Insändare. ”Riksbanken bör låta styrräntan ligga kvar på 4 procent”

Statistiska centralbyrån meddelade förra veckan att inflationstakten på årsbasis är 6,52 procent (KPI), eller 4,16 procent om man tar bort effekten av höjda räntor (KPIF). Det senare måttet är det som Riksbanken särskilt beaktar vid sina räntebeslut.

Dessa siffror gäller om man tittar ett år bakåt. Utgår man i stället från senaste kvartalets förändringar och räknar upp dessa till årstakt blir det i stället 3,39 procent (KPI) och 1,48 procent (KPIF).

Riksbanken borde använda detta mer framåtriktade mått på inflationen, baserat på de senaste tre månadernas prisförändringar. Med en mer konservativ uppräkning på det senaste halvårets förändring blir årstakten för KPIF 2,51 procent.

Jag tycker att man ska titta framåt. Det borde också Riks­banken göra, särskilt eftersom det tar runt ett år för räntebeslut att slå igenom.

Det ekonomer kallar ”effektlaggen” – tiden det tar innan en ekonomisk-politisk åtgärd slår igenom – är inte mycket att göra åt. Då är det desto viktigare att ­”observationslaggen” – tiden det tar att observera behovet av ändring – bygger på så aktuella uppgifter som möjligt.

Att fatta beslut på gamla siffror förstärker eftersläpningar i politiken. Det kan pressa ner ekonomin, höja arbetslösheten och försämra välfärden. Det är ett onödigt pris för att titta alltför långt bakåt.

Riksbanken bör därför inte höja styrräntan på torsdag. Att banken i stället, med hänvisning till långa effektlaggar, skulle sänka räntan är nog för mycket begärt och kanske sakligt omotiverat.

Penningpolitik handlar mycket om förväntningar; det finns ju gränser för vilken förvirring en centralbank kan tillåta sig att skapa.

Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar

Fler insändare: dn.se/insandare