Malin Åkermans dubbla liv i Hollywood: ”Overkligt”

Det är gedigen samling stjärnor som regissören Edward af Sillén dragit ihop till nya actionkomedin ”Ett sista race”. Och från filmbolagets sida slås det på stora trumman i samband med lanseringen inför premiären i jul. 

På anrika Grand Hôtel i Stockholm har några av skådespelarna från filmen samlats. Här har Expressen en dejt med Malin Åkerman, David Hellenius och regissören själv. 

– Jag var tvungen att åka över till Los Angeles för att övertala Malin att tacka ja. Vi hade ju jobbat ihop tidigare och jag ville verkligen ha henne. Hon är helt orädd och fruktansvärt vass, och så har hon en enorm värme och en komisk tajmning som är unik, säger Edward. 

Han säger att när Åkerman var klar för filmen så föll resten på plats. Både när det gällde finansiering och övriga skådespelare i stjärngalleriet. En av dem var David Hellenius. 

– Edward och jag fann varandra i att vi båda ville göra en film som kretsade kring ett bilrace. En rolig, bred och kommersiell film för en stor publik. Lite som ”Göta kanal” och andra filmer vi båda är uppväxta med, säger David. 

Hur är det med dig Malin, känner du igen referenserna? Har du sett ”Göta kanal”?

– Nej, det har jag inte. Men det är inte för att jag inte vill. När jag kommer till Sverige så är det alltid så kort och intensivt. Då vill jag vara med min familj. Det är middagar med hela tjocka släkten, och vi är en rätt stor sådan. 

– Men under de senaste åren har det faktiskt blivit lite bättre. Nu har jag jobbat med Edward i två filmer här hemma så jag har börjat känna igen lite svenska skådespelare och har tittat lite på vad de gjort för filmer och tv-serier. 

Malin Åkerman för in samtalet på skillnaderna mellan svenska filmproduktioner och de Hollywood-diton med enorma budgetar som hon är van vid hemma i USA. 

– Med svenska mått mätt så är ”Ett sista race” en riktig storfilm med en ordentlig budget. Men jämfört med i USA så motsvarar den en rätt blygsam independent film. Och jag gillar det. Jag valde inte att medverka ”for the paycheck” utan för att jag gillade projektet. 

Att döma av den skämtsamma och varma jargongen mellan trion som sitter på rad så har de kommit varandra nära och blivit vänner under inspelningen. 

Ni känns nästan som att ni blivit lite familj, så är det väl inte i Hollywood? Går ni inte och låser in er i era trailers mellan tagningarna där? 

– Det kan vara så, absolut. Men du vet, jag gjorde nyligen en storfilm med Jennifer Aniston och Paul Rudd (”Wanderlust”, reds.anm.) och jag tror inte vi var från varandra en sekund under hela tiden. Vi gjorde allt tillsammans. Inspelningen var två timmar utanför Atlanta så det fanns inget att göra. Vi hängde varenda helg, åt middagar ihop och lite så var det nu med när vi gjorde den här filmen. 

– Men det är klart att det kan vara helt annorlunda också. När man gör en film med miljardbudget, som när jag gjorde ”Watchmen” så är det så mycket som står på spel. Det är långa, långa arbetsdagar och man blir jävligt trött. Då går man in och vilar i sin trailer. Inte för att man är osocial utan för att man måste. Det handlar om arbetsdagar på upp till 20 timmar och vi håller på i sex månader, så det gäller att ta hand om sig. 

David Hellenius sticker inte under stol med att även han, som regelbundet träffar storstjärnor i sitt jobb blev bländad av Malins stjärnglans under inspelningen. 

– Det är klart att man blev påverkad. När vi spelade in uppe i Boden så var det massa mygg och jag tänkte hela tiden på vad Malin skulle tycka, för jag tänkte liksom att hon var ju en Hollywoodstjärna. Jag oroade mig för att hon inte skulle tycka maten var god och när det var jobbigt under inspelningen struntade jag i mig själv och tänkte bara på henne. Jag ville inte att det skulle bli ”Hollywoodstjärnan som kom till Boden och fick äta enkel mat och bli myggbiten”. 

Hade du fog för din oro – var hon en diva på inspelningen? 

– Tror du jag vågar svara på det sanningsenligt när hon sitter här bredvid, skämtar David innan han fortsätter. 

Även Malin skrattar gott.

– Inte alls, tvärtom skulle jag säga. Verkligen. Hon är helt bedårande och bjöd hem alla skådespelare på tacokväll på sitt rum i Boden. Det var kul. Vi var i Boden flera veckor och det är ju en rätt liten ort så det märktes att vi var där. Lite som att cirkusen kom till byn. Vi var också ute och festade alla tillsammans. Det är klart att det inte är lika coolt att hänga med oss som att hänga med Aniston och gänget som Malin är vad vid, men hon verkade gilla det. 

Malin fyller i:

– Det är helt sjukt när man hör allt prat om att jag är en Hollywoodstjärna. Själv tänker jag bara att jag är jag. Den som sett alla paparazzibilder på mig i veckotidningarna när jag har mjukisbrallor på och håret på ända, och lämnar min son i skolan, fattar. Det är så jag ser mitt liv. Jag lever ett alldeles vanligt liv utanför jobbet. 

– Sen är det klart att jag får gå på en massa fina fester, galor och premiärer. Men det är ett jobb och inte min vardag. Absolut, jag känner Tom Cruise och andra stora skådisar och jag minglar med superstjärnor. Men när jag gör det så känner även jag ibland att det är lite overkligt och stort. Jag är inte helt blasé trots allt. 

För några år sedan medverkade även Malin Åkerman i Edward af Silléns film ”En del av mitt hjärta” och de båda blev vänner. 

Har du även tagit David till ditt hjärta och fått en ny svensk vän efter inspelningen? 

– Nej, inte alls. Honom vill jag aldrig se mer, säger Malin och gapskrattar. 

– Jag skojar, vi var bekanta sedan tidigare. Vi har lett en gala tillsammans (”Kristallen”, reds.anm.) och jag har ju besökt hans hörna. Jag har faktiskt bjudit David och Renée och hela familjen att besöka mig i Los Angeles. Kanske Renée lite mer, men David får komma om han tar med sin trevliga fru, avslutar hon och flinar mot Hellenius.