Herr B: Problemet med otydlighet är att man kissar på sig

Efter åtta långa tågtimmar har jag nått Hamburg och hittat en enorm ölhall med enorma skyltar som meddelar att det alltid är oktoberfest. Utanför faller aprilvädret från skyn, men här inne slamras, sjungs och dricks det.

Öl och mat landar blixtsnabbt på det tjocka träbordet, men jag vill inte röra en enda sak innan jag har tvättat händerna, och förresten finns det en sak till man gärna gör efter en lång resa och före en großes Bier. Jag ser mig omkring men finner inga ledtrådar till var alla dessa enlitersbärs till slut hamnar. Så när en ung och välpiercad servitris passerar frågar jag.

– Ursäkta mig, var kan jag tvätta händerna någonstans?

Hon ser på mig som man ser på en snäll, men mycket dum person.

– Asså, om jag var du skulle jag testa toaletten, säger hon och går vidare, utan att på något sätt indikera var den där toaletten finns.

Det finns många halvt döljande sätt att berätta att man har ett ärende dit, själv landar jag ofta i just ”tvätta händerna” – som ju har fördelen av att vara sant, även om det inte är hela sanningen. ”Pudra näsan” är en klassiker, ”gå runt hörnet” en annan och så finns alla de omskrivningar som är så fantasifulla att de är svåranvända.

Man kan ”bygga en björn”, ”rasta anakondan”, ”lämna ungarna vid poolen”, ”justera vikten”, ”offra till porslinsguden” eller, och rätt mycket vackrare, ”uppsöka ensamheten”.

I ett av svensk tv:s mest överraskande roliga ögonblick går en av dessa omskrivningar överstyr. Det är i SVT:s julkalender ”Skägget i brevlådan” från 2008 som Måns Nilssons karaktär Klas helt kallt konstaterar att han ska ”gå och pudra snoppen”.

Men hur mycket jag än skrattade när programmet sändes och trots den desperata förvirring jag kände i ölhallen är jag inte odelat för språklig tydlighet. Mycket i vår dagliga kommunikation mår bra av lite överslätande ludd, även bortanför hemlighuset. Det är så mycket man inte vill veta om sina medmänniskor!

Som vad de egentligen tycker om ens nya, storblommiga skjorta eller varför de inte dyker upp på födelsedagskalaset där man tänkte bära den: ”’Hej, du är inte tillräckligt viktig för mig, jag gör hellre annat, till exempel: ingenting.”

Kort sagt, och för att vara helt tydlig, var inte alltid det.

Läs mer

Förra Herr B-kåseriet: Dags att stoppa det kulturella hemlighetsmakeriet

Herr B-klassikern: Den som inte tror på skamning känner inte mig (2021)