Den mest hängivna motorsportpubliken kan förstås komma med invändningar kring det här med ”Sveriges nya motorsportstjärna”, eftersom Linus redan har fina meriter.
Samtidigt är detta Sverige, där hockeyspelare i bottenlag i näst högsta divisionen får mer uppmärksamhet än racingförare som vinner internationella titlar. Så är det bara.
Det gick obemärkt förbi att Linus Lundqvist som andre svensk genom tiderna (efter Stefan ”Lövis” Johansson) vann brittiska Formel 3-mästerskapet redan 2018. Likaså att Linus 2022 vann serien under Indycar i USA - Indy NXT.
Men nu är det annorlunda.
Förra helgen tog Linus Lundqvist sin första pallplats bland de stora grabbarna i Indycar.
Han är inte längre ”den tredje svensken i Indycar” tillsammans med Felix Rosenqvist och Marcus Ericsson.
Genom att komma trea i racet på Barber Motorsports Park i Birmingham, Alabama, förra helgen har Linus presenterat sig på allvar.
Hur var senaste helgen?
– Jättekul. Jag är jätteglad. Stolt. Sedan blev det extra stort eftersom jag hade hela min familj på plats.
Familjen var teamet
Framgångsagan om Linus Lundqvist är också på många sätt en familjeberättelse.
Låt oss ta det från början:
Linus är född och uppväxt i Tyresö, utanför Stockholm. I unga år höll han på med flera olika sporter. Han var duktig på mycket. Oftast av samma anledning.
– Jag var alltid en riktig tävlingsmänniska. Missförstå mig inte nu, jag tycker väldigt mycket om att köra snabba bilar, men min passion är att vinna. Det är att vinna som driver mig framåt, säger han.
Som pojke var han allra bäst på att köra gokart snabbt.
Han var tio år när han vann sin första tävling, Klippan Cup.
– Jag minns det så väl fortfarande. Känslan att stå överst på prispallen. Eftersom jag var bäst på racing blev det en pådrivande faktor att det var det jag skulle satsa på. Och det är det som driver mig fortfarande.
Vad är tjusningen med racing?
– Först och främst tycker jag om att det inte finns domare som bedömer om du är bättre eller sämre. Du tävlar med tidtagarur, det är svart på vitt vem som är snabbast och bäst. Det älskar jag!
En tid efter Klippan Cup bildades familjeteamet. Linus har aldrig haft rika föräldrar eller välvilliga sponsorer som pumpat in pengar i hans verksamhet.
– Det var väldigt speciellt hur vi hade det. Och vi var verkligen ett familjeteam, vilket har sina för- och nackdelar när man bor under samma tak och jag gick i skolan och mina föräldrar hade heltidsjobb. Men vi fick det att fungera. Och när vi nådde framgångar var det en magisk känsla att vi hade gjort allt tillsammans.
Linus körde bilen, hans bonuspappa Benny var huvudmekaniker, Bennys brorsa var racingingenjör och mamma Annika fungerade som en teamchef.
Du hade mamma som chef alltså – hur var det?
Linus skrattar och säger:
– Det var bara naturligt att hon blev indragen i det också. Hon såg till att allt blev rätt och det var jättekul. Det är också det som känns så roligt nu när jag är i Indycar. Det här är inte bara min resa. Det är hela min familjs resa, de har alla gett upp väldigt mycket för att jag ska få leva min dröm.
Hela familjen på plats på racet
Det var också därför det var så speciellt för Linus att ha dem alla på plats tog han tog sin första pallplats förra helgen. Annika och Benny var där. Liksom pappa Fredrik och bonusmamma Bente.
Hela Team Lundqvist, helt enkelt.
– Utan dem hade jag inte varit där jag är i dag, säger Linus.
Vad är du mest stolt över innan du kom till USA?
– Det måste vara mästerskapet i formel 3 i England. Men även mästerskapet jag vann tidigt hemma i Sverige - med familjeteamet.
Linus vann Formula STCC Nordic säsongen 2016. Därefter körde han i England i flera år.
2018 vann han formel 3-mästerskapet och samma år vann han även prestigefulla Sunoco Whelen Challenge, i konkurrans med 67 andra förare, en seger som gav honom en finansierad plats i klassiska Daytona 24-timmars.
Han fortsatte köra i Europa 2019 innan han året därpå flyttade till USA.
Han vann förkrossande 15 av 17 race i Formula Regional Americas och blev mästare där. 2021 kom han till klassen under Indycar (som nu heter NDY NXT , men på den tiden var Indy Lights), där han under två år fortsatte imponera med segrar på såväl Indianapolis Motor Speedway som hela mästerskapet.
Varför valde du USA från första början?
– Största anledningen var systemet med ”scholarship” i USA, i juniorklasserna under Indycar får du stipendium om du vinner klassen under och på så sätt kan du ta dig vidare upp i till nästa steg. Något liknande finns inte i Europa, säger han.
Han två raka mästerskap i två olika klasser tog honom uppåt.
– Om jag inte fått dessa stipendium hade jag inte kunnat fortsätta. Då hade jag förmodligen slutat med racing. När jag vann Indy Lights fick jag stipendium för att göra ett par Indycar-race. Om jag inte gjort de racen hade jag inte haft den position jag har i dag.
Fick ingen plats i Indycar
Det där är inte helt sant. För lika viktigt var hans envishet.
Man kan tycka att han efter mästerskapssegern 2022 borde varit given för en plats i Indycar förra säsongen.
Det fick han inte.
– Jag hade inga stora sponsorer med mig. Ingen stor finansiering bakom mig. Många förare i Indycar har egna sponsorer med sig. Det hade inte jag. Mitt mål var det alla racerförare önskar, en plats helt utan såna krav. Där teamet tar fram en sponsor till min bil. Min passion är att tävla och köra bil, inte att jaga sponsorer.
Linus var till en början förra året helt utanför Indycar.
Trots det gav han sig inte.
– Det kändes jätteorättvist att jag inte fick en plats i Indycar redan förra året. Men jag satt inte hemma och rullade tummarna. Jag åkte på 15 av 17 race. Jag jagade alla team. Jag pratade med alla team. Jag skickade sms och jag ringde. När de slutade att svara stod jag och hängde utanför deras bussar i depån och bara råkade vara där när teamchefer kom ut, säger han och skrattar.
Lite otacksamt att tvingas till det när du vunnit dubbla mästerskap i USA innan?
– Jag är lite delad där. Jag vet hur branschen funkar. Det är business i slutet av dagen. Det är så det är. Jag blev kvar på sidlinjen när säsongen började i fjol och det var skitsvårt. Det var den tuffaste perioden i min karriär. Att se förare som jag vunnit över i mästerskap få köra i Indycar samtidigt som jag inte fick vara med...
Till slut kom chansen.
När en annan förare inte kunde tävla så hörde Meyer Shank Racing av sig till den där envise svensken och Linus Lundqvist fick göra sin debut på stadsbanan i Nashville i augusti förra året. Det blev tre race totalt förra säsongen.
Hur var debuten?
– Det var det galnaste jag har gjort, tror jag. Ja, det var helt galet hur det var. Nashvilles gator är en av de tuffaste stadsbanor som finns. Så det var ingen mjukstart. Men jag visste att det här var min möjlighet att visa upp mig. Min chans att visa vad jag kunde. Och jag kände pressen.
Kraschade direkt
Det slutade med att Linus körde in i muren och fick avbryta racet i förtid.
– Jag gjorde ett misstag och kraschade - och gick igenom en våg av känslor. Jag trodde att jag hade sumpat allt. Nu är det över, tänkte jag.
Linus hade fel.
– Efter det loppet fick jag samtal från flera team.
Ja, innan kraschen hade du ju visat klass i loppet också?
– Ja, det kändes bra. Och sen blev jag erbjuden kontrakt av Chip Ganassi.
Marcus Ericsson hade valt att lämna teamet för en plats hos Andretti och bil nummer 8 togs över av en annan svensk.
– Att få chansen att köra för just Ganassi är bland det häftigaste av allt. Jag är otroligt tacksam för den möjligheten. Detta är ett av de mest framgångsrika teamen genom tiderna och jag får vara en del av det tillsammans med sexfaldige mästaren Scott Dixon och regerande mästaren Alex Palou. Att få sitta med på möten med dem - jag kan inte drömma om ett bättre team, säger Linus.
Är de båda mästarna snälla mot den svenska rookien?
– Det är lite annorlunda jämfört med racingen i Europa, i USA är man lite snällare och visar mer respekt mot sina teamkamrater. Fokus är först och främst på teamet. VI ska vara först. Fokus är att hjälpa varandra.
I premiären i år kom han på 21:a plats, i andra loppet kom han på 13:e plats - och senast blev han alltså trea i ett dramatiskt race.
– Jag måste erkänna att jag fick ett ”wake up-call” i årets första race. Det var först då jag insåg hur duktiga alla förare är i den här klassen. Du måste vara duktig för att vara med här. Du måste vara extremt duktig för att slåss om pallplatser i Indycar.
Linus sänkte sin målsättning.
– Från början hade jag tänkt att pallplatser var målet direkt, efter premiären i St Pete, tänkte jag att detta blir svårare än jag trodde. Det kommer ta sin tid.
Sedan kom en fullträff i alla fall redan i hans tredje race.
– Tredjeplatsen kändes ännu bättre när man vet vilket gäng man slår. Och kolla bara hur tajt det är i toppen.
Totalställningen efter tre poänggivande race just nu:
1. Colton Herta - 101 poäng.
2. Will Power - 100 poäng.
3. Alex Palou - 98 poäng.
4. Scott Dixon - 94 poäng.
5. Felix Rosenqvist - 87 poäng.
Linus Lundqvist är åtta med 62 poäng. Marcus Ericsson är på 14:e plats med 49 poäng.
Hur gärna vill du vinna svenskduellen?
– Nja, jag önskar jag kunde säga något bra på den frågan. Fokus är inte att bli bäste svensk. Fokus är att bli bäst. Punkt!
– Det är som med rookiemästerskapet som det snackas en del om. Jag kunde inte bry mig mindre om det. Jag vill vinna totalt. Att bli bäste rookie ger mig ingen satisfaction.
Hyllar Ericsson och Rosenqvist
Däremot hyllar Linus sina svenska kollegor, Marcus Ericsson och Felix Rosenqvist.
– Det är förare som jag har sett upp till som yngre och att nu få tävla mot dem är väldigt häftigt. Bägge är extremt skickliga förare. Det första jag tänker på är Marcus seger i Indy 500. Han är otroligt stark på ovaler och jag är väldigt imponerad över att han har blivit det så snabbt, han som kommer från Europa utan en bakgrund inom ovalracing.
– Och Felix, han är bara så snabb. Det är alltid kul att se hans kval. Där han bara fortsätter vara snabb.
Vad vinner du helst – Indy 500 eller mästerskapet?
– Indy 500. Det är större än mästerskapet. Det är en bättre payday också, haha.
Många racerförare drömmer om formel 1 – är det samma för dig?
– Nja, det var min dröm väldigt länge. Det var dit jag ville när jag körde i Europa, men jag insåg att vägen dit var väldigt lång och väldigt dyr. Mitt fokus just nu är Indycar, säger Linus, skrattar och fortsätter:
– Men det är klart, skulle något team från formel 1 ringa mig - ja, då hade jag fått ta ett snack med Chip Ganassi. Formel 1 är det allra största inom motorsporten.
Premium
Premium
Premium