Försvarsmakten har producerat en kort film som visar hur två unga kvinnliga soldater skjuter till måls med pansarskott från granatgevär. Den spelas upp i slowmotion till tonerna av Franz Schuberts Ave Maria. Soldaten ler när hon har träffat sitt mål. En äldre manlig kollega bekräftar.

Filmen är i sin enkelhet både provocerande och aningslös. Det ligger i sakens natur att en försvarsmakt kan tvingas att använda våld, men det försvarar inte att våldet romantiseras i en rekryteringsfilm som riktar sig till unga kvinnor.

Kompositionen förknippas i regel med den klassiska Maria-bönen, Ave Maria. Det är en bön som bärs av värderingar fjärran från krigets utgångspunkt, att med vapen lösa konflikter. Den hyllar kvinnlig ikon, jungfru Maria, som under århundraden har symboliserat moderskärlek och omsorg – inte pansarskott.

Kanske kan det ses som en ironi att Ave Maria, som numera anses lämplig som marknadsföring av Försvarsmakten, skrevs av en kompositör, Franz Schubert, som växte upp under den tid då Napoleonkrigen spred död och förödelse över Europa.

Schubert var samtida med den svenske kung Carl XIV Johan, den förste i ätten Bernadotte, som själv upplevde Napoleonkrigen. Kung Carl insåg liksom de flesta av sina samtida att våldet måste få ett slut, och han inledde under sin regeringstid den framgångsrika alliansfria politik som under mer än 200 år skulle ge Sverige fred och framsteg.

Försvarsmakten skulle vinna mer respekt, om man upphörde att romantisera krig till klassisk musik. Ave Maria är därtill en sällsynt illa vald komposition.

Herman Holm, läkare samt pacifist 

Så skriver du en insändare