Linda Jerneck
Nato har tre år på sig att förbereda sig inför en möjlig rysk attack mot Baltikum. Åtminstone om man hoppas att avskräcka Putin från att dra in Europa i ett storkrig.
Den varningen kom polska företrädare med för ett par veckor sedan.
Samma budskap om tidsbrist ekar i Försvarsberedningens nya rapport om det civila försvaret – det vill säga, hur hela samhället ska kunna fortsätta att fungera i krig och kris: ”Det är tid för handling!”
Minerna var också allvarliga när Försvarsberedningen diskuterade rapporten vid ett Folk och försvar-seminarium under onsdagen. Kriget kan komma betydligt närmare, betydligt fortare än vad vi hade önskat. ”Kanske redan om tre år”, sa sverigedemokraten Lars Wistedt.
Totalförsvaret är ju inte bara bra att ha om allt går åt skogen – i bästa fall kan ett starkt totalförsvar få landet att se tillräckligt oaptitligt ut för att en angripare ska tänka om.
Men i två decennier har Sverige skruvat isär, sålt ut och slängt bort sådant som beredskapslager och fältsjukhus. När pandemin slog till ångrade kanske en och annan ansvarig att man hade gjort sig av med 35 fältsjukhus och 630 oanvända respiratorer. Till skillnad från Finland kunde inte heller svenska vårdgivare få skyddsutrustning från statliga beredskapslager. Det visade sig dessutom att ansvaret för att hålla viktiga mediciner i lager hade hamnat mellan stolarna när apoteksmarknaden avreglerades.
Kortsiktigheten har lämnat oss med rumpan bar.
Nu kräver försvarspolitikerna att totalförsvaret ska byggas upp igen, och gärna fort. En svårighet är att man inte bara kan damma av de gamla beredskapsplanerna, eftersom samhället ser helt annorlunda ut. Många viktiga funktioner – som telefoni, kommunikationer, transporter – sköts numera av privata företag.
Det är därför bra att försvarsberedningen vill återinföra k-företagen, krigsviktiga företag, som ska kunna upprätthålla sin verksamhet även i krig. Frågan om hur de ska ersättas är dock inte löst än, och det är den springande punkten.
Även kommuner och regioner kommer att behöva växla upp. De måste kunna ställa om till krigsfot på sju dagar.
Regionerna ska kunna dubblera antalet vårdplatser vid krig jämfört med i fredstid. Myndigheterna räknar med 20 000 till 30 000 skadade eller dödade svenskar. Dessutom: Även om fronten inte står här kan Sverige komma att vårda sårade från andra Nato-länder. Därför ska vissa sjukhus bli beredskapssjukhus, som ska kunna ta emot stora mängder traumapatienter.
Även om försvarsberedningens ledamöter känner att Putins klocka tickar mot en konfrontation, är det inte självklart att deras partikamrater gör det. Särskilt inte de som håller i plånboken.
Det är synd att ”Europas bästa sjukhus” – Nya Karolinska – inte lär kunna bli ett av dem. Byggt helt i glas och utan skyddsrum är det fina sjukhuset inte rustat för att verka i en konfliktzon. Och Ukrainakriget har effektivt krossat illusionen att sjukhus skulle vara fredade i krig. Ryssland har gång på gång riktat attacker direkt mot ukrainska vårdinrättningar.
Under seminariet frågade jag Anna Starbrink, som nu representerar Liberalerna i försvarsberedningen, men tidigare var regionpolitiker i Stockholm, hur det kom sig att man byggde ett högspecialiserat akutsjukhus utan skyddsrum: ”Jag kan inte minnas att någon tog upp den frågan”, svarade hon.
Och det är nog så enkelt – ingen tänkte på att det kunde behövas. Sverige levde i den eviga fredens tid och ingen ville tänka på att sämre tider kunde komma.
Nya Karolinska är ett talande exempel, men kortsiktiga beslut som inte tagit höjd för kris- och krigstider finns på många håll. Att rätta till felen i efterhand är ofta både svårt och dyrt.
Även om försvarsberedningens ledamöter känner att Putins klocka tickar mot en konfrontation, är det inte självklart att deras partikamrater gör det. Särskilt inte de som håller i plånboken.
”Det är farligt på riktigt”, beskrev beredningens moderate ordförande Hans Wallmark omvärldsläget vid presskonferensen.
Om regeringen tror honom blir det upp till bevis i vår. Regeringen Kristersson har, som första regering på 77 år, en minister för civilt försvar. Det var också en historiskt stor satsning när man i årets budget tillförde 3,8 miljarder. Men det är tyvärr inte ens i närheten av tillräckligt.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap uppskattade nyligen att det kommer att kosta omkring 20 miljarder per år under åren 2025–2030 att bygga upp ett habilt civilt försvar – men inte ens då räknar man med att nå alla mål.
Uppmärksamma läsare noterar också att 2030 är flera år efter att åtminstone delar av försvarsberedningen tror att Nato kan vara i krig med Ryssland.
Det är tid för handling. Men först är det tid för budgetförhandling. Är man inte förberedd finns skäl att känna sig rädd.