RecensionTeater

En midsommarnattsdröm

Begäret blir en glad kostymfest i skogen

Paula Sundberg, Manuela Gotskozik Bjelke, Emil Hedayat och Karin Li Körsbärsdal som kärlekskranka ungdomar.
Paula Sundberg, Manuela Gotskozik Bjelke, Emil Hedayat och Karin Li Körsbärsdal som kärlekskranka ungdomar. Foto: Sören Vilks

När Melody Parker sätter upp ”En midsommarnattsdröm” blir det mycket teaterlek och kostymfest i drömskogen. En Shakespeare på glada ben, där åtrån främst ligger i språket.

En pjäs om fruktan och begär – men också om rädslan just för åtrån som kraft. Ett för-freudianskt drömspel om natten och skogen som tummelplats för allt vi gömmer under dagen. En saga om den poetiska magi naturen härbärgerar, kryddad med doft av timjan och kaprifol. Och om det som vibrerar och väntar bortom det rationella.

Ingen kan idag förstå vilken sensation det var när regissören Göran O Eriksson 1979 kom med sin nyöversättning av Shakespeares ”En midsommarnattsdröm” – totalt avdammad, fylld av fräck sensualism och en spröd naturlyrisk ton. Det är hans fortsatta tolkningar som gjort att Shakespeares pjäser har en särställning inom svensk teater. Ännu efter 45 år lever och andas denna text om dag-jag och nattlig lust.

Laddar…