Karin Pihl
I vår tid finns det ingen egenskap som står så högt i kurs som förmågan att kommunicera. PR-branschen växer explosionsartat. Till och med aspirerande lokalvårdare avkrävs goda kommunikativa egenskaper.
Just därför är årets valaffischer, som kommer att förfula Sverige i flera veckor framöver, obegripliga. Eller snarare. Det är obegripligt hur de kan vara så dåliga, otydliga och ibland även vilseledande.
Ta Socialdemokraternas plansch. Magdalena Andersson står med sina två okända toppkandidater framför ett skrivbord i ett sterilt rum. Minerna är vänliga men beslutsamma. Det ser ut som en informationskampanj från landstinget för att stoppa spridningen av multiresistent gonorré.
Eftersom Socialdemokraterna inte driver någon konkret politik har man valt ”sammanhållning” som valfråga. Vad betyder det? Fler teambuildingdagar för Europas ledare? Ska Viktor Orbán och Ursula von der Leyen hoppa bungyjump tillsammans?
Moderaterna är något mer konkreta: ”För ett fritt och säkert Europa”. Problemet är att det skulle kunna vara en slogan från vilket parti som helst. Få föredrar ofrihet och osäkerhet.
Liberalerna, det enda parti som inte ser några begränsningar för hur mycket makt som kan flyttas till EU, har återigen valt det olyckliga spåret att försöka rimma. L undrar om väljarna vill ha ”oro” eller ”euro”. Det är betydligt värre än Mello-låtskrivaren Thomas G:sons svagaste stunder.
Det är betydligt värre än Mello-låtskrivaren Thomas G:sons svagaste stunder.
Att det inte är EU-parlamentet som har makten att besluta över Sveriges valuta, utan den svenska riksdagen, låtsas man inte om. Trots talet om hur viktigt det är att bekämpa desinformation.
Inte heller beslutar EU över vård-skola-omsorg, vilket Vänsterpartiet går till val på. ”Klimat, välfärd, framtidstro” står det på de röda affischerna.
Centerpartiet har valt ett gammalt Fälldin-citat från ubåtskrisen med Sovjetunionen 1981: Håll gränsen. Men det är inte bara den ryska björnen som ska hållas ute, utan också byråkrater som vill detaljreglera svensk skogsnäring. Lite taskigt är det nog att placera dem i samma kategori.
Sverigedemokraterna kör ”mitt Europa bygger murar”, en anspelning på Stefan Löfvens (ö)kända tal. Man får ge dem att det är lite vitsigt, även om kritik mot Löfvens citat är mer uttjatat än Taylor Swift.
Kristdemokraternas valkampanj är som en snällare variant av SD:s. ”Frihet och gränser”. Det är så snusförnuftigt att det hade kunnat vara Folkpartiet, om nu folkpartisterna hade varit folkpartistiska i sin inställning till EU. Ibland behövs frihet, ibland gränser. Lagom, välavvägt och rätt vagt.
Nej, då är Miljöpartiets tydligare. Miljöpartisterna vill vara så säkra på att folk förstår deras budskap att de skrivit ”klimatet” inte en, inte två, utan tre gånger på planscherna.
Sammantaget får man säga att årets affischer knappast lär göra någon väljare klokare. Nationella frågor, irrelevanta för valet till Europaparlamentet, blandas med floskler.
Politiska partier brukar understryka hur viktigt det är att medborgarna går och röstar. Årets affischer gör snarast reklam för soffliggande.