År 1967 var allt klappat och klart.
S-ledaren Tage Erlander hade insett att marknadsbaserade hyror var den enda lösningen på problemet med de växande bostadsköerna. En proposition om att avskaffa hyresregleringen låg i princip klar.
Då satte sig Folkpartiet på tvären. Partiledaren Bertil Ohlin var egentligen en varm förespråkare av marknadshyror, men valde av taktiska skäl att kritisera regeringen för att inte avskaffa hyresregleringen på ett socialt ansvarsfullt sätt.
Det var ett historiskt misstag.
Socialdemokraterna blev rosenrasande och förslaget skrotades. Medan de kontrollerade priserna på bostadsrätter och statligt belånade villor avskaffades har hyrorna fortsatt att vara reglerade – numera i det så kallade bruksvärdessystemet-
Och 56 år senare är bostadsköerna längre än någonsin.
Nu har Liberalerna – som det gamla Folkpartiet numera kallar sig – möjlighet att gottgöra sina synder.
För tillfället pågår förhandlingar om en uppdaterad version av Tidöavtalet, mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna. Liberalerna säger sig vilja kämpa för marknadshyror i nyproduktion. Det vore en välgärning om partiet på allvar drev den frågan med kraft.
Förslaget utreddes redan under den förra mandatperioden som en del av Januariavtalet – då föll det på en misstroendeförklaring mot Stefan Löfven. Därför skulle reformen kunna genomföras relativt snabbt.
Det stora värdet med en friare hyressättning kommer dock på sikt.
Marknadshyror enbart i nyproducerade bostäder är inget mirakelmedel mot de långa bostadsköer som plågar Sverige.
Det är på äldre lägenheter med låg hyra i städernas centrum som efterfrågan är som störst. Den som vill bo billigt innanför tullarna i Stockholm kommer att få fortsätta vänta i decennier på drömlyan.
Några stora hyreshöjningar är heller inte att vänta, trots Hyresgästföreningens skräckpropaganda. Hyrorna för nyproducerade bostäder sätts redan på ett speciellt sätt – med presumtionshyror, som medger högre hyror än bruksvärdessystemet.
Men friare hyressättning kan ändå göra ett dåligt system lite bättre.
I en färsk rapport visar Byggföretagen att en sådan reform troligen skulle leda till att det byggs fler hyresrätter i den centrala delen av Stockholmsregionen.
Man tror också att det skulle kunna leda till högre fastighetsvärden även på andra orter och därmed ökat byggande även där. Det är ingen liten sak på en marknad som för tillfället är så gott som stendöd.
Det stora värdet med en friare hyressättning kommer dock på sikt. Rätt utformat kan hyrorna över åren justeras efter marknadsvärdet. I en ständigt växande andel av beståndet skulle Sverige därmed kunna slippa de värsta problemen med köer, höga andrahandshyror och svartkontrakt.
Finland har visat att marknadshyror kan gå hand i hand med både slopade köer och mindre hemlöshet.
Liberalerna borde ta chansen.