frisk är döden inget pockande samtalsämne. Och när den närmar sig kan det vara för smärtsamt att tala om den. Men det borde vi.
De flesta svenskar vill dö hemma. Det gäller även de äldsta: 65 procent av 76- till 90-åringarna säger att de vill sluta sina dagar i det egna hemmet, enligt SOM-undersökningen 2023. Ändå dör bara två av tio hemma och dubbelt så många, 39 procent, på sjukhus. Resterande avlider på omsorgsboenden.
Det borde vara lika naturligt att skriva ett dödsbrev som ett förlossningsbrev
Under pandemin förfärades medier över att multisjuka äldre som fick covid inte vårdades på sjukhus i samma utsträckning som yngre och friskare patientgrupper. Det framställdes som att äldre lämnades att dö på landets äldreboenden, utan adekvat vård.
Men att skicka multisjuka och dementa patienter till sjukhus är inte alltid i deras bästa intresse. Intensivvård kan vara en skrämmande upplevelse, inte minst för någon som inte längre har förmågan att förstå vad som händer. Kanske hade det varit bättre att få vara kvar bland välkända ansikten i en trygg miljö under livets sista timmar.
Och, om SOM-institutets siffror är något att gå på, är den där sista ambulansfärden kanske inte heller vad patienten själv hade önskat.
Men att låta någon dö hemma är ett svårt val för anhöriga, som fortfarande hoppas, och för vårdpersonal, som riskerar kritik. Vet man hur man vill dö är det därför klokt att berätta det i god tid. Kanske till och med skriva ned det.
Som ett omvänt förlossningsbrev. När man väntar barn uppmanas man att skriva ner sina önskemål i ett brev som barnmorskan tar emot på BB. Vill du föda i vatten eller i sängen? Vilken smärtlindring vill du ha? Och vem ska vara med?
Det borde vara lika naturligt att skriva ett dödsbrev, att förvara i handväskan. Om du fick välja, var vill du då dö? Vem vill du ha där?
Det går inte att beställa en perfekt scen varken vid livets början eller slut, och man kan ju alltid ändra sig när tiden väl är kommen. Men att föreställa sig och formulera det är att förbereda både sig själv och sina nära.
Kanske är det så att om vi pratar lite mer om döden blir det lättare att leva tills vi dör. Och för våra anhöriga att leva vidare.
Döden, döden, döden.