Mänskligheten kan vara förenad genom ordlös kommunikation
Forskning visar att människor har ett universellt, icke-verbalt kommunikationssystem – ett "språk" med gester, ansiktsuttryck och kroppshållningar.
En internationell grupp forskare har hittat bevis för att människor kan förenas via ett gemensamt, tyst kommunikationssystem som blir mer komplext ju mer vi lär oss att behärska ett språk.
Enligt Gamla Testamentet talade alla människor en gång i tiden samma språk. När de byggde ett enormt torn – Babels torn – för att nå upp till Guds himmel bestraffade Gud dem genom att skapa olika språk.
Oavsett om du är troende eller inte, så har gåtan om varför det finns så många olika språk och jakten på ett universellt kommunikationssystem, sysselsatt människor under årtusenden.
Nu kan en internationell forskargrupp, ledd av Georgia State University i USA, ha hittat bevis för ett universellt, icke-verbalt kommunikationssystem.
I en forskningsartikel som har publicerats i tidskriften Language and Cognition har gruppen undersökt hur barn beskriver handlingar utan att använda ord eller ljud.
Vi människor har flera olika sätt att kommunicera utan att använda ord. Kroppsspråket är ett av dem, vi vilket vi använder såväl kroppshållningar, ansiktsuttryck och gester för att uttrycka det vi vill kommunicera.
Ett gemensamt "språk"
I sin studie undersökte forskargruppen hur 100 barn i åldrarna tre till tolv år valde kommunicera om de inte fick använda ord, skriva eller rita.
Först ombads de att beskriva en handling med ord och handrörelser. Sedan skulle de återge samma handling utan att tala och enbart med hjälp av sina händer.
Den ena hälften av barnen hade engelska som modersmål, medan den andra hälften talade turkiska. De båda språken har nämligen olika sätt att skildra handlingar när meningar sätts ihop.
I ett experiment skulle turkisk- och engelsktalande barn beskriva samma situation, i vilken en person springer in i ett hus. I A1 (turkiska) och B1 (engelsk) beskrev barnen på fem och sex år handlingen med både ord och gester. I A2 och B2 fick de bara använda gester.
"Om du talar turkiska och vill beskriva att en person springer in i ett hus måste du dela upp det. Man säger "han springer, sedan går han in i huset", berättar de ledande forskaren, professor Şeyda Özçalışkan, i ett pressmeddelande.
"På engelska använder man en enkel fras och säger bara 'han sprang in i huset' – alltihop i en enda kompakt mening."
Forskarna ville ta reda på om gesterna följde dessa skillnader eller inte och hur tidigt barnen lärde sig dessa mönster.
När barnen talade och gestikulerade samtidigt följde deras rörelser samma meningsuppbyggnader. Så fungerade det hos barnen ända ned i tre till fyra års ålder.
Men när barnen beskrev scener utan att tala, var deras handrörelser anmärkningsvärt lika varandra och de språkliga skillnaderna var nästan helt frånvarande.
Forskarna jämförde sin studie med annan forskning som har undersökt hur blinda engelsk- och turkisktalande vuxna kommunicerar utan att tala – där man iakttagit samma tendens till ett gemensamt "språk".
Därmed anser de sig ha hittat tecken på att vi alla delar ett universellt icke-verbalt kommunikationssystem, som påverkas när vi börjar lära oss språk. Forskarna ska nu göra fler försök för att stödja sin egen forskning.