Johan Engquist bryter tystnaden
Publicerad 2024-04-20 15.39
I veckan kunde Sportbladet avslöja att SVT snart kommer sända en dokumentär om Ludmila Engquist där hon berättar att hon och Johan Engquist har skilt sig.
I ett brev till Sportbladet talar nu exmaken för första gången ut om skilsmässan och anklagelserna om att han skulle vara kontrollerande.
”Om jag agerat fel mot någon, så ber jag om ursäkt för detta”.
Det var tidigare i veckan som Sportbladet kunde avslöja att Ludmila Engquist för första gången talar ut i kommande SVT-dokumentären ”Ludmila” skapad av producenten Olle Palmlöf.
Den tidigare friidrottaren som snart fyller 60 år berättade bland annat om skammen hon känner efter dopningsskandalen som uppdagades i samband med ett träningsläger i Lillehammer 2001.
– Självklart känner jag skuld och jag har inte bearbetat det överhuvudtaget. Jag har inte pratat med någon om det, säger hon under en träff med tidigare friidrottskollegorna Erica Johansson och Maria Akraka.
Ludmila Engquist berättar också att hon inte längre lever med Johan Engquist som även var hennes tränare.
”Otroligt stort kontrollbehov”
– Med separationen känner jag mig mer fri i tanken, äntligen får jag göra och tänka vad jag vill. Det är absolut ingen lätt situation men självklart känner jag mig mer fri. Det är kanske också fegt att stanna där det är det är bekvämt, men jag är 60 snart så jag väljer det bekvämaste sättet att leva.
I dokumentären berättar Ludmila Engquists tidigare bobkollega Annica Sandström att Johan Engquist var väldigt krävande och kontrollerande som tränare.
– Johan hade ett otroligt stort kontrollbehov. Han styrde och ägde henne, sa hon bland annat.
Bobkollegan Karin Olsson kommenterar också hans ledarskap.
– Det var lite management by fear. De jobbade utifrån att dom hade en målsättning som skulle uppnås, vi var mer tjänstemän. Jag var anställd av dem och då skulle jag också utföra det chefen bad mig om. Det var väl ingen medveten strategi från honom att bryta ner oss, men det blir så när man driver ett extremt auktoritärt ledarskap.
Något som också tas upp är Ludmila Engquists hälsa. Hon drabbades av bröstcancer 1999, men sjukdomen kom sedan tillbaka. Allt började med smärta i ryggen. Det visade sig att hon hade cancer i skelettet, och att det sedan spred sig till lungorna.
Johan Engquist bemöter anklagelserna
– Cancern hade ätit upp halva kotan redan. Det var som ett svart hål där inne. Det var en väldigt lyckad operation. Men den (ryggkotan, reds. anm.) ger fortfarande utslag att jag har cancer.
Johan Engquist har inte velat medverka i dokumentären och Sportbladet har sökt honom upprepade gånger. Men nu kommenterar han för första gången skilsmässan och bemöter även anklagelserna i ett brev till Sportbladet:
”Luda är en fantastisk människa, och en kämpe som gått igenom otroliga prövningar i sitt liv. Jag har aldrig mött en person som kämpat så hårt, och som samtidigt varit så omtänksam för andra trots alla svårigheter.
Även om vi idag lever skilda liv, så är den tid vi hade tillsammans med otroliga mängder av både glädje och svårigheter, det absolut starkaste och finaste jag upplevt i mitt liv.
Vi fick också vår fantastiska son tillsammans. Jag kan aldrig någonsin tacka Luda nog för allt detta.
Vi gjorde allt tillsammans, och detta kommer alltid att finnas kvar i mitt hjärta.
Vi är två väldigt olika personer. Luda är spontan, öppen, humoristisk och med massor med känslor. Jag däremot är försiktig, vill veta vad som ska hända, tystlåten, tråkig, och vill gärna att saker och ting ska vara bra planerade, och väldigt dålig på att visa känslor...
Alla dessa skillnader, och alla svårigheter som vi mötte, gjorde tillslut att vi inte förstod varandra, och gled isär.
Det är något som alltid kommer att smärta i mitt hjärta.
Kanske jag ibland varit överbeskyddande, men aldrig försökt kontrollera henne. Hon har sin egen vilja, och den är oerhört stark, och jag har en oerhörd respekt för henne för det!
Kanske har jag också ibland varit hård mot de som ständigt ville rycka i henne, eller de som fanns i hennes närhet, när hon så gärna bara ville vara ifred.
Så om jag agerat fel mot någon, så ber jag om ursäkt för detta.
Men framför allt önskar och ber jag att Luda skall få tillbaka hälsan och glädjen i sitt liv, och om möjligt att hon får känna den uppskattning och värme hon verkligen är värd.
Jag vill, och kommer inte kommentera något utöver detta mail, hoppas att denna min önskan kan respekteras.
Johan E”.