Mattias Oscarsson är medarbetare på kulturredaktionen.

Ett av de vidrigaste ord jag känner till i svenska språket är barnatro, eftersom det ger ett oskuldsfullt skimmer åt vad som i själva verket är okunskap och indoktrinering. Men så sa ju också Jesus att ”den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in”. Det gäller att plocka telningarna innan de börjar att tänka allt för mycket själva – och leda in dem på den rätta vägen, den enda vägen, som leder till himmelriket. Men man kan behöva beströ vägen med lite socker.

Det är konfirmationstider för många, och förra söndagen rapporterade SVT:s Rapport att andelen ungdomar som konfirmerar sig i Svenska kyrkan ökar. Kurvorna har pekat brant nedåt i ett halvt sekel: 1973 konfirmerade sig 75,5 procent av landets 15-åringar, 2023 blott 19,8 procent. Men nu sker det alltså ett trendbrott. Lilla Lindberga församling utanför Varberg lyfts fram som en succéhistoria. Här lockar man konfirmanderna med Prison Island, Laserdome och gokart, eller en resa till Rom. Lindberga är inte ensamt, på Svenska kyrkans hemsida kan man läsa om inriktningar som fotbollskonfa, danskonfa och naturkonfa. Halleluja, så mycket skoj! Det finns ett aber, dock: Du måste vara döpt, annars blir det knas vad gäller ritualerna – poängen med konfirmationen är ju att det är en bekräftelse av dopet; en detalj som inte många tänker på, varken konfirmanderna eller deras föräldrar. Men är du inte döpt så kan det snabbt ordnas med – lite vatten på huvudsvålen och sedan plattan i mattan på gokartbanan.

En konfirmand som intervjuas i inslaget säger att han är där för att ”man lär sig mer om Gud och sånt” – men också för att man får kompisar och presenter. I denna treenighet är jag ganska säker på att Gud har lägst prioritet. Jag gissar att det där med presenter och skoj också torde ha spelat en ganska stor roll i varför en tredjedel av Malmös alla grundskoleelever var borta den 10 april under den islamiska högtiden id al-fitr, som firar slutet av fastemånaden ramadan. Förutom att det är familjefest, så hör det till traditionen att vuxna släktingar ger barnen pengar.

Människan tycks enligt kognitionsforskningen ha en ”medfödd religiös ådra”, skrev före detta ärkebiskopen Antje Jackelén i en debattartikel i denna tidning i höstas i samband med att ett förbud mot koranbränningar debatterades. Hon påpekade att barn enligt Barnkonventionen har rätt till andlig utveckling, och tog upp en undersökning som visade att troende barn ansåg sig kränkta av lärare som menar att tro står i motsättning till naturvetenskapen.

Visst hör det barndomen till att börja grubbla över existentiella frågor, men jag vill fråga Jackelén: Kan barn verkligen tro på ett självständigt sätt? Tror de oftast inte bara på vad deras föräldrar säger till dem? Och kanske att de till och med inte vågar uttrycka sin egentliga tro – om de nu har någon – eftersom denna tro kanske går på tvärs emot föräldrarnas? Är det då egentligen inte av yttersta vikt att man i skolan får lära sig att se på religioner med en kritisk blick?

För det är ju så att ett barn som växer upp i, säg, en kristen familj, får i sig uppståndelsen, vattenpromenaden och jungfrufödseln med modersmjölken. Och även den som så småningom tappar sin barnatro kan ha svårt att se på dessa orimliga mirakel med nyktra ögon, dels eftersom de är så inpräntade i hjärnbarken, dels eftersom det kan ta emot att ifrågasätta de auktoritetsfigurer som håller dem för betydelsefulla och heliga.

Jag själv konfirmerades i Svenska missionsförbundet på ett härligt sommarläger på Kullahalvön på 80-talet – och stämningen, den enormt starka gemenskapen med bad och volleyboll och extatiska sångstunder gjorde att jag blev starkt troende under ett par år därefter. Missionsförbundet är en väldigt ”snäll” frikyrka, en cykelhjälmarnas frikyrka, och inte i närheten så hardcore som exempelvis Pingstkyrkan – men det handlade trots allt om en situation där troende vuxna manipulerade barn in i religionen. Visst är all uppfostran en form av manipulation, men att höra vuxna – om än snälla och välmenande – med patos fastslå metafysiska ”sanningar” kan ha en enorm påverkan på en ung, formbar själ; grupptrycket oss konfirmander emellan gjorde resten av jobbet.

Man kanske ska fråga sig om ett barn är moget att ha en tro, och om man kanske borde införa en form av andligt körkort – sin religion väljer man när man blir myndig. Men säg det till den av alla avhopp ekonomiskt trängda Svenska kyrkan som får fräscha tillskott av nya medlemmar varje år eftersom kulturellt kristna, men icke-troende, föräldrar tycker att det är fint med ett barndop i kyrkan – medlemmar som sedan hoppar av, då de får se sin livs första skattedeklaration och inser att de är ofrivilliga medlemmar i en organisation som de måste betala kyrkoavgift till.

Alla samhällen har sina initiationsriter, och jag pläderar inte på allvar att man borde avskaffa dem. Men hade jag själv haft barn – nu råkar jag bara ha två katter – hade jag rått dem att gå på någon av alla dessa alternativa konfirmationsutbildningar där man får diskutera alla livsåskådningar, religiösa likväl som sekulära. Jag skulle ha lärt mitt barn: Tänk själv, ta dina egna beslut. Sedan hade jag med glädje gett barnet en moppe.

Och obs: Man får komma till himlen även om man inte är konfirmerad. Det råkar jag veta eftersom jag läst det på Svenska kyrkans hemsida. De har koll på sånt. Känns betryggande.

VECKANS …
… Jesusfilm. Svenska dokumentärfilmaren Ellen Fiske skildrar i bioaktuella ”Leaving Jesus” en terapigrupp i San Francisco för avhoppare från kristna fundamentalistiska församlingar. Fler av dem har brutit med, eller stötts bort av, familj och vänner och de försöker nu finna en ny mening med livet. De allra flesta är uppvuxna inom kyrkan, och en före detta baptist konstaterar: ”Alla budskap man bara sväljer som barn kan vara så destruktiva”. Men som en stor statsman, Donald Trump, säger i ett arkivklipp i filmen: ”Vi vet att familjer och kyrkor – inte ämbetsmän – är bäst på att skapa en stark och kärleksfull gemenskap”.

Häng med i vår kulturbevakning – gå in under ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!