Therese Strömberg
Förra veckan sa Gironas tränare Michel att om de vinner mot Barcelona kommer klubben träda in i en ny dimension.
Det här är deras nya dimension. I kväll kan de ta över ledningen i La Liga, de gör flest mål av alla lag, vänder underlägen och även om de inte nödvändigtvis vinner ligan i år så har de visat att de kan vinna mot alla lag.
För tio år sedan kunde Girona knappt drömma om att ens möta Barcelona. De var ständigt i deras skugga i Katalonien, ett lag som ingen höll på i en stad där ingen ens kollade på fotboll. I dag inte bara möter de Barcelona, de mäter sig med dem. Kollar ner på dem från sin tabellposition och har en stadig supporterskara med ett fotbollsintresse att frodas i.
När en klubb tar sig fram som en komet, blir en saga som alla vill berätta finns det alltid en massa frågor om hur de kunde klara av att ta sig hit.
Svaret i det här fallet är framför allt Manchester City.
Spåren av miljardmaskinen som gjort det möjligt
Sommaren 2017 ska Girona FC för första gången någonsin inleda en säsong i La Liga. Samtidigt kliver City Football Group (CFG) in och gör dem till den sjätte klubben i sitt stall. Och det finns tidigare små milstolpar på vägen hit. Som 2008 när man efter flera decennier återvände till professionell fotboll och började locka supportrar. Och 2013 när den lokale affärsmannen Josep Delgado inte längre hade råd att ha kvar klubben och en fransk ägargrupp i stället klev in och sedermera skulle få se dem ta sig till högstadivisionen. Men det är någonting helt annat att tillhöra en av fotbollens främsta multiklubbskoncerner, med Manchester City som flaggskepp.
Man har delvis fortsatt jobba lokalt. Pere Guardiola (ja, Peps bror) är ordförande och har varit involverad i klubben sedan 2013, president är den tidigare La Masia-produkten Delfí Geli och sportchefen sedan 2014, Quique Carcel, har bakgrund i samma akademi.
Så den katalanska identiteten är på inget sätt fimpad, och det går att hävda att de är mer lokala än någonsin bara med argumentet att lokalbefolkningen faktiskt bryr sig om dem. Men samtidigt är klubbmärket förändrat för att passa CFG:s enhetliga estetik, och resurserna på alla plan är ojämförbara med annars jämförbara spanska lags.
Så även om det sportsliga arbetet, med en okänd tränare och medioker trupp, förtjänar att hyllas, så finns också spåren av miljardmaskinen som gjort det möjligt överallt.
Men det är ju så det blir, när man klumpar ihop en massa klubbar till en enda stor segermaskin och raderar allt vad integritet heter
Med hjälp av Manchester Citys tillgång till olika mätverktyg och avancerade AI-lösningar valde man att behålla tränaren Michel även när man låg illa till i andraligan för ett par år sedan. Den dyra tekniken visade på att det fanns argument för bibehållet förtroende. Och när man vann mot Barcelona med 4-2 i söndags fanns tre spelare med City-bakgrund i startelvan, en av dem utlånad därifrån, en av dem utlånad från Barcelona.
På planen fanns även Savinho. Han värvades för ett och ett halvt år sedan av City Football Group till en av gruppens andra klubbar, Troyes. Men där har han aldrig gjort en minut. I stället har han gjort 4 mål och 4 assist på 13 matcher i Girona den här säsongen.
Och när det rapporteras om intresse från Barcelona är det Manchester Citys vd Ferran Soriano som säger att det kommer nog inte hända, snarare än Gironas eller Troyes sportchef. Men det är ju så det blir, när man klumpar ihop en massa klubbar till en enda stor seger- och pengamaskin och raderar allt vad integritet heter.
Så som fotbollen utvecklar sig kommer det till slut bara finnas fördelar för de som basar över den här typen av klubbkoncerner
Fördelarna med att befinna sig under CFG:s stora familjeparaply är ingenting som företrädare för Girona hymlar om. De erkänner att det är lättare att attrahera spelare till en liten spansk klubb när man kan sälja drömmen om att en dag få spela för Manchester City. Vilket så klart också är hela idén med att överhuvudtaget ha en massa små satelliter ute i det enorma solsystemet som är fotbollseuropa.
Att den lilla spanska klubben nu ser ut att göra en jättesäsong har både sina för- och nackdelar för CFG. Som regelverket ser ut i dag får de till exempel inte spela i Champions League samtidigt som City, men samtidigt vågar man nog lita på att Uefa hjälper till där om det hypotetiska scenariot blir verklighet. Och så som fotbollen utvecklar sig kommer det till slut bara finnas fördelar för de som basar över den här typen av klubbkoncerner.
Och det finns två sätt att hantera det. Antingen oroar man sig för att sporten man en gång förälskade sig i snart är helt oigenkännlig. Eller så gör man som Girona och deras supportrar. Låter sig åka med i hajpen av en liten klubb som får det svåra att se så enkelt ut, och njuter.