Den "galna" kvinnan med en stuga full av katter har blivit lite av en kliché. Men ny forskning visar att det kan finnas ett samband mellan kattägande och utvecklingen av psykiska sjukdomar.
I en ny studie har australiska forskare granskat 17 tidigare studier som har undersökt förekomsten av schizofreni hos personer som bodde med eller inte bodde med en katt. Och slutsatsen är tydlig:
"Vi fann ett samband mellan kattägande och ökad risk för att utveckla schizofrenirelaterade störningar", skriver psykiatern John McGrath och hans kollegor vid Queensland Centre for Mental Health Research.
"Efter att ha justerat för statistisk osäkerhet fann vi att personer som hade nära kontakt med katter löpte ungefär dubbelt så stor risk att utveckla schizofreni", skriver forskargruppen.
Särskild parasit kan rubba sinnesbalansen
Teorin om att kattägarskap kan vara förknippat med skizofreni, lades fram i en studie redan 1995. I samband med det föreslog forskarna också att parasiten vid namn Toxoplasma gondii kunde vara förklaringen.
Men hittills har forskarna inte kunnat bekräfta eller avvisa den mystiska kopplingen. Vissa studier har visat en högre risk för schizofreni hos personer från katthem, medan andra inte har hittat samma samband.
T. gondii är en mestadels ofarlig parasit som kan överföras från rått kött eller förorenat vatten. Ett bett från en infekterad katt eller nära kontakt med avföring från en infekterad katt kan också överföra T. gondii*.
När parasiten väl har tagit sig in i en människas kropp kan T. gondii infiltrera det centrala nervsystemet och störa de signalsubstanser som celler skickar mellan varandra för att kommunicera.
Parasiten har tidigare misstänkts kunna orsaka personlighetsförändringar, psykotiska symtom och neurologiska sjukdomar, bland annat schizofreni.
I en amerikansk studie med 354 psykologistudenter fann man inget samband mellan kattägande och schizofreni. Deltagare som någon gång hade blivit bitna av en katt fick dock högre poäng på tester för schizofreni än de som aldrig hade haft någoin dust med en argsint hankatt.
Det krävs mer forskning
Flera av de studier som granskades hade dock låg kvalitet, vilket författarna bakom den nya studien också betonar.
Hela 15 av de 17 studierna var så kallade fall-kontrollstudier, som inte kan bevisa något orask-verkansamband.
Forskarna är överens om att det behövs bättre och bredare forskning för att kunna göra några säkra tolkningar.
"Fler högkvalitativa studier baserade på stora, representativa urval behövs för att bättre förstå kattägande som en potentiell riskmodifierande faktor för psykiska störningar."