Jag kan hålla med. Politikerna har valt samma strategi som när miljonprogrammet byggdes för sjuttio år sedan, det blev inte bra den gången och nu upprepar vi samma misstag en gång till. Visst borde vi väl ha lärt oss någonting på sjuttio år?
Småstadens känsla av trygghet består av tillit, i en liten stad blandas bebyggelsen och därmed också människorna, det som bygger trygghet är att människor från alla samhällsklasser möts och därför också känner förtroende för varandra, Miljonprogrammet valde en annan väg, man delade upp befolkningen i olika inkomstgrupper och byggde stora homogena bostadsområden. Villor för sig, radhus på egen gata, bostadsrätter med grönområde och sedan tätt packade hyresrätter. Samhällsgrupper skulle inte umgås, vi byggde ett vi-och-dom samhälle, du-reformen var knappt uppfunnen och helst så skulle barnen från olika områden inte gå på samma skola.
Blev det ett bra och tryggt samhälle för alla? Kunde man ha förutsett några av problemen? Alla minns väl vilka områden i stan som räknades som "stökiga".
Jag är övertygad om att det finns en annan väg att välja, att vara lite smartare när vi bygger våran framtid. Vi måste aktivt bryta upp den gamla tanken på homogena bostadsområden, vi måste återta småstadskänslan. Vill vi ha en trygg stad så måste vi våga lära känna varandra, vi måste vara modiga nog att blanda, så riv upp den gamla stadsplaneringen och tänk nytt.
Det går att både bygga mycket och bygga bra. Och glöm inte att det finns outnyttjad potential i det gamla beståndet. Det finns många villor som står på tomter som är stora nog att istället rymma ett mindre hyreshus, likväl som det finns gamla och trötta hyreshus vars stora tomter skulle kunna husera nya och alternativa bostadsformer.
Så var inte fega, tänk nytt, riv om det behövs, bygg klokare än igår. Bygg en framtidsstad.