Johan Croneman: Varför insisterar SVT på att göra fotbollsprogram för de som är ointresserade av fotboll?

Efter de tre första avsnitten av Albert Svanbergs och Jens Linds nya serie ”Fotbollens historia” (åtta delar i SVT), känner jag tyvärr bara besvikelse. En del tomhet också. Fem avsnitt återstår alltså, jäklar vad de får rycka upp sig för att detta inte skall bli ett riktigt magplask.

En programserie som ”både intresserar noviser och nördar” heter det i någon slags programförklaring – och självklart går det helt galet redan där.

Det är den där gamla SVT-dängan om att varje program skall kunna ses och förstås av alla nu levande varelser i Vintergatan mellan 1 och 101 år – resultatet blir urvattnat, ointressant, utan spets och udd. Alla är till exempel inte intresserade av fotboll – måste ni insistera på att göra just fotbollsprogram för dem? Kan ni ge oss som älskar och följer sporten dagligen något som är aningen initierat och tar åtminstone lite höjd? Man får kanske vara tacksam över att de inte förklarar för oss vad han i svarta kläder med pipan i mun har för roll på planen.

”Fotbollshistorier” hade kanske också varit en mer relevant programtitel, eftersom nedslagen i fotbollshistorien är berättade utifrån ett antal personliga öden – och urvalet är hundraprocentigt förutsägbart.

Givetvis måste man bara börja med Torbjörn Nilsson och Blåvitt och Svennis och Kamratgården och Uefacupen 1982, det är ju då den svenska fotbollshistorien föds, eller hur? Eller är det kanske hela fotbollshistoriens allra största ögonblick?

Om och med Torbjörn Nilsson är det mest gammal skåpmat som jag sett ställas fram så många gånger nu på tv-brickan att det växer både mossa och mögel på den. Torbjörn Nilsson både var och är en fin människa, och han var en lysande fotbollsspelare, men svenska fotbollsjournalister som var i tonåren eller unga män när han var som bäst måste väl någon gång skaffa sig ett litet vettigt perspektiv också på honom och hans insatser.

Skulle jag ha med honom på en lista över Sveriges 30 bästa och mest betydelsefulla spelare genom tiderna? Kanske. Troligen inte.

Och så den gamla vanliga historieförfalskningen: Det var inte Sven-Göran Eriksson som skapade press med understöd, den modellen importerades och lanserades framgångsrikt av Bob Houghton och Roy Hodgson på 70-talet. Kanske får detta plats i ett senare program – men att man berättar hela IFK Göteborgs Uefacupsaga utan att med ett ord nämna själva förutsättningen för den resan, nämligen just Bob Houghton och Malmö FF:s Europacupfinal 1979, ja det är mer än slappt.

Del två handlar om damfotbollens födelse, Öxabäck-historien som man både sett och hört fint berättad ett tiotal gånger redan, och så Pia Sundhages resa från barnsben till OS-guld. Har ni hört den förut? Hon är också en fantastisk person som betytt och betyder så mycket fortfarande – men kom med något nytt! Får man se henne på den där italienska skotern en gång till, eller se henne smälla in den där avgörande straffen mot England 1984 för hundrade gången riskerar man sotdöden.

Tredje avsnittet är det hittills bästa, historien om Gunnar Nordahl, pionjären, men också lite om hela den makalösa nordahlska släkten från Hörnefors, hans fyra bröder som alla når allsvenskan (förutom Gunnar blev Bertil proffs i Atalanta och Knut i Roma). Tio syskon, en av bröderna dör bara åtta år gammal i mässlingen. Visst är Gunnar Nordahl värd att sprida extra ljus över, men hela denna magiska svenska fotbolls- och familjesaga slarvar man faktiskt bort helt.

Min besvikelse över serieinledningen grundar sig givetvis också på de höga förväntningar jag har på två så erfarna och kompetenta journalister som Jens Lind och Albert Svanberg. Den svenska fotbollshistorien går de denna gång helt bet på – så långt.

Del 1 av Fotbollens historia finns att se på SVT Play söndag 21 april

Läs fler krönikor av Johan Croneman:

Parnevik är ett fynd – den roligaste experten på evigheter

Man blir spyfärdig av Viaplays bondfångeri