Jan Helin är direktör för produktstrategi och AI på Bonnier News.

Blott en elit informerar sig via kvalificerade medier, folket nöjer sig med undermåliga sociala medier för att känna sig informerade. Är det dit vi är på väg?

Johan Anderberg ställer frågan (kultursidan 6/12) och ondgör sig över att journalistiken äntligen återfunnit sitt självförtroende och börjat ta betalt för sig. Det gör att stora skaror yngre och mindre bemedlade medborgare stängs ute från en faktabaserad kollektiv gemenskap och utelämnas åt känslostormarna i sociala medier. Frågan är högst relevant nu när medierna med all sannolikhet står inför ytterligare en fundamental omvälvning. Artificiell intelligens blöder nu in i alla system likt den kemiska processen osmos.

För journalistiken tror jag att detta erbjuder ännu en möjlighet liksom den första vågen av digitalisering gjorde. Men det kräver att vi som har i uppdrag att leda publicistiska verksamheter förmår att bevara is i magen och värmen i den mänskliga intelligensen levande. Och det tror jag vi kan. Låt mig återkomma till Johan Anderbergs fråga om mediekonsumtion i den lite olyckliga, men mycket tidsenliga, uppdelningen folket och eliten och först etablera en tanke kring AI:s påverkan på medielandskapet.

Min tes är att ett av de mer närliggande hoten från AI är dess förmåga att producera gigantiska mängder välriktad, välformulerad, programmatisk desinformation. Om vi för ett ögonblick förmår att lyfta blicken över de dystopiska visioner av polariserade hatstormar som denna tes har skapat hittills finns i detta också en god mänsklig möjlighet.

Det räcker med att beakta hur denna skitflod av syntetiska påverkanskampanjer kommer att distribueras för att se chansen. AI kan bli faktorn som ur ett publicistiskt perspektiv slutligen kör de sociala medieplattformarna ner i botten så att det uppenbara står klart för alla: det är redan idag mycket dumt att förlita sig på sociala medier för relevant information, imorgon med AI-förstärkta kampanjer kommer det att vara komplett vansinne. Är det en elitistisk syn? Är folket för dumma för att förstå det? Jag tror inte det eftersom jag tror att folket har kraften. Folket liksom eliten består av individer med en fri vilja och fri tanke. Vi kommer i lite olika takt, men gemensamt, nå en insikt: De stora sociala medieplattformarna fungerar för underhållning, kontakt med vänner och marknadsföring. Men den enorma distributionen av desinformation och fokus på känslor i plattformarnas belöningssystem har gjort dem till djupt problematiska miljöer för den som vill informera sig om världen utanför den egna vänkretsen.

Att förstå har hittills i mänsklighetens historia visat sig vara ett lika starkt behov som att känna sig berörd, glad eller arg. Många finner det värt att betala för att få tänka och förstå med hjälp av kvalificerad journalistik först och sedan kanske koppla av med någon käck dans eller konstigt trick med pet-flaska i ett annat flöde. Det är inte ett problem, Johan Anderberg, det är en möjlighet inför den utmaning som nu väntar oss.

Det är en befrielse för journalistiken att vi nu alltmer sällan hör den idiotiska devisen ”nyheter måste vara där människor är” med tillhörande slutsats att publicera sig i sociala medier. Alla journalistiska projekt som en gång tänkte sig en framtid genom att distribuera sig på sociala medier för att det är där människor befinner sig har en sak gemensamt: de är inte längre bland oss.

Människor är på alla möjliga ställen, har alltid varit och kommer så att förbli. Det är fortsatt en publicistisk grunduppgift att vara tillräckligt relevant och bra på att berätta historier för att publiken ska finna det värt att söka upp dig och betala. Antingen direkt i entrén (prenumeration), till staten (public service) eller låta någon annan betala för dig (annons). De sociala medieplattformarna som Facebook, Instagram, Tiktok och Snapchat talar sedan en tid tillbaka klarspråk om sin nedprioritering av distribution av nyheter. Det är bra att de kapat skitpratet. När de ska vara duktiga pratar de på något seminarium numera istället om hur de ska få bukt med desinformationen på sina plattformar. Lycka till med det.

Techjättar vars primära affär inte är sociala medier – som Google, Amazon och Microsoft – får en alltmer affärsmässig och konstruktiv relation till medier. Den är inte okomplicerad och kommer på nytt att prövas hårt av AI-utvecklingen. Men det finns skäl att tro att nyhetsmedier förstår sitt värde bättre denna gång än när algoritmerna som baserades på mänsklig intelligens tog över. Det är möjligt att det inte finns någon ny affär för journalistiken i relation till AI, bara mer eller mindre spännande effektiviseringar av dess processer. Det återstår att se, men kvalificerade medier har nu åter ett mycket viktigt jobb i att förstå sitt värde i såväl sin historia, sina arkiv av verifierad information och sitt värde jämfört med syntetiskt framställd text, bild och ljud.

Några värden är uppenbara. I mänskligt framställd journalistik finns ett subjekt, en ansvarig, ett perspektiv som går att förklara, ifrågasätta och förkasta eller anamma. Det finns en orsak som går att diskutera med ett subjekt om varför just denna berättelse berättas just nu, varför just denna nyhet publiceras just nu på det här sättet som någon kan besvara och försvara. Något sådant finns inte i texter genererade av AI med hjälp av stora språkmodeller.

Det är kvaliteter som vi inte är så vana vid att diskutera i journalistiken, men det är en viktigare diskussion just nu än affärsmodeller. Vad dem anbelangar, Johan Anderberg, så kan vi bara konstatera att du alltid behöver serva någon. Det kan vara annonsmarknaden, din publiks plånbok, staten via ett sändningstillstånd eller Gud (för att tala med Nobelpristagare Dylan), men du kommer att behöva serva någon.

För det går inte att producera kvalificerad journalistik gratis, därför går det heller inte att konsumera den gratis. Alla publicister älskar att säga att uppdraget utförs åt allmänheten för demokratins bästa. Det är en fin tro, i sin strävan sann och ger en särskild mening åt mediebolag. Men i sak gör det tankeredan gott att kallt konstatera att inga medier kan existera med hundra procents oberoende.

Låt oss dock gemensamt – prenumererade, annonsfinansierade som statsbidragsberoende – enas om att när vi nu äntligen förstått att vi inte ska serva sociala medier så ska vi absolut inte få för oss att serva artificiell intelligens heller, den ska assistera oss. Och om jag har fel i att människan kommer att klara av att resa sig ur träsket av syntetisk desinformation och söka alternativ i saklig journalistik och finna det värt att betala en slant, så må det vara så. Då sjunker vi som homo sapiens mot vår undergång som dystopierna beskriver och Johan Anderberg befarar. Om så sker, tycker jag att vi lovar att rapportera om det också. Och när den sista icke betalande sjunkit i dyn spelar vi ”Närmare Gud, till dig”. Sedan stänger vi. Men först. Var sak på sin plats: det syntetiska i sociala medier och humanismen i journalistiken*.

* Formuleringen är en travesti på poeten Lars Forssells hyllning till den legendariske chefredaktören Bo Strömstedt i frasen ”Var sak på sin plats: skridskorna i isskåpet och humanismen i Expressen.”

LÄS MER Johan Anderberg: Världen har inte råd att låsa in livsviktig journalistik

Häng med i vår kulturbevakning – gå in under ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!