Tobias Hyséns nya liv: ”Jag älskar ju bärs”

Lantligt läge några mil söder om Göteborg. Stor, fin, påkostad kåk och en extrabyggnad som bland annat innehåller ett gym. 

Där är Tobias Hysén inte stammis. 

– Om jag har en etta i disciplin så har Maria (hustrun) i alla fall 9,5. Hon har försökt få med mig dit i så många år, men jag bara ”det går inte”. Men visst, någon gång får hon väl släpa med mig dit. Jag har en polare i Marbella som är ”PT” så jag kör online med honom och försöker tänka på vad jag äter. Genetiken har jag inte gratis, jag får kämpa. Och nu har jag ont i knät och kan inte spela padel. Alltid kommer det något i vägen, haha, säger han. 

Den framgångsrika karriären som elitfotbollsspelare tog slut 2018 efter spel i BK Häcken, Djurgården, Sunderland, IFK Göteborg, Shanghai SIPG och IFK Göteborg igen. När man markant drar ner på träningen, närmar sig 40-strecket och unnar sig av livets goda är det lätt att kilona smyger sig på. 

Våren 2021 var det dags att ta tag i det där tillsammans med Maria. Duon körde ”16 weeks of hell”, ett hårt träningsprogram och ett strikt kostschema. Efter fyra månader såg Tobias Hysén ut som en korsning mellan en kenyansk långdistanslöpare och en crossfitatlet. 

– Det var ju extremt påfrestande men ändå inte så jobbigt som jag trodde att det skulle vara. Många har nog väldigt stor nytta av det. Jag fortsatte träna ganska mycket efter det, men önskar att jag kanske hade hållit i det lite längre. Det jag inte riktigt löste var att hitta det där mellansteget, det letar jag fortfarande efter, haha. 

”Jag älskar ju bärs”

Egentligen vet han ju hur man ska äta och träna för att hålla sig i någorlunda form över tid. Problemet är bara att göra det. Inte helt olikt pappa Glenn är han en skarp anhängare av kombinationen vatten, korn, humle och jäst. 

– Det är den stora boven, jag älskar ju bärs, men till slut kommer man till en punkt där man måste välja. Ska du välja mellan mat och bärs får du ta mat för det behöver du ändå. Bärs behöver du inte, även om det är jävligt gott ibland. Men jag måste hitta en väg utan massa måsten och försöker så mycket jag kan. Men fan, man måste leva också, får jag bara ordning på knät så... 

Formen är i alla fall inte sämre än att han i juni månad kunde spela kval till Svenska cupen med Ettan Södra-laget Tvååker, där han varit assisterande tränare. Inverterad högerytter, krånglade inte till det utan spelade på ett och två tillslag i 60 minuter i 2-0-segern mot division 4-gänget Göteborgs FF. 

– Jag var med för att vi skulle slippa belasta våra spelare. Jag är med och spelar på träningarna ibland, det är fortfarande jäkligt kul och jag har gjort några matcher med Kungsbacka City i fyran också. 

Saknar du att vara elitfotbollsspelare? 

– Jaja, absolut. Man saknar inte att ha ont när man tränar eller ångesten när det inte går bra, men kicken man får... som när Mackan (Berg) gjorde sena mål mot Djurgården och Degerfors, de matcherna är det bästa som finns och den känslan får du inte någon annanstans tror jag. 

Är du nöjd med livet efter karriären? 

– Ja, det får man väl säga, jag saknar ingenting. Jag har ju funderat på vad man skulle ha gjort annars. Jag tror inte jag hade löst ett vanligt jobb. Eller, kompetensmässigt hade jag klarat det, men fotboll är det jag kan och vill jobba med. Det är ett nödvändigt ont. 

”Får dåligt samvete”

Så – vad arbetar Tobias Hysén med egentligen? Han har varit med och byggt upp Kungsbacka City, varit anfallstränare i IFK Göteborg och nu senast alltså assisterande i Tvååker. Ett uppdrag 2024 blir det, men exakt vad är inte officiellt ännu. Han har fört diskussioner med Stenungsunds IF i division 2 och en större förening på ganska långt pendlingsavstånd, men kruxet är att han helst vill ha helgerna fria och gärna några vardagskvällar också. 

Sonen Lucas, 15, är inte alls idrottsintresserad, men Lion, 12, och Lexton, 7, är det definitivt. 

– Jag vill vara med barnen och coacha dem. Ska man vara med och kolla på matcherna är det svårt att få ihop allt. Jag har dåligt samvete så fort jag missar något, man vill ju vara där och stötta. På sikt är tanken att växla upp tränarkarriären, men just nu kan jag helt enkelt inte köra 100 procent. Familjen kommer först, speciellt när barnen är i den åldern de är i. 

Men hans huvudsakliga sysselsättning förutom all daglig familjelogistik är podden Ljugarbänken, som handlar om allsvenskan och spelas in efter varje omgång. 

– Den är mitt jobb och jag står inte och faller med inkomsten från ett tränarjobb. Hade man gjort det hade man fått tänka annorlunda och jaga det lite mer. Där är jag inte. Därför kan jag ställa lite motkrav också. 

”Det gick åt helvete”

Någon större press på sig att dra in pengar regelbundet har han inte heller. Åren som fotbollsproffs betalade bra, framför allt säsongerna i Kina gav honom många miljoner. Men till skillnad från andra i samma situation lever han inget vräkigt liv. Ingen lyxklocka, och på uppfarten står två trygga och säkra bilar av standardsort. 

– Jag har köpt ett hus och vi åker på resor med familjen. 

Du känns inte som en ”slösa-gubbe”. 

– Verkligen inte. Eller, jag köpte en restaurang och det gick åt helvete, haha. Men det var sjuk tajming med covid, det gick inte att göra något åt det. Vi hade fått det att flyga om vi bara hade fått chansen. Men jag kastar inte pengar på prylar och sådant. Jag behöver inte ha den senaste telefonen och köper sällan svindyra kläder, jag är nog ganska enkel på det sättet. 

Är du en börshaj som Pontus Wernbloom? 

– Inte alls, jag har folk som sköter det åt mig. 

”Då får Blåvitt ta kritiken”

Som sidoprojekt till Ljugarbänken har han också den renodlade Blåvittpodden Hunden, katten, glassen tillsammans med polarna Pontus Wernbloom och Mattias Bjärsmyr. På ett år har den vuxit väldigt snabbt och blivit populär. Den inte så blyga trion har delat upp arbetet så här: Wernbloom driver marknadssidan, Bjärsmyr roddar med merch och sociala medier, Hysén är... med och tjötar. 

– De säger till mig ”var där och där då och då” så försöker jag hänga med så mycket jag kan. Vi startade ju för att snacka Blåvitt, inte för att gå på representationsmöten 19.30 en fredag. Kul att vi är efterfrågade, men det tar ju tid. Pontus har 70 bollar i luften hela tiden, hur han navigerar sig igenom det är fan en gåta, jag är sjukt imponerad av hur han löser och håller reda på allt som han gör. 

Emellanåt sågas det och svingas hej vilt i podden, främst via Wernblooms mun, men så kom också IFK Göteborg på plats 13 och höll på att åka ur. 

– Han bryr sig inte alls om vad folk tycker, men jag försöker hålla mig på en hyfsat pedagogisk nivå. Bjärsmyr är också mer eftertänksam. Men det är klart, Blåvitt har gjort sitt sämsta år någonsin och då får de ta kritik, men jag tycker att man ska hålla det på en balanserad nivå. Man måste säga det man ser men man kan säga det på olika sätt. Meningen är inte att sitta där och döda spelarna, jag försöker hitta en analytisk del och förklara varför det ser ut som det gör. Sedan har vi inte alltid rätt. 

Tiotusenkronorsfrågan: Vad behöver Blåvitt göra, har du någon quick fix? 

– Nej, och jag hoppas inte att folk tror att det finns någon. Det där löser bara problemen här och nu, sedan blir det likadant igen. Man måste göra mer långsiktiga grejer. Jag litar till hundra procent på att Ola (Larsson, tekniske direktören) vet vad som behöver göras. Hur lång tid det tar vet jag inte, men att det kommer att bli bättre är jag övertygad om. 

Någon sorts förändring behövs, enligt Tobias Hysén, frågan är bara vad. 

– Man kan inte säga att man ska bli topp tre och sedan vara nära att åka ur och bara köra på ett år till, jag kan köpa den åsikten. Men jag är inte heller den som skriker att alla måste avgå. 

Klubbdirektören Håkan Mild och ordföranden Richard Berkling har hamnat i skottgluggen och är ifrågasatta. Men förändringar har också gjorts under året med nye tränaren Jens Askou som kontrakterades i juni och tekniske direktören Ola Larsson som anställdes under våren. Sedan dess har framsteg gjorts. 

– Jag ser en enighet på ledande positioner som jag inte sett på länge. Inte sedan Kent (Olsson, ordförande), Seppo (Vaihela, klubbdirektör), Håkan (Mild, sportchef) och Jonas och Stefan (Olsson och Rehn, tränare) styrde verksamheten. De drog åt samma håll, klubben fungerade. Jag tycker att det är samma nu, de fyra verkar veta vad de vill göra och hur. I slutändan är det medlemmarna som bestämmer, men det är farligt att skicka folk för skickandets skull. 

”Det blir fullständigt kaos”

Tobias Hysén tar ny sats. 

– Om någon ska avsättas på årsmötet måste det finnas en otroligt tydlig plan på vem som ska ta över och att den personen i sin tur vet att ”de tre måste jag kunna jobba med”. Annars är vi där igen, det blir en jävla tombola, alla bollar skickas upp i luften och så blir det fullständigt kaos. 

Nästa säsong är nästa säsong, nu väntar först julfirande i den stora och spretiga Hysénsläkten. Glenns relation med sina barn har varit en följetong i medierna och äldste sonen medger att det finns förbättringspotential men att det ligger på alla inblandade parter. 

– Vi har väl en bra relation, men syns inte så jätteofta. Nu har det varit en period där det inte varit så mycket och det är lite synd. Men vi har väldigt olika liv, han och Camilla (hustrun) är själva och passar på att göra saker de tycker är kul. Vi får hoppas att han får mindre att göra nu när han skulle bli pensionär som han sade, då skulle han ju lugna ner sig, haha. Men vi får väl se, det är en tvåvägsgrej och man får bli bättre på att höra av sig bara.