Annons

Annons

Annons

kultur

Maria G Francke
Nej, det känns inte bra att ha bett Peter Jöback om ursäkt

Frågorna jag fick efter min text förvånar mig.

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.
Peter Jöback, 1997.
Öppna bild i helskärmsläge

Bild: Pawel Flato/TT

Annons

Maria G Francke är tf kulturchef.

För några dagar sedan skrev jag om den gången för över trettio år sedan jag sågade Peter Jöbacks debutalbum på ett såpass brutalt sätt att varken han eller jag har kunnat släppa det sedan dess.

Anledningen att jag skrev om det just nu var att Jöback nämnde den där gamla recensionen i en stort uppslagen DN-intervju och jag tog chansen att 1) leta upp och läsa om min gamla recension och det jag läste fick mig att häpna, 2) en gång för alla be om ursäkt, och 3) försöka säga något om kritikens uppgift i stort.

Annons

Annons

Reaktionerna har varit ovanligt många. Två saker har förvånat mig. Det är många som har kallat mig för modig. Det var inget jag tänkte på när jag skrev, snarare kändes det som en pinsam sak i dåtiden som nu skulle fram i ljuset, en gång för alla. Sedan har jag fått frågan om det känns skönt nu när jag så att säga har lättat mitt hjärta, bland annat var det en frågeställning när jag gästade ”Talkshow i P1” för att tillsammans med programledarna Katherine Zimmerman och Daniel Sjölin tala om min lite ovanliga tidningstext.

Nej, det känns inte skönt. Ingenting har förändrats. En del av mig mår fortfarande dåligt över den där gamla recensionen och så kommer det att få vara. Detta handlar framför allt väldigt lite om mig, utan jag ville som sagt försöka säga någonting om kulturkritik. På den tiden, tidigt 90-tal, när jag skrev i Nöjesguiden, var musikkritiker ett ganska coolt yrke och det fanns en kaxighet då som säkert kunde slå över i arrogans. Uppenbarligen. Det går att jämställa med vår tid, då det på flera sätt gäller att skrika högt för att göra sig hörd när alla gastar i kapp på sociala medier och det gäller också att sätta rubriker som sticker ut i flödet.

Att vara skarp och smart och samtidigt vara anständig. En självklarhet för en kritiker men ändå något man kan behöva påminna sig själv om ibland.

Annons

Läs mer: Vilket jävla svin jag var när jag skrev om Peter Jöback, 22.

Häng med i vår kulturbevakning – gå in under ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!

Annons

Annons

Till toppen av sidan