Mattias Tengblad
Två år har gått sen den där magiska helgen i Budapest.
Ni vet, den där helgen då Andreas Palicka spelade som i trans, då Jim Gottfridsson gormade ”för hela ditt jävla liv..” och levererade ett brandtal som per omgående blev en svensk idrottsklassiker.
Och då Niclas Ekberg – sensationellt nog efter att slutsignalen ljudit – blev guldhjälte med sitt matchavgörande straffkast.
Det har också gått 20 år sen Sverige senast spelade ett mästerskap som regerande mästare. Nu är det dags igen.
Och landslaget reser till Tyskland med förväntningar på sig. Förväntningar som man gjort sig förtjänt av och där resultatraden egentligen talar för sig själv:
VM 2021: Silver
OS 2021: Femma
EM 2022: Guld
VM 2023: Fyra
Men Sverige är knappast favorit att ta hem ännu ett EM-guld. Missförstå mig rätt, landslaget har tagit enorma kliv och gjort det otroligt bra under flera års tid. Problemet är bara att det finns tre andra lag som kan göra det – och ofta gör det – minst lika bra.
Sen Glenn Solberg tog över som förbundskapten efter EM 2020 har de blågula närmat sig de stora drakarna Danmark, Frankrike och Spanien. Man har under de senaste åren slagit samtliga tre lag i mästerskapssammanhang, men man har också förlorat mot samma motstånd.
Som i hemma-VM för ett år sen.
Trots att Sverige hade slagit Frankrike i två raka semifinaler – och dessutom hade hemmaplansfördel – vägrade förbundskapten Solberg gå med på att hans lag skulle vara favorit inför VM-semin i Stockholm.
Hans motivering?
– Danmark, Frankrike och Spanien har ju varit bäst i världen i 15-20 år. Vi vill nå dit. När vi kommer dit ska jag gärna ta på mig favoritstämpeln.
I den skadade Jim Gottfridssons frånvaro blev det först förlust mot Frankrike, sen mot Spanien i bronsmatchen.
Mycket är sig likt i den svenska truppen när EM nu ska avgöras i Tyskland. Det finns dock tre stora förändringar. Guldhjälten Niclas Ekberg har avslutat landslagskarriären och Andreas ”Stycket” Nilsson, som tidigare petats av Solberg, är tillbaka i en blågul mästerskapstrupp.
Det ska bli oerhört spännande att se vad Nilsson, som under lång tid varit en av världens bästa linjespelare, kan tillföra ett redan väl fungerande svenskt landslag.
Längst bak har Andreas Palicka och Tobias Thulin gång på gång visat att de håller yppersta världsklass. Nu får de sällskap av Simon Möller, som därmed petar Mikael Appelgren.
Efter gruppspelet tyder det mesta på att Sverige ställs mot lag som Norge och Danmark i huvudrundan.
Svårt, givetvis.
Som vanligt handlar mycket om dagsform. Och defensiv. Vilket lag lyckas sätta försvaret bäst? Vilken målvakt lyckas pricka formen vid rätt tillfälle?
Det är stor skillnad på att ha förväntningar och att ha förhoppningar.
Förväntningen säger semifinal, förhoppningen EM-guld.
Så bra kan Sverige vara.
Och glöm inte att han som så sent för ett år sen utsågs till planetens bäste handbollsspelare är tillbaka.
Jim Gottfridsson är bron mellan förväntning och förhoppning.
Så bra är han.