Framtagandet av en kulturkanon är något som Sverigedemokraterna har drivit under en lång tid, framhåller Christiansson, SD:s kulturpolitiske talesperson och ledamot i riksdagens kulturutskott.

– Orsaken till det är att vi har sett en viss form av kulturrelativism där man har haft svårt att erkänna den svenska kulturen. Vi har en fantastisk historia och kultur och vi vill ta fram en kanon för att belysa det, säger Christiansson vid en pressträff tillsammans med kulturministern och de andra Tidöpartierna.

På frågan om hur det han kallar för kulturrelativism har yttrat sig mer specifikt svarar han:

– Det har skett en demografisk förändring som har påverkat vår identitet som svenskt folk.

Vilken påverkan skulle en kulturkanon ha för bilden av Sverige och det svenska tror du?

– Det tror jag inte kommer att göra så stor skillnad. Vi har en stark historia, vi har fantastiska författare, musiker och exportindustri. Det är inget som en kulturkanon påverkar.

Christiansson framhåller vikten av det han kallar gemensamma referensramar.

– Vi lever i ett samhälle som är i stor förändring. Med anledning av det menar vi att kulturen är en sammanhållande kraft. Mycket kunskap som var självklar för tidigare generationer har inte gått i arv, säger han.

– Den svenska kulturtraditionen behöver stå i fokus.

Samtidigt understryker han att arbetet ska skötas av fristående experter och att det råder dubbla armlängders avstånd.

– Vi politiker ska inte vara inne och styra över processen, säger Christiansson.

– Även om resultatet av en kanon är väldigt viktig så är samtalet om svensk kultur och vad som har format oss och vår kulturhistoria också en viktig del. Själva resan är en del av målet.

Socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson Lawen Redar är kritisk mot projektet. Hon ställer införandet av en kulturkanon mot regeringens övriga kulturpolitik.

– Man skär ner på hela Sveriges kultur och lappar och lagar det här med en kanon. Att en kulturkanon ska göra kulturen tillgänglig för fler betvivlar jag när vi står inför en situation där hela kulturlivet står inför omfattande nedskärningar, säger hon till TT.

En bättre metod skulle vara att satsa på sådant som public service, skola och folkbildning, anser Lawen Redar.

– Vi är inte emot att utveckla gemensamma referensramar och kulturell sammanhållning, men det här är ett projekt som har tagit fram och som egentligen inte tar fasta vid de institutioner som redan i dag bygger sammanhållning och tillit. I stället skär man ner på de institutionerna.