Många barn och elever med funktionsnedsättning får inte det stöd de behöver för att klara skolan på ett bra sätt. Det leder inte bara till skolmisslyckanden, utan riskerar också att få allvarliga konsekvenser på längre sikt: utebliven behörighet till vidare studier, psykisk ohälsa och i många fall dålig ekonomi och arbetslöshet. Det handlar inte om någon liten grupp; mer än vart tionde barn under 18 år lever med funktionsnedsättning.

När skolan misslyckas är det förödande för den det drabbar, men de samhällsekonomiska konsekvenserna är också stora. Beräkningar från Ingvar Nilsson, nationalekonom som arbetar med frågor som berör social utsatthet och utanförskap, pekar på att det kostar samhället minst 15 miljoner kronor per person det gäller.

Det finns i nuläget ingen nationell kunskap om vare sig vilka skolreslutat barn och elever med funktionsnedsättning har eller hur de trivs i förskola och skola. Det går inte heller att följa upp effekterna av de stödinsatser de – eventuellt – får del av. Bristen gör att de omständigheter dessa barn och unga lever under inte ingår i den skolpolitik som bedrivs i Sverige.

Idag överlämnar en av oss, Magnus Tideman, betänkandet Uppföljning för utveckling – samlad kunskap om villkoren för barn och elever med funktionsnedsättning i förskola och skola (SOU 2023:95) till skolministern. Utredningen har haft till uppgift att analysera vilka uppgifter som bör samlas in, och hur en sådan insamling ska organiseras. Det gäller alla typer av funktionsnedsättningar och alla skolformer, från förskola till kommunal vuxenutbildning.

Utredningen föreslår:

1. Tydligare och skärpt ansvar för i första hand Skolverket, så att villkoren för barn och elever med funktionsnedsättning i alla skolformer följs upp kontinuerligt.

2. Ett antal metoder för en bättre uppföljning. Framförallt genom att:

• Samköra registeruppgifter så att det går att följa skolresultaten för barn och elever med olika typer av funktionsnedsättningar och om de får del av olika stödinsatser.

• Samla in elevernas – vårdnadshavarnas för de yngre barnen – erfarenheter av undervisningskvalitet, delaktighet, relationer, trivsel med mera. Liksom vilka behov av stöd de själva tycker att de har och om de får den hjälp de behöver.

• Ett standardiserat mått på funktionsnedsättning som kan användas i olika typer av undersökningar.

• En rejäl forskningssatsning på att följa elevgrupper över lång tid och analysera orsakssamband mellan stödinsatser, social situation och olika typer av funktionsnedsättningar eller effekter av olika pedagogiska arbetssätt.

3. En regelbunden redovisning på nationell nivå av villkoren för barn och elever med funktionsnedsättning. Skolverket ska ha ansvaret och de berördas delaktighet i uppföljningen stärkas genom ett särskilt barn- och ungdomsråd.

Förslagen är delvis kontroversiella. Det finns en oro för att uppgifter om funktionsnedsättningar kan användas på fel sätt. Även om det är en viktig invändning är alternativet, att låta barn och elever med funktionsnedsättning förbli osynliga, sämre. Svårigheter i skolan beror framför allt på att de med funktionsnedsättning inte får rätt stöd. Det är då funktionshinder uppkommer. Att systematiskt och med hög kvalitet göra uppföljningar är nödvändigt för att identifiera funktionshinder och därmed synliggöra villkoren för barn och unga med funktionsnedsättning.

Alla barn och elever har rätt till en förskola och skola där de känner sig trygga, har goda förutsättningar för lärande och får det stöd de behöver. Det kan bara bli verklighet om politiker och yrkespersoner har gedigna kunskaper om vilka bristerna är. Både starka etiska och rättviseskäl talar för att synliggöra vilka villkor barn och elever med funktionsnedsättning lever under.

Utredningens förslag ger ett systematiskt och hållbart system för uppföljning. Kunskaperna kan användas både för effektiva politiska reformer och för praktiska insatser inom skolan.

Utifrån en stabil kunskapsgrund går det att skapa en likvärdig utbildning, motverka skolmisslyckanden, följa internationella konventioner och följa upp villkoren för personer med funktionsnedsättning i vuxenlivet.

SKRIBENTERNA

Magnus Tideman, professor i socialt arbete med inriktning funktionshinder

Nicklas Mårtensson, ordförande i paraplyorganisationen Funktionsrätt Sverige

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.